Detta har jag undrat väldigt länge över, men har tyvärr inte fått något svar.
Hur ser möjligheterna ut att jobba både kliniskt, samt att bedriva grundforskning.
Ytterligare en fråga är vilken/vilka specialitet(er) som går bäst att kombinera tillsammans
med grundforskning.
Är detta för långsökt, eller finns verkligen detta?!
Det finns personer som både arbetar kliniskt och bedriver grundforskning.
Grundforskning kan nog kräva att du arbetar nära ett högre lärosäte, om än inte nödvändigtvis ett med läkarprogram (t.ex. sticker Linnéuniversitetet ut bland lärosätena utan egen läkarutbildning). Det begränsar alternativen till ett mindre antal orter.
Hur långt kan man "svänga" egentligen?
Förvisso går grundforskning att kombinera väldigt enkelt med framför allt labbspecialiteter, då detta även kan förväntas
utav de (om jag inte är ute och cyklar).
Men kan t.ex. en kirurg sysselsätta sig med grundforskning och jobba kliniskt samtidgt (50/50?). Förväntas det inte att forskningen som en kirurg genomför ska förbättra behandling av dennes patienter vid olika ingrepp?
Självfallet kan grundforskning som kirurger utför hjälpa behandling utav patienterna, men det kanske ger en bättre effekt för en kirurg att forska kliniskt än basalt.
Så hur ser det ut egentligen? Finns det någon "gräns" eller "hinder" för olika kliniska specialiteter som hindrar de att forska basalt?
