Hur svåra är studierna?

[Jixo]

Hej! Jag kommer att satsa 110% på att försöka skriva ett bra högskoleprov och således försöka komma in på ett läkarprogram. Men något som jag är lite orolig för är hur studierna ska gå därefter.

Måste man vara extraordinärt bra för att kunna klara av studierna? Eller är det svåraste att komma in på utbildningen? Kanske är svårt att säga, men jag har målat upp en bild att man blir tvungen att plugga all sin vakna tid för att kunna klara av tentorna. Vilket jag i och för sig inte har så mycket emot, men det skulle låta riktigt hårt.

Jag är också lite orolig för hur krävande utbildningen är socialt sätt, inte att jag inte kan snacka, men jag har en blyg och tillbakadragen personlighet.

Tror ni det kan bli problem för mig eller ska jag inte bry mig om mina problem och bara köra och hoppas på att det kommer gå bra? Måste först skriva ett bra högskoleprov för att nå dit vilket inte är omöjligt, men det kommer krävas mycket hård jobb vilket jag är villig att göra, men vill ändå fråga er vad ni tycker.

Tack på förhand!

[Nyberg89]

Läkarstudenter är ganska duktiga på att skilja på studietid och fritid, men alla sitter inte med böckerna in på kvällarna. Även läkarstudenter är bekväma i bland och skjuter upp plugget. Ser du till att plugga 3 timmar per dag och är normalbegåvad så ska du klara dig (21 h/v!). Kurserna har sina kurspoäng och tidsplan, de blir inte större.

Det är en fördel att vara social i många sammanhang, man behöver inte vara utåtriktad för att vara det, men som sagt det är en fördel. Man behöver inte vara den som syns mest, utan mer kunna vara närvarande och inte dra sig tillbaka. Så länge du kan ta beslut och delta i övningar utan att blygheten tar över så kommer du klara dig.

Jag har varit blyg och tillbakadragen, men det vände jag om till något bra. Det handlar om att våga ta platsen, att våga vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

Skriver även jag hp i höst igen, så skulle du vilja bolla lite tankar, skriv en rad. Lycka till!

[Wiiizzy]

Hej Jixo!

Få saker på läkarprogrammet är egentligen svåra. Däremot måste man kunna mycket och studiebördan blir därmed större än på många andra utbildningar. Det är dock absolut inte som att studierna upptar all ens vakna tid. Det finns gott om tid över till annat. Visst, nu är det ju så att många på läkarprogrammet har både hög studiekapacitet och lätt att lära sig och läkarstudenter kan därför få utbildningen att framstå som lättare än den är, men min uppfattning är att man klarar utbildningen så länge man normalbegåvad, motiverad och relativt disciplinerad.

Vad det gäller den sociala biten så är den inte oviktigt, men detta är en egenskap som går att utveckla. Om man exempelvis läser på universitet med PBL så underlättar det inlärningen och känns betydligt bättre om man är en aktiv medlem av gruppen och bidrar med sitt engagemang. Jag tror dock att de flesta med tiden kan lära sig att ta för sig i sådana här situationer även om man inte är väldigt social i övrigt. Dessutom uppmanas samtliga studenter att ta ett ansvar för att alla i gruppen ska vara delaktiga i diskussionerna.

Vidare är social kompetens önskvärd hos den färdiga läkaren, detta innebär dock inte att man måste vara speciellt utåtriktad. Dessutom utvecklas ens sociala kompetens till viss del under utbildningen i takt med att man utvecklar sin läkarroll.

Lycka till med högskoleprrovet!

[Jixo]

Läkarstudenter är ganska duktiga på att skilja på studietid och fritid, men alla sitter inte med böckerna in på kvällarna. Även läkarstudenter är bekväma i bland och skjuter upp plugget. Ser du till att plugga 3 timmar per dag och är normalbegåvad så ska du klara dig (21 h/v!). Kurserna har sina kurspoäng och tidsplan, de blir inte större.

