Forum

Antagningsstatistik BG1/BG2 (22,50)

UU
1,2/1,5
LiU
1,0/1,4
UmU
0,7/1,4
LU
1,0/1,5
KI
1,4/1,6
Gbg
1,2/1,6

Det är trots allt dyster statistik när vi fortfarande hamnar på 22,5. Vad de borde åtgärda är betygsinflationen, inte urvalssystemet. Urvalsproblemen är ett symptom, inte en orsak.

Men då måste vi ändra på dagens flummiga läromål och på lärarutbildningen och lärares förväntningar av sina elever. Allt blir ju relativt, också; i en skola med få motiverade blir den som inte skolkar kung, medan i en skola med högt motiverade blir den som inte strålar starkast nedvärderad, trots att den skulle ha satt förutnämnda kung till skam. Lärare är ju bara människor, de också.

Konstigt bara att större delen av utlandet inte har samma problem. Min personliga teori är att vi i Sverige är dåliga på att ställa krav. Det anses nästan fult att ställa krav på folk; man är väl rädd att folk inte skall kunna leva upp till dem, och vad ska man då göra? Då blir det ju jobbigt, då måste man ju antingen skälla på folket eller hjälpa dem vidare. Att säga till någon att de gjort fel eller att deras prestation inte duger anses väl "kränkande". Men å andra sidan, om en person aldrig får höra att han/hon gjort fel, eller gjort för lite, hur ska han/hon då någonsin kunna förbättra sig? Första steget mot att överkomma våra fel och brister är som bekant att känna till dem.

Ligger mkt i det du säger.
Jag har 4,63 ( skala 2-5, "2"- IG) från mitt hemland är är väääldigt nöjd. Man kan säga att 1 "VG" har jag lite otur med. Det kunde ha varit MVG där. Å andra sidan hade jag lite tur i andra. Hur som helst skulle absolut inte kunna prestera bättre nu.
I Sverige har jag tentat av massor kurser med MVG. Känns som om jag skulle kunna fixa alla MVG på naturvetenskapliga eller ett VG, resten MVG. Ganska lätt. Det är skrämmande. Gränsen för MVG går oftast vid 75%. I mitt hemland ska du över 75% för att få en svag G. Och man får ingen formel- och tabellsamling att använda på provet (Fy, Ke, Ma).
Hade jag presterat på samma nivå (som jag gör i Sverige nu) i mitt hemland skulle jag nöja mig med 3,5-3,9. Allvar!

Ville bara tillägga att det fortfarande finns lärare som inte sätter VG/MVG hur som helst med sådana träffade jag på bara i 2 ggr. Å andra sidan den ene av dem satt G hur som helst, gränsen gick vid 40% rätt på provet (men för MVG krävdes 97%). När jag ringde till Skolverket sa de att det inte finns några fastställda gränser. Så alla lärare sätter betyg hur de vill i Sverige?

Snart kommer dock lite bredare betygsskala. Det blir kanske ändå lite bättre.

Solen08 skrev:Ligger mkt i det du säger.
Jag har 4,63 ( skala 2-5, "2"- IG) från mitt hemland är är väääldigt nöjd. Man kan säga att 1 "VG" har jag lite otur med. Det kunde ha varit MVG där. Å andra sidan hade jag lite tur i andra. Hur som helst skulle absolut inte kunna prestera bättre nu.
I Sverige har jag tentat av massor kurser med MVG. Känns som om jag skulle kunna fixa alla MVG på naturvetenskapliga eller ett VG, resten MVG. Ganska lätt. Det är skrämmande. Gränsen för MVG går oftast vid 75%. I mitt hemland ska du över 75% för att få en svag G. Och man får ingen formel- och tabellsamling att använda på provet (Fy, Ke, Ma).
Hade jag presterat på samma nivå (som jag gör i Sverige nu) i mitt hemland skulle jag nöja mig med 3,5-3,9. Allvar!

Ville bara tillägga att det fortfarande finns lärare som inte sätter VG/MVG hur som helst med sådana träffade jag på bara i 2 ggr. Å andra sidan den ene av dem satt G hur som helst, gränsen gick vid 40% rätt på provet (men för MVG krävdes 97%). När jag ringde till Skolverket sa de att det inte finns några fastställda gränser. Så alla lärare sätter betyg hur de vill i Sverige?

Snart kommer dock lite bredare betygsskala. Det blir kanske ändå lite bättre.

