Forum

Tror hur som helst att det absolut kan vara värt det att lämna Sverige för läkarutbildning, inte minst för erfarenheten i sig. Tror själv att jag ska söka mig till Danmark, det känns lagom långt bort och uppfattas dessutom som seriöst, även om det är riktigt kul att plugga där också.
Lycka till!

Angående Linköping så är jag nästan helt säker på att några avbrott i jobbet inte spelar någon roll alls. Mest för att det inte finns någon anledning överhuvudtaget att kräva att någon inte bytt jobb på två år för att få tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet. Däremot om du pluggat åtta månader och jobbat 16 så har du ju inte två års arbetslivserfarenhet.

Jag tror Nyberg89 menade "KI kallar inte så många totalt sett" snarare än "KI diskriminerar Blekingebor".

Var har du fått att ki inte kallar hela Sverige? Jag antar att du menar I deras PIL-kvot. Saxat från deras sida "Rangordningen sker utifrån den sökandes bästa giltiga högskoleprovsresultat" inget annat, dock så måste resultatet ha en termin på nacken då de inte hinner få fram vårens resultat i tid till att kallelsen skickas.

Hej allihopa,

Det är så att jag kommit in i en ond cirkel. Jag är riktigt sugen på att börja läsa till läkare, men verkligheten ser sådan ut att jag med största säkerhet inte blir antagen i höst till ett svenskt läkarprogram. Som så många andra känner jag mig ganska handfallen efter mitt nederlag på högskoleprovet eftersom jag så gärna vill utbilda mig till läkare.

Det kommer självklart inte vara omöjligt för mig att bli antagen i Sverige. KI, Umeå och LiU har alternativa urval. Sedan finns det där provet alla hatar som jag försöker förtränga just nu.

KI - Tyvärr kallar de inte hela Sverige, bara att avvakta.

Umeå - får man skicka in ansökan fast jag har Fy B pågående? Tyckte mig läsa att man inte fick och de svarar inte på mail. Slutfört gymnasiet för några år sedan och är därmed bara behörigheten jag uppfyller.

LiU - Kärringjäveln (ursäkta tonen) in charge svarar inte angående mina funderingar om jobberfarenheten, då jag inte vet hur de ställer sig till "work-studies-work", dvs. haft ett studieavbrott på 8 månader.

Därför har jag åter börjat fundera på att läsa utomlands, måste jag så måste jag. Med mina betyg tar jag mig inte in i england, norge eller danmark. Vilket då lämnar mig med öst- och centraleuropa. Så har tittat på baltländerna, balkan, Polen, Rumänien, Tjeckien, Ungern, Italien.. ja ni förstår nog vart jag vill komma.

Är det värt att lämna trygga Sverige? I så fall, för vilket land förutom "Pasta är inte kinesikt"-landet?

Ska jag skita i utlandet och hoppas på bättre lycka? Arbeta? Ta en-två terminer för ssk eller kanske bma? Kombinera studierna med jobb? Eller ska jag sticka iväg som en vingklippt fågelunge till utlandet ändå?