av jompa » 06 dec 2014, 01:31
Det stämmer att det svåra är att komma in på utbildningen. Nålsögat, om man säger så. Många ägnar sig åt mycket utanför studierna (bland annat festande), men klarar ändå tentorna.
Man kan väl sammanfatta det som så att det märks ganska tydligt på de som festar eller gör en massa annat istället för att plugga att kunskaperna brister.
Jag tror att man fokuserar betydligt mer på det som anses vara "nödvändigt" (i praktiken) att kunna i Sverige än i Polen. Ibland lite för mycket, så att man istället dödar suget att lära sig så mycket som möjligt. Det känns dock som att man fokuserar betydligt mer på patientkontakt och lagarbete i Sverige. När det gäller utbildningens svårighetsgrad tvivlar jag inte en sekund på att utbildningen är "lättare" här (rent tentamässigt) än i t.ex. Polen. Sen kan man spekulera i om det också (åtminstonde delvis) beror på att eftersom kraven för att komma in är så pass höga, har man redan en god förmåga till att klara av krävande studier.
Det stämmer att det svåra är att komma in på utbildningen. Nålsögat, om man säger så. Många ägnar sig åt mycket utanför studierna (bland annat festande), men klarar ändå tentorna.
Man kan väl sammanfatta det som så att det märks ganska tydligt på de som festar eller gör en massa annat istället för att plugga att kunskaperna brister.
Jag tror att man fokuserar betydligt mer på det som anses vara "nödvändigt" (i praktiken) att kunna i Sverige än i Polen. Ibland lite för mycket, så att man istället dödar suget att lära sig så mycket som möjligt. Det känns dock som att man fokuserar betydligt mer på patientkontakt och lagarbete i Sverige. När det gäller utbildningens svårighetsgrad tvivlar jag inte en sekund på att utbildningen är "lättare" här (rent tentamässigt) än i t.ex. Polen. Sen kan man spekulera i om det också (åtminstonde delvis) beror på att eftersom kraven för att komma in är så pass höga, har man redan en god förmåga till att klara av krävande studier.