Jag har gått några år i utländska skolor. Bland annat ett år i en Amerikansk skola i Islamabad. Där utsattes jag för amerikansk Algebra 1. Algebra 1, som jag läste i mitt åttonde grundskoleår, täckte i princip all matematik upp till och med Matematik C i gymnasiet. Som tur är, så dräms matematiska kunskaper ganska långt in i ryggraden i detta skolsystem, så ännu idag kan jag säga att jag är mer familjär med algebra 1 än jag påstår mig vara med tex biokemi, som jag läste för bara 1½ år sedan. Detta drämmande in i ryggraden var i form av repetition, repetition, repetition. VARJE DAG hade vi mellan 50-250 problem att lösa på dagens kapitel. Och att inte göra läxan var helt enkelt inte acceptabelt. Ja, det var tufft, men å andra sidan; man lärde sig. Och man vande sig vid att varje dag när man kom hem var det dags att göra läxorna, och inget annat. Jag kan inte tänka mig att detta skolsystem skulle ha släppt igenom en elev som inte kunde sin multiplikationstabell när han gick ut nian. Han hade upptäckts, han hade fått organiserat kamrat-stöd eller extra lärar-ledd undervisning eller, i värsta fall, kunde eleven i samråd med lärare och föräldrar välja att antingen repetera kursen eller - på högre nivå - inse att detta kanske inte var hans gebit och satsa på något annat. Då hade han fått en omgjord studieplan och fått gå ut skolan med lägre poäng i matematik-kvoten och tipset om att kanske inte söka till civilingenjör.

Jämför detta med svensk matematikundervisning. Min matteundervisning i nian, då tillbaka på en svensk skola, var ett rent skämt. Jag spenderade nian med att hjälpa mina klasskamrater lösa samma typ av problem som jag mindes från sjunde klass, med några hopp in i någon slags grundnivå av Algebra 1. Matematikläxan per dag - där och sedan i gymnasiet - var sällan mer än 10 problem. Böckerna hade sällan mer än 20 problem per kapitel! Ett rent skämt.

Så, skälet till att jag seglade igenom Matematik A-E och F/Diskret på gymnasiet är att jag gick Algebra 1 i åttonde klass i en amerikansk skola. Vad säger det om svensk matematikutbildning?

Letizia skrev:UmU
0,7/1,4

Ska det verkligen vara så att man kan få 0,7 på högskoleprovet och ha 22,5 i betyg? Antingen högskoleprovet eller gymnasielärarna har gjort en felaktig bedömning...

Eller så har personen inte avslutat provet för ett eller annat skäl?

vea skrev:Det är trots allt dyster statistik när vi fortfarande hamnar på 22,5. Vad de borde åtgärda är betygsinflationen, inte urvalssystemet.

Det kan hända att "överskottet" av 22,5 i detta urval bara beror på att systemet är nytt - detta urval tar ju emot 22,5-betyg från hela perioden 2003-2010, åtta år, och det kan mycket väl vara så att den årliga "produktionen" av 22,5:or i fortsättningen inte kommer att räcka till för att fylla ut hela BI-kvoten. Jag skulle gissa att vi får se gränser lägre än 22,5 redan till vårterminen.

vea skrev:Ska det verkligen vara så att man kan få 0,7 på högskoleprovet och ha 22,5 i betyg?

I Sverige förhåller det sig på detta sätt. Det finns flera som har MVG i allt men har svårigheter med högskoleprovet.

Jag gick på en landsortsskola i gällivare/malmberget, här bor 20000 personer, en stor del av dem försörjer sig i gruvan och har således inget mer än gymnasieutbildning, ofta grundskoleutbildning. Och jag hade helt fantastiska lärare, i alla fall inom de naturvetenskapliga ämnena. Som antingen drog gränserna vid 95% för MVG eller krävde att man skulle ha vissa g och VG poäng samt att man skulle visa att man hade MVG-kvaliteter på två svåra uppgifter i slutet av varje prov. De skulle inte ha kunnat förbereda mig bättre för läkarlinjen(klarade första och enda tentan hittills med god marginal). Jag är så oerhört trött på att folk nedvärderar mina betyg bara för att jag gick i en skola där de flesta bara ville ta sig igenom för att sedan börja jobba inom gruvindustrin. Det är oerhört tröttsamt att få höra från alla som minsann har gått på de finaste skolorna att jag inte har förtjänat samma betyg som de själva fick i handen på sin studentdag bara för att jag gick skolan på en liten ort.

