Forum

Tack så mycket för alla svar.

Svårt att säga om hur det ser ut om sex till sju år. Pluggar själv i Sverige men har en hand full vänner som de senaste två åren tagit examen utomlands.

Arbetsmarknaden är god för att jobba på vårdcentral eller inom psykiatrin. Landstingen ute i landet har även riktat in sig på utlandsstuderande och erbjuder ett färdigt introduktionsprogram kallat KULT med inriktning vårdcentral eller psykiatri. Det är ungefär som en mini-AT på tolv månader. Där ingår en utbildningsdag i veckan och de första månaderna auskulterar du endast för att lära dig svensk praktik. Därefter får du sakta men säkert börja ta egna patienter. I början kanske en på förmiddagen och en på eftermiddagen för att i slutet ta emot patienter i samma takt som en vanlig läkare. Dina konkurrenter för KULT-platserna är förutom andra svenskar som läst medicin utomlands oftast färdiga läkare från Östeuropa och delvis Sydeuropa. För att få jobb på sjukhus har jag fått uppfattningen att det är svårare om du inte har kontakter. De som fått jobb på sjukhus som underläkare har en läkarförälder som fixat in dem.

Du är inte redo att praktisera enskilt efter examen. Se svar ovan.

Misstänksamheten mot läkare som studerat utomlands verkar vara ett sjukhusfenomen och av vad jag förstår kommer det främst från vissa underläkare, AT-läkare och junior ST-läkare (även vissa syrror). Alltså kollegor som är ungefär på samma utbildningsnivå som du. Sen om det beror på att man tidigare träffat någon som klantat sig eller fördomar låter jag vara osagt. Specialister och ÖL bryr sig inte om var du kommer ifrån utan är mest glada att ha ytterligare ett huvud som kan minska arbetsbördan.

Att tänka på är att det i Östeuropa är mycket byråkrati. Det gör att det kan ta lång tid att få ut sina papper som gör det möjligt att söka svensk legitimation. Det längsta jag hört är runt ett år men mer normalt är tre till sex månader.

Som jag har uppfattat det har många inom sjukvården bilden att läkare som läst utomlands inte har fått den kliniska erfarenhet de behöver. Jag har hört historier om läkare som jobbade som underläkare i väntan på AT och som inte visste hur man utför korrekt status på en patient. Om detta stämmer eller inte vet jag inte, men det verkar finnas fördomar kring att den kliniska erfarenheten är bristande hos läkare/läkarstudenter som pluggat utomlands. Det gäller säkert inte alla ställen och kanske inte ens är så länge, men du frågade hur andra ser på läkare som pluggat utomlands och bilden jag har fått är att denna fördom finns.

Det som Fiskis vän råkade ut för är bara hemskt, låter inte okej någonstans .

har en vän som pluggar termin 10 i Riga, hon nämnde något för mig att när hon sommarjobbade i Sahlgrenska, så hände det någon gång att hon blev nästan illa behandlad. Många läkarstudenter som jobbade i samma avdelning som henne, såg nere på henne. Ingen ville hjälpa henne med något och ingen ville vara nära de "utomlandsstudierande". Men hon fick de bästa rond tillfällen samt patienter. Tror hon fick även vara med på några operationer.
Satsa Riga, läs så mycket du kan. Så kommer du få ganska bra sommarjobb

Jag ska eventuellt böja läsa till läkare utomlands till hösten, Riga. Jag har tänkt en del på hur det kommer vara när jag kommer tillbaka till Sverige och söker jobb efter min examen. Ifall någon har personlig erfarenhet eller tror sig kunna berätta om hur det kan vara skulle det vara till stor hjälp.

Hur ser arbetsmarknaden ut för någon som läst utomlands? Är det mycket svårare att få jobb än någon som läst i Sverige?

Är man nog förberedd för att arbeta som legitimerad läkare efter studierna (eftersom man inte har AT) eller behöver man ofta mycket stöd av kollegor/arbetsgivare o.s.v?

Hur är synen på läkare som läst utomlands? Ser många ner på dem eller förutsätter att det är sämre eller inte "värda" att vara läkare bara för att de inte kom in i Sverige?

Tacksam för alla svar jag kan få.