Forum

Hej! Jag undrar om någon vet hur det är med dissektioner när man är läkarstudent. Förekommer dissektioner av djur? Vilka djur, hur har de dött och vilka sorters dissektioner? Förekommer obduktioner av människokroppar?
Vore även intressant om någon kunde svara på skillnader mellan olika universitet (när det rör detta ämne)?

På KI finns dissektion av humanpreparat med på schemat från första terminen. I början är det bara visning men på termin två får man även börja dissekera själv. Vågar inte svära på det men har hört att det bara är KI som har dissektion kvar?

Såhär är det i Göteborg:
Inga dissektioner på djur (tror inte det är det någonstans). Däremot är det dissektionsdemonstrationer (människa, alltså) under anatomikursen och deltagande på kliniska obduktioner + obduktionsdemonstrationer under patologikursen, både och under termin 4. Dessa är frivilliga, men enligt mig och många andra väldigt givande. Många tycker det är obehagligt eller mer eller mindre tufft, men tycker det är värt det både i vad man lär sig om anatomi/patologi och vad man lär sig om sig själv, hur man hanterar svåra situationer och hur man ser på döden. Vissa tycker inte det är jobbigt alls, och en del tycker snarare att det är jobbigt att det inte känns jobbigt, de tror att de är för okänsliga för yrket typ, men alla hanterar det olika så allt är normalt egentligen. Men som sagt, det är frivilligt så inget man måste göra. Men underlättar på tentan att ha gjort det, anser jag.

Går man fördjupningskurserna i anatomi (två kvällskurser på vardera 7,5 hp) blir det mer dissektioner där man dissekerar själv, men det är en kurs man söker utöver övriga kurser i programmet.

Rätta mig om jag har fel, men jag tror inte alla lärosäten har dissektioner på schemat. Åtminstone LiU och KI har väl utöver GU, men hur ser det ut i övrigt?

Hade du någon särskild fundering som gjorde att du ställde frågan? Kanske kan försöka besvara den i så fall.

Har hört att LiU bara kör med spectraboards dock?

Tack så mycket för svaren! Fick idag pröva på att dissikera en råtta och eftersom jag tyckte det var jobbigt (etiskt mer än att det var blodigt osv.) började jag fundera på om läkare verkligen var för mig (har annars varit målet under de senaste åren). Vet ni hur mycket kirurgi som ingår i grundutbildningen?

Att man tycker att dissektioner är jobbiga gör inte att man inte passar som läkare. Det är en väldigt speciell situation. Det är inte alls som en operation, t ex. Men jag personligen tycker det är bra att försöka utmana sig själv till att försöka gå dit, för inom yrket kommer man ställas inför många situationer som är jobbiga på ett eller annat sätt, och ju mer man tränar på att hantera sådant som är jobbigt desto bättre blir man på det. Tror JAG. Men jag känner personer som aldrig skulle sätta sin fot i en dissektions- eller obduktionssal men som är väldigt duktiga som läkare. Så det är individuellt vad man får ut av det, tycker man det är superobehagligt kanske man inte lär sig något ändå och då är det kanske inte så stor vits att gå dit.

LiU har VisTab väl, det kanske är samma sak som spectraboard? De var väl först ut i landet med det, tror det delvis utvecklades där. På GU har vi både och, tänkte LiU också hade det men de kanske har ersatt dissektionerna helt.

Visst har vi dissektioner på humanpreparat på LiU! T2 dissekerar vi själva, sen visar anatomiamanuenserna upp fördissekerade preparat i T3-7 beroende på vilken kurs man läser just då. Jättespännande!

På GU finns en professor (numera pensionerad tror jag) som menar precis tvärtemot vad du säger, gast. Dissektionerna är viktiga i undervisningen och kan inte till fullo ersättas av VisTab eller anatomiska modeller. Men huruvida man tycker det är jobbigt eller inte avgör inte kompetensen eller ens förmåga att arbeta som läkare. Förklara gärna hur du menar. Tills dess väljer jag att tro på vad den professorn + andra lärare med många års erfarenhet säger i frågan, då det han sa var underbyggt med erfarenhet snarare än någon inställning att läkare måste vara hårdhudade människor utan förmåga till känslor. Tycker man det är viktigt kanske man ska fundera på om något annat yrke passar en bättre, kanske ett där man inte behöver arbeta med människor. Jag tror istället på att utmana sig själv och genom det utvecklas. Det gör en dessutom mer ödmjuk vilket är en mycket viktigare egenskap som läkare. Man måste inte tycka att allt är piece of cake från början.

Jag tror inte att jag har problem med dissektionen i sig, men det är väl snarare min veganska/ vegetariska sida som sätter stopp för just delen med döda djur. Ser inte mänskliga kroppar som ett lika stort problem då de dött på naturlig väg. (Kan ju tillägga att jag har full förståelse för alla andra levnadssätt och inte vill att diskussionen ska gå över till at handla om det). Ni verkar ha delade åsikter kring om en läkare bör kunna påverkas av dissektionerna, utveckla gärna om ni vill!

(Tack Eli för din uppmuntran och din vänlighet, det värmer verkligen.)

Då borde det inte vara några problem för dig.

Apropå dissektioner av djur så kan man stöta på det om man väljer att forska vid sidan av studierna, men då behöver man ju inte välja ett projekt där de t ex dissekerar möss utan kan välja någon av all den forskning som bedrivs utan försöksdjur. Så det ska inte vara ett problem.

Inom läkarutbildningen använder man mycket information och data som framkommit ur studier med försöksdjur, vilket är svårt att komma ifrån, man måste ju liksom bygga undervisningen på forskning och det finns idag inte några modeller som helt kan ersätta djurförsök. Vid enstaka tillfällen visar föreläsare videor på försöken (det är dock inte ofta) för att belysa någon viktig aspekt av hur t ex hjärnans bearbetning fungerar. Jag vet en som är vegan och som reagerade väldigt starkt på detta. Men det är nog väldigt individuellt, vi har många som är både veganer och vegetarianer i kursen, och jag har bara hört om att det är en person som har reagerat. Om man verkligen inte klarar av det kanske man ska skippa just den delen av föreläsningen. Men i övrigt har du nog inte så mycket att oroa dig för.