jag drömde i natt att jag fick veta att jag är antagen till HT-10 fast jag inte var behörig för läkarprogrammet. Det var riktig mardröm! Jag förstod att det är min sista chans att komma in och samtidigt var det otroligt svårt att avslöja min hemlighet

Jag har 470 (utländsk betyg) och 0.8 H.P. Det är väl för lite men jag hoppas förbättra hp resultatet nästa gång, och nästa, och nästa... Och skaffa behörighet för tandläkarprogrammet förstås

madelen skrev:Jag gick på en landsortsskola i gällivare/malmberget, här bor 20000 personer, en stor del av dem försörjer sig i gruvan och har således inget mer än gymnasieutbildning, ofta grundskoleutbildning. Och jag hade helt fantastiska lärare, i alla fall inom de naturvetenskapliga ämnena. Som antingen drog gränserna vid 95% för MVG eller krävde att man skulle ha vissa g och VG poäng samt att man skulle visa att man hade MVG-kvaliteter på två svåra uppgifter i slutet av varje prov. De skulle inte ha kunnat förbereda mig bättre för läkarlinjen(klarade första och enda tentan hittills med god marginal). Jag är så oerhört trött på att folk nedvärderar mina betyg bara för att jag gick i en skola där de flesta bara ville ta sig igenom för att sedan börja jobba inom gruvindustrin. Det är oerhört tröttsamt att få höra från alla som minsann har gått på de finaste skolorna att jag inte har förtjänat samma betyg som de själva fick i handen på sin studentdag bara för att jag gick skolan på en liten ort.

Jag har inte alls menat att nedvärdera alla andra skolor och alla andra lärare, ber om ursäkt för att det uppfattats så. Självklart finns det goda lärare överallt! Däremot är jag medveten om att det finns många mindre bra lärare också, och många lärare som "gett upp" efter åravis av elever som knappt kommer på lektionerna eller som systematiskt fryser ut läraren. Lärare är varken ett enkelt eller ett tacksamt yrke idag.

Jag har själv prövat - i grundskolan - att ha handfallna men i grunden välmenande problemklass-lärare, där jag fick MVG i princip för att jag inte satte eld på saker under lektionstid. Jag fick ett pris i franska i nian, antagligen för att jag var en av de få i klassen som inte bara vände ryggen till när läraren öppnade mun. Ärligt talat. Så borde det inte vara (jag blir förbannad när folk är så respektlösa mot sina medmänniskor, oavsett situation, men det kan vi ta en annan gång). I samma skola fanns lärare av den typ som ställde krav; där var det ingen som satte eld på saker. Alla visste instinktivt att det inte var acceptabelt. Därmed fortsattes med relevanta saker som undervisning, och betygssättningen blev efter elevernas prestation.

Problemet kanske är just dessa handfallna, välmenande lärare, som tyvärr saknar pondus eller karisma eller självsäkerhet nog eller vad det nu är som får eleverna att skärpa sig tillräckligt för att undervisningen skall kunna fortsätta. De är sedan för snälla för att inte godkänna elever trots att eleverna förtjänar IGn, och deras koncept om vart gränsen för MVG går blir säkert lika flytande den.

Sedan på gymnasiet hamnade jag i en riktigt "bra" skola med endast "maxpoäng-från-nian" elever, vilket var lite speciellt... samtliga hade vanvettigt höga krav på sig själva... vissa sprang till skolpsykologen och grät när de fick VG+... och det var lärarna som fick försöka tygla in oss så vi inte sprang in i väggen hela bunten. Standarden där var hög, utan att tveka, och kraven för MVG likaså, men det speglade nog eleverna lika mycket som lärarna. Lärarna fick ju friare tyglar eftersom eleverna var så följsamma och så kvicka. Hur de lärarna hade tacklat mindre motiverade elever hade säkert sett väldigt annorlunda ut.

Sedan är det ju i slutänden så att hur vi än gör har vi alla - nåja, de flesta av oss - bara genomfört en grundskola och en gymnasieskola och kan bara göra våra subjektiva tolkningar av världen utifrån vårat eget perspektiv. Det är ju därför man måste kommunicera med andra; för att få nya vinklingar på saker och ting. Så tack för berättelsen om Gällivare/Malmberget! Det glädjer mig att höra att det finns goda lärare även där.