Det är en fördel att vara social i många sammanhang, man behöver inte vara utåtriktad för att vara det, men som sagt det är en fördel. Man behöver inte vara den som syns mest, utan mer kunna vara närvarande och inte dra sig tillbaka. Så länge du kan ta beslut och delta i övningar utan att blygheten tar över så kommer du klara dig.

Jag har varit blyg och tillbakadragen, men det vände jag om till något bra. Det handlar om att våga ta platsen, att våga vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

Skriver även jag hp i höst igen, så skulle du vilja bolla lite tankar, skriv en rad. Lycka till!

Låter ju helt okej, bara man inte får sitta hela dagarna så är jag nöjd. 5-8 timmar per dag är helt okej, men fem känns som "lagom".

Låter bra att det kanske inte krävs så mycket om man har någorlunda lätt för studierna, vilket jag inte har just nu men jag hoppas kunna få in rutinen medan jag kommer köra högskoleprov-plugg på fasta tider.

Jag har en hel del att plugga.. Jag skäms för att skriva det här, men jag ligger i nuläget bara runt 1.0 på högskoleprovet (enbart gjort ett testprov online), men då har jag gissat på nästan all matte (kan inte lösa de flesta talen för att jag helt enkelt har glömt allt). Så jag får nog repetera några matteböcker från tal till tal innan allt sitter igen. Eller har ni några andra tips om hur jag ska få in "mattetänket"?

Motivationen har jag även om det kommer krävas mycket slit, så har jag har inget emot att plugga. Har inget annat för mig på dagarna. Jag hoppas bara på att sätta ett högt resultat inom två år och det borde vara möjligt även för mig som inte kan mycket matte i nuläget. Men jag kan förstås ha fel. Kommer inte att skriva provet förrän jag känner att jag har någorlunda koll på matten. Har skrivit ut alla gamla prov som jag vill känna mig "säker" på innan jag gör det hela på riktigt. Det svåraste är att jag inte riktigt vet hur jag ska börja plugga in matten eftersom jag har glömt allt och inte läst senare kurser.

Får försöka tänka framåt istället för tänka på problemen, tror nämligen att det blir bäst så. Har en lång väg framför mig för att ens få komma in..

[Jixo]

Hej Jixo!

Få saker på läkarprogrammet är egentligen svåra. Däremot måste man kunna mycket och studiebördan blir därmed större än på många andra utbildningar. Det är dock absolut inte som att studierna upptar all ens vakna tid. Det finns gott om tid över till annat. Visst, nu är det ju så att många på läkarprogrammet har både hög studiekapacitet och lätt att lära sig och läkarstudenter kan därför få utbildningen att framstå som lättare än den är, men min uppfattning är att man klarar utbildningen så länge man normalbegåvad, motiverad och relativt disciplinerad.

Vad det gäller den sociala biten så är den inte oviktigt, men detta är en egenskap som går att utveckla. Om man exempelvis läser på universitet med PBL så underlättar det inlärningen och känns betydligt bättre om man är en aktiv medlem av gruppen och bidrar med sitt engagemang. Jag tror dock att de flesta med tiden kan lära sig att ta för sig i sådana här situationer även om man inte är väldigt social i övrigt. Dessutom uppmanas samtliga studenter att ta ett ansvar för att alla i gruppen ska vara delaktiga i diskussionerna.

Vidare är social kompetens önskvärd av den färdiga läkaren, detta innebär dock inte att man måste vara speciellt utåtriktad. Dessutom utvecklas ens sociala kompetens till viss del under utbildningen i takt med att man utvecklar sin läkarroll.

Lycka till med högskoleprrovet!

Tror också att jag kommer utvecklas, det gör jag hela tiden även fast det kanske inte känns så. Bara det att man inte vistas ute så mycket just på grund av allt pluggande, datortid och liknande. Detta har gjort mig betydligt blygare och tillbakadragen som person, men det går att träna bort även om det tar ett tag.

