madelen skrev:Jag gick på en landsortsskola i gällivare/malmberget, här bor 20000 personer, en stor del av dem försörjer sig i gruvan och har således inget mer än gymnasieutbildning, ofta grundskoleutbildning. Och jag hade helt fantastiska lärare, i alla fall inom de naturvetenskapliga ämnena. Som antingen drog gränserna vid 95% för MVG eller krävde att man skulle ha vissa g och VG poäng samt att man skulle visa att man hade MVG-kvaliteter på två svåra uppgifter i slutet av varje prov. De skulle inte ha kunnat förbereda mig bättre för läkarlinjen(klarade första och enda tentan hittills med god marginal). Jag är så oerhört trött på att folk nedvärderar mina betyg bara för att jag gick i en skola där de flesta bara ville ta sig igenom för att sedan börja jobba inom gruvindustrin. Det är oerhört tröttsamt att få höra från alla som minsann har gått på de finaste skolorna att jag inte har förtjänat samma betyg som de själva fick i handen på sin studentdag bara för att jag gick skolan på en liten ort.
Jag har inte alls menat att nedvärdera alla andra skolor och alla andra lärare, ber om ursäkt för att det uppfattats så. Självklart finns det goda lärare överallt! Däremot är jag medveten om att det finns många mindre bra lärare också, och många lärare som "gett upp" efter åravis av elever som knappt kommer på lektionerna eller som systematiskt fryser ut läraren. Lärare är varken ett enkelt eller ett tacksamt yrke idag.
Jag har själv prövat - i grundskolan - att ha handfallna men i grunden välmenande problemklass-lärare, där jag fick MVG i princip för att jag inte satte eld på saker under lektionstid. Jag fick ett pris i franska i nian, antagligen för att jag var en av de få i klassen som inte bara vände ryggen till när läraren öppnade mun. Ärligt talat. Så borde det inte vara (jag blir
förbannad när folk är så respektlösa mot sina medmänniskor, oavsett situation, men det kan vi ta en annan gång). I samma skola fanns lärare av den typ som ställde krav; där var det ingen som satte eld på saker. Alla visste instinktivt att det inte var acceptabelt. Därmed fortsattes med relevanta saker som undervisning, och betygssättningen blev efter elevernas prestation.
Problemet kanske är just dessa handfallna, välmenande lärare, som tyvärr saknar pondus eller karisma eller självsäkerhet nog eller vad det nu är som får eleverna att skärpa sig tillräckligt för att undervisningen skall kunna fortsätta. De är sedan för snälla för att inte godkänna elever trots att eleverna förtjänar IGn, och deras koncept om vart gränsen för MVG går blir säkert lika flytande den.
Sedan på gymnasiet hamnade jag i en riktigt "bra" skola med endast "maxpoäng-från-nian" elever, vilket var lite speciellt... samtliga hade vanvettigt höga krav på sig själva... vissa sprang till skolpsykologen och grät när de fick VG+... och det var lärarna som fick försöka tygla in oss så vi inte sprang in i väggen hela bunten. Standarden där var hög, utan att tveka, och kraven för MVG likaså, men det speglade nog eleverna lika mycket som lärarna. Lärarna fick ju friare tyglar eftersom eleverna var så följsamma och så kvicka. Hur de lärarna hade tacklat mindre motiverade elever hade säkert sett väldigt annorlunda ut.
Sedan är det ju i slutänden så att hur vi än gör har vi alla - nåja, de flesta av oss - bara genomfört en grundskola och en gymnasieskola och kan bara göra våra subjektiva tolkningar av världen utifrån vårat eget perspektiv. Det är ju därför man måste kommunicera med andra; för att få nya vinklingar på saker och ting. Så tack för berättelsen om Gällivare/Malmberget! Det glädjer mig att höra att det finns goda lärare även där.
[quote="madelen"]Jag gick på en landsortsskola i gällivare/malmberget, här bor 20000 personer, en stor del av dem försörjer sig i gruvan och har således inget mer än gymnasieutbildning, ofta grundskoleutbildning. Och jag hade helt fantastiska lärare, i alla fall inom de naturvetenskapliga ämnena. Som antingen drog gränserna vid 95% för MVG eller krävde att man skulle ha vissa g och VG poäng samt att man skulle visa att man hade MVG-kvaliteter på två svåra uppgifter i slutet av varje prov. De skulle inte ha kunnat förbereda mig bättre för läkarlinjen(klarade första och enda tentan hittills med god marginal). Jag är så oerhört trött på att folk nedvärderar mina betyg bara för att jag gick i en skola där de flesta bara ville ta sig igenom för att sedan börja jobba inom gruvindustrin. Det är oerhört tröttsamt att få höra från alla som minsann har gått på de finaste skolorna att jag inte har förtjänat samma betyg som de själva fick i handen på sin studentdag bara för att jag gick skolan på en liten ort.[/quote]
Jag har inte alls menat att nedvärdera alla andra skolor och alla andra lärare, ber om ursäkt för att det uppfattats så. Självklart finns det goda lärare överallt! Däremot är jag medveten om att det finns många mindre bra lärare också, och många lärare som "gett upp" efter åravis av elever som knappt kommer på lektionerna eller som systematiskt fryser ut läraren. Lärare är varken ett enkelt eller ett tacksamt yrke idag.
Jag har själv prövat - i grundskolan - att ha handfallna men i grunden välmenande problemklass-lärare, där jag fick MVG i princip för att jag inte satte eld på saker under lektionstid. Jag fick ett pris i franska i nian, antagligen för att jag var en av de få i klassen som inte bara vände ryggen till när läraren öppnade mun. Ärligt talat. Så borde det inte vara (jag blir [i]förbannad[/i] när folk är så respektlösa mot sina medmänniskor, oavsett situation, men det kan vi ta en annan gång). I samma skola fanns lärare av den typ som ställde krav; där var det ingen som satte eld på saker. Alla visste instinktivt att det inte var acceptabelt. Därmed fortsattes med relevanta saker som undervisning, och betygssättningen blev efter elevernas prestation.
Problemet kanske är just dessa handfallna, välmenande lärare, som tyvärr saknar pondus eller karisma eller självsäkerhet nog eller vad det nu är som får eleverna att skärpa sig tillräckligt för att undervisningen skall kunna fortsätta. De är sedan för snälla för att inte godkänna elever trots att eleverna förtjänar IGn, och deras koncept om vart gränsen för MVG går blir säkert lika flytande den.
Sedan på gymnasiet hamnade jag i en riktigt "bra" skola med endast "maxpoäng-från-nian" elever, vilket var lite speciellt... samtliga hade vanvettigt höga krav på sig själva... vissa sprang till skolpsykologen och grät när de fick VG+... och det var lärarna som fick försöka tygla in oss så vi inte sprang in i väggen hela bunten. Standarden där var hög, utan att tveka, och kraven för MVG likaså, men det speglade nog eleverna lika mycket som lärarna. Lärarna fick ju friare tyglar eftersom eleverna var så följsamma och så kvicka. Hur de lärarna hade tacklat mindre motiverade elever hade säkert sett väldigt annorlunda ut.
Sedan är det ju i slutänden så att hur vi än gör har vi alla - nåja, de flesta av oss - bara genomfört en grundskola och en gymnasieskola och kan bara göra våra subjektiva tolkningar av världen utifrån vårat eget perspektiv. Det är ju därför man måste kommunicera med andra; för att få nya vinklingar på saker och ting. Så tack för berättelsen om Gällivare/Malmberget! Det glädjer mig att höra att det finns goda lärare även där.
