Linus Kallgard skrev:Kopplingen mellan ansvar och lön tycker jag inte man bör ta för given. I länder som USA där det förekommer mer stämningar hit och dit kanske den är relevant, men så fungerar inte rättssystemet i Sverige. Blir man bättre på att ta ansvar av en hög lön? Eller Hur kul kan ett jobb helt utan ansvar vara?
/Linus
Men Linus... Du har en skev syn på patienten som individ som jag hoppas att du arbetar bort innan du börjar träffa sjuka människor. Menar du att det enda som kan vara jobbigt när man felbehandlar en patient är risken att bli stämd/anmäld? Nu är ju jag tidigt i läkarutbildningen, precis som ni, och kan därför inte svara på frågan, men jag föreställer mig att man vill ha en skälig lön för att fatta ofta otacksamma beslut. Jag säger inte att pengar kan kompensera för ett eventuellt dåligt samvete, men jag skulle nog tänka att "Varför skall jag vara den som står och bestämmer över vad som skall ske med denna svårt sjuka patient, där prognosen är ytterst osäker och jag har ansvaret för behandlingen om jag inte får "uppmuntran" i form av pengar? Om jag inte känner att jag på ett personligt plan får ut någonting av det (barnen får spela fotboll etc)?" Och kom snälla inte dragandes med "läkaryrket är ett kall-gnället"!
Som svar på dina frågor i slutet:
1) Blir man bättre på att ta ansvar med en högre lön?
Nej, man blir troligtvis inte
bättre på att ta ansvar om man har en hög lön, men man känner sig mer motiverad att anta sådant och därmed de risker och "sidoeffekter" som medföljer.
2) Är det så plågsamt att ta ansvar att man måste kompenseras med hög lön?
Plågsamt är fel ord, men ja, jag anser att om man har ett så pass stort ansvar som läkare har så skall det avspeglas i ens lön, precis som det skall i alla andra jobb också.
Återigen, kom inte och säg att "jamen varför vill man bli läkare om man inte pallar ansvaret då? Det är ju ett kall.".
3) Hur kul kan ett jobb helt utan ansvar vara?
Och här ställer jag en följdfråga: Vem har bett om att läkaryrket skall vara utan
ansvar?