Är bara lite orolig för hur mycket socialt det är i början av studierna. Mest för att jag ska bli lämnad ensam med patienter och inte veta vad man ska göra

Tack! Har tyvärr en mycket lång väg framför mig och jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp pluggandet inför provet, men jag ska göra allt jag kan för att komma in den saken är säker.

[Jois]

Jag har läst ett år på läkarprogrammet och mina erfarenheter av studiebördan är att den är relativt hög. Man behöver inte vara extraordinärt begåvad på något sätt, eftersom studierna sällan är komplicerade eller svåra att förstå (än så länge för min del). Svårigheten ligger i att man måste läsa in väldigt mycket information vilket i mina ögon handlar mycket om disciplin och studieteknik. Att säga antal timmar om dagen är väldigt svårt eftersom det är individuellt samt att effektiviteten av pluggtimmarna spelar stor roll. Dessutom handlar det mycket om ambitionsnivå. För den som vill lära sig kurserna på djupet och få en god förståelse skiljer sig förmodligen studiebördan jämfört med den som vill få precis godkänt på tentan. Kort sagt, om du är disciplinerad så kommer du förmodligen att klara studierna. Hur "hårt" det kommer att upplevas för dig är mycket svårt att svara på, men jag antar att det bara finns ett sätt för dig att ta reda på det.

Vad gäller det sociala så är det så klart en fördel med god social kompetens, i bemärkelsen att man kan föra ett givande samtal med sin patient. Detta kommer du att få träna upp och du behöver inte vara orolig för att slängas in ensam med en patient tidigt i din utbildning. Eventuellt kan du få intervjua en patient ensam (det gjorde vi på KI) men då handlar det inte om det medicinska utan enbart för att du ska få träna på att samtala. Tro mig, det finns många på läkarprogrammet som känner som du gör, mig inräknad, och alla är verkligen inte sociala genier. Man har olika styrkor och svagheter helt enkelt och kan bli en "bra" läkare ändå, så länge man har en sund inställning till yrket och människorna. Dessutom finns det flera specialiteter som inte kräver särskilt stor social kompetens.

Resultatet på högskoleprovet kan man förbättra. Jag vet en person som har gått från 0.6 till 1.6 och inte är långt borta från att bli antagen (omkring 1.5 räcker för intervju på KI om jag minns rätt). Annars kan utlandet förstås vara ett alternativ.

Lycka till!

[Jixo]

Tack för informationen!

Jag har en annan fråga som jag gärna skulle vilja ta här när jag ändå är i farten.

Jag läser just nu gymnasieämnen på komvux där jag ännu inte läst den naturvetenskapliga behörigheten. Jag har alltså inget av ämnena ännu.

Undrar vad skull ni ha gjort. Hade ni valt att skippa den naturvetenskapliga behörigheten i grundläggande gymnasiekompetensen för att således läsa ett naturvetenskapligt basår på en folkhögskola för att också hamna och konkurrera i den kvoten? Eller är den kvoten nästintill meningslös? Har dock sett att 1-2 platser eller likande lottas faktiskt in på läkarprogrammet, men då får man har världens jäkla tur så jag vet inte om det spelar så stor roll egentligen. Men är osäker så jag frågar här.

Nackdelen med att läsa naturbehörigheten senare är ju att jag får gå ett år extra på en folkhögskola, men det positiva är att jag kanske kan höja mitt snittbetyg lite på grund av att jag slipper fysiken (har hört att den ska vara riktigt jobbigt att uppnå att högt betyg i) och att jag kommer ha längre tid på mig att skriva ett bra högskoleprov. Vet inte heller hur bra folkhögskolor är, om det finns lärare som faktiskt är pedagogiska och kan hjälpa mig på vägen för att nå mitt mål. Folkhögskola efteråt ser riktigt intressant ut, men frågan är som sagt om det skulle ge något att också hamna i den kvoten?

