JhonelP skrev:Hej Anonym 12! Jag har följt tråden och jag vill lägga mig i litet.
För det första grattis till dit 1.5 på HP, bra att du uppnått ett sådant resultat redan i ettan på gymnasiet.
Du har stor chans att komma in via PIL och TAPIL med ditt resultat men det är inte säkert att du blir antagen. Det som krävs för att bli antagen via PIL är ett bra resultat på begåvningstestet och två bra intervjuer. Det som kommer läggas till grund för intervjuerna är din levnadsbeskrivning och de som vanligtvis gynnas av PIL är de "äldre". Du förstår säkert att du äldre gynnas eftersom de har mer stoff till sin levnadsbeskrivning. Jag vet att det är viktigt att ha bra meriter utöver att hävda att man vill jobba med människor och hjälpa alla människor i hela världen. Har du några konkurrerande meriter? - retorisk fråga.
Jag vet att det krävs mycket för att bli i antagen i t.ex USA. Där krävs det på toppuniversiteten att man får ett bra resultat på SAT's, att man har "A" i alla ämnen och EXTRA CURRICULAR ACTIVITIES! Nu i sommar var jag på KIs forskarskola och träffade en kille som ville bli antagen till Johns Hopkins i USA (toppuniversitet inom hälsa och sjukvård). Han var på KIs forskarskola för att få extra meriter, sådana meriter tror jag är väsentliga om man vill konkurrera med de "äldre" som troligen har arbetslivserfarenhet, militärutbildning etc.
Ta dig därför inte vatten över huvudet, tänk igenom det noga och ta det lugnt! ÄR det värt att få G i alla ämnen?
Mvh Jhonel P
En god merit kanske är att jag har en fast inkomst (jobb) på drygt 5 000 kr i månaden och haft det i snart två år?
En annan god merit kan ju faktiskt vara att jag bara är sexton år gammal och har ett väldigt stort intresse av just kemi och biologi, och utöver det så har jag faktiskt goda förkunskaper.
Anonym12 skrev:Förstår inte varför jag skulle läsa i England? I sådana fall kan jag lika gärna flytta till Polen och plugga där då jag behärskar de flesta slaviska språken...
Jag vill helst plugga i Sverige som sagt, får kolla upp med min skola
Fördelen med England (eller USA) vore att utbildningarna där håller riktigt hög klass, både innehållsmässigt och meritmässigt. Det skulle öppna betydligt fler dörrar inför framtiden än studier i Östeuropa.
Gymnasiet är viktigt då det är allmänbildande. Det är inget man bör missa, då man blir fattigare som människa utan det. Jag hade jättemycket ut av det och ångrar inte en dag.
För att börja ett universitetsprogram, speciellt läkarprogrammet, behövs också en viss mognad, som tyvärr inte alla som börjar har. Man märker ålderskillnader.
Samtidigt vill du inte börja i en universitetsklass om du är under 18 då du förmodligen inte kommer in på gemensamma aktiviteter, och får svårare att knyta sociala band som är viktiga för din utveckling. Sedan är frågan vad juridiken säger om praktiska moment om man inte är myndig.
Har du tid över, följ kurserna eller läs de böcker som ska läsas i förväg.
Jag tenterade aldrig några kurser bara för att få extra ledighet, jag följde med och räknade ändå för att bli bättre, trots att jag behärskade alla mattekurser (ja inkl. E, breddning m.m.) redan i högstadiet. Det gjorde till slut att jag spikade prov på 30 min, aldrig fick ett VG, satte två fel på de nationella m.m. . Med det var jag ännu bättre förberedd på högskolan än de som nyss lärt sig tillräckligt för att få ett MVG men inte mer. Hade vi levt i ett bättre samhälle hade jag jobbat med det jag är begåvad i och är utbildad till, men tyvärr är det för mycket rutten kapitalistkultur med medföljande pengavälde och aktieägardiktatur istället för samhällsnytta, som gjort att jag utbildar mig till läkare istället. Då slipper jag i alla fall vara dräng och slipper tänka på pengar under min livsstid. Det är frihet för mig.
Läs kursena, gå gymnasiet, gör något annat vid sidan om. Utvecklas som människa. Det är långt viktigare än att börja jobba så fort som möjligt, det kan du göra sen.
