Forum

MedStud skrev: Studierna är inte alls krävande. Jag går på i princip alla föreläsningar och pluggar några timmar per tenta. Ungefär 10 timmar till KIs preklintenta, och jag klarar mig bättre än snittet. Om du inte skolkar för mycket och försöker lära dig det viktiga kommer det gå jättebra.

De flesta läkarstudenter är helt värdelösa på matte, så det är inget du behöver skämmas för.

Skjut inte upp saker. Att vänta med att läsa in naturvetenskap på gymnasienivå är helt fel tänkt. Läs det direkt, att komma in på betyg är väl redan kört, eller? Se till att få bra på hp. Plugga, gå en kurs, eller om det inte går sägs det till och med gå att anlita spökskrivare. Lycka till!

Jixo skrev:Tack för informationen!

Jag har en annan fråga som jag gärna skulle vilja ta här när jag ändå är i farten.

Jag läser just nu gymnasieämnen på komvux där jag ännu inte läst den naturvetenskapliga behörigheten. Jag har alltså inget av ämnena ännu.

Undrar vad skull ni ha gjort. Hade ni valt att skippa den naturvetenskapliga behörigheten i grundläggande gymnasiekompetensen för att således läsa ett naturvetenskapligt basår på en folkhögskola för att också hamna och konkurrera i den kvoten? Eller är den kvoten nästintill meningslös? Har dock sett att 1-2 platser eller likande lottas faktiskt in på läkarprogrammet, men då får man har världens jäkla tur så jag vet inte om det spelar så stor roll egentligen. Men är osäker så jag frågar här.

Nackdelen med att läsa naturbehörigheten senare är ju att jag får gå ett år extra på en folkhögskola, men det positiva är att jag kanske kan höja mitt snittbetyg lite på grund av att jag slipper fysiken (har hört att den ska vara riktigt jobbigt att uppnå att högt betyg i) och att jag kommer ha längre tid på mig att skriva ett bra högskoleprov. Vet inte heller hur bra folkhögskolor är, om det finns lärare som faktiskt är pedagogiska och kan hjälpa mig på vägen för att nå mitt mål. Folkhögskola efteråt ser riktigt intressant ut, men frågan är som sagt om det skulle ge något att också hamna i den kvoten?

Vad skulle ni ha gjort? Hade ni läst fysiken, kemin, biologin och matten via komvux eller sparat allt eller i alla fall det mesta till ett naturvetenskapligt basår på en folkhögskola efter jag har grundläggande behörighet?

Tack på förhand.

Wiiizzy skrev:Hej Jixo!

Få saker på läkarprogrammet är egentligen svåra. Däremot måste man kunna mycket och studiebördan blir därmed större än på många andra utbildningar. Det är dock absolut inte som att studierna upptar all ens vakna tid. Det finns gott om tid över till annat. Visst, nu är det ju så att många på läkarprogrammet har både hög studiekapacitet och lätt att lära sig och läkarstudenter kan därför få utbildningen att framstå som lättare än den är, men min uppfattning är att man klarar utbildningen så länge man normalbegåvad, motiverad och relativt disciplinerad.

Vad det gäller den sociala biten så är den inte oviktigt, men detta är en egenskap som går att utveckla. Om man exempelvis läser på universitet med PBL så underlättar det inlärningen och känns betydligt bättre om man är en aktiv medlem av gruppen och bidrar med sitt engagemang. Jag tror dock att de flesta med tiden kan lära sig att ta för sig i sådana här situationer även om man inte är väldigt social i övrigt. Dessutom uppmanas samtliga studenter att ta ett ansvar för att alla i gruppen ska vara delaktiga i diskussionerna.

Vidare är social kompetens önskvärd av den färdiga läkaren, detta innebär dock inte att man måste vara speciellt utåtriktad. Dessutom utvecklas ens sociala kompetens till viss del under utbildningen i takt med att man utvecklar sin läkarroll.

Lycka till med högskoleprrovet!

Nyberg89 skrev:Läkarstudenter är ganska duktiga på att skilja på studietid och fritid, men alla sitter inte med böckerna in på kvällarna. Även läkarstudenter är bekväma i bland och skjuter upp plugget. Ser du till att plugga 3 timmar per dag och är normalbegåvad så ska du klara dig (21 h/v!). Kurserna har sina kurspoäng och tidsplan, de blir inte större.

Det är en fördel att vara social i många sammanhang, man behöver inte vara utåtriktad för att vara det, men som sagt det är en fördel. Man behöver inte vara den som syns mest, utan mer kunna vara närvarande och inte dra sig tillbaka. Så länge du kan ta beslut och delta i övningar utan att blygheten tar över så kommer du klara dig.

Jag har varit blyg och tillbakadragen, men det vände jag om till något bra. Det handlar om att våga ta platsen, att våga vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

Skriver även jag hp i höst igen, så skulle du vilja bolla lite tankar, skriv en rad. Lycka till!