Vad skulle ni ha gjort? Hade ni läst fysiken, kemin, biologin och matten via komvux eller sparat allt eller i alla fall det mesta till ett naturvetenskapligt basår på en folkhögskola efter jag har grundläggande behörighet?

Tack på förhand.

[MedStud]

Tack för informationen!

Jag har en annan fråga som jag gärna skulle vilja ta här när jag ändå är i farten.

Jag läser just nu gymnasieämnen på komvux där jag ännu inte läst den naturvetenskapliga behörigheten. Jag har alltså inget av ämnena ännu.

Undrar vad skull ni ha gjort. Hade ni valt att skippa den naturvetenskapliga behörigheten i grundläggande gymnasiekompetensen för att således läsa ett naturvetenskapligt basår på en folkhögskola för att också hamna och konkurrera i den kvoten? Eller är den kvoten nästintill meningslös? Har dock sett att 1-2 platser eller likande lottas faktiskt in på läkarprogrammet, men då får man har världens jäkla tur så jag vet inte om det spelar så stor roll egentligen. Men är osäker så jag frågar här.

Nackdelen med att läsa naturbehörigheten senare är ju att jag får gå ett år extra på en folkhögskola, men det positiva är att jag kanske kan höja mitt snittbetyg lite på grund av att jag slipper fysiken (har hört att den ska vara riktigt jobbigt att uppnå att högt betyg i) och att jag kommer ha längre tid på mig att skriva ett bra högskoleprov. Vet inte heller hur bra folkhögskolor är, om det finns lärare som faktiskt är pedagogiska och kan hjälpa mig på vägen för att nå mitt mål. Folkhögskola efteråt ser riktigt intressant ut, men frågan är som sagt om det skulle ge något att också hamna i den kvoten?

Vad skulle ni ha gjort? Hade ni läst fysiken, kemin, biologin och matten via komvux eller sparat allt eller i alla fall det mesta till ett naturvetenskapligt basår på en folkhögskola efter jag har grundläggande behörighet?

Tack på förhand.

Studierna är inte alls krävande. Jag går på i princip alla föreläsningar och pluggar några timmar per tenta. Ungefär 10 timmar till KIs preklintenta, och jag klarar mig bättre än snittet. Om du inte skolkar för mycket och försöker lära dig det viktiga kommer det gå jättebra.

De flesta läkarstudenter är helt värdelösa på matte, så det är inget du behöver skämmas för.

Skjut inte upp saker. Att vänta med att läsa in naturvetenskap på gymnasienivå är helt fel tänkt. Läs det direkt, att komma in på betyg är väl redan kört, eller? Se till att få bra på hp. Plugga, gå en kurs, eller om det inte går sägs det till och med gå att anlita spökskrivare. Lycka till!

[Jixo]

Studierna är inte alls krävande. Jag går på i princip alla föreläsningar och pluggar några timmar per tenta. Ungefär 10 timmar till KIs preklintenta, och jag klarar mig bättre än snittet. Om du inte skolkar för mycket och försöker lära dig det viktiga kommer det gå jättebra.

De flesta läkarstudenter är helt värdelösa på matte, så det är inget du behöver skämmas för.

Skjut inte upp saker. Att vänta med att läsa in naturvetenskap på gymnasienivå är helt fel tänkt. Läs det direkt, att komma in på betyg är väl redan kört, eller? Se till att få bra på hp. Plugga, gå en kurs, eller om det inte går sägs det till och med gå att anlita spökskrivare. Lycka till!

Tack. Det jag tänkte med naturvetenskapsbehörigheten är att jag också lägger mig i folkhögskolekvoten om jag väljer att vänta. Men frågan är om det ger något? Om inte så kommer jag nog att läsa behörigheten på komvux.