av Gäst » 15 okt 2015, 22:43
Jag har några andra alternativ. Väljer att kopiera inlägget från ett annat forum:
Jag har, som jag ser det, fyra fullgoda alternativ:
1. Läkare. Ett hyfsat intresse för medicin, inget vidare intresse för patientkontakt. Annars är det ett bra stabilt yrke. Har läst lite här på forumet och har märkt att det finns en andel läkare som är väldigt missnöjda med sin situation och speciellt med landstinget som arbetsgivare. Ett tufft yrke som är för dåligt betalt gentemot arbetsinsatsen. Sedan har jag även märkt att läkarstudenter är sådana som oftast brinner för sitt yrke mer än andra, dvs de känner ett kall, vilket jag inte gör.
2. Psykolog. Jag är väldigt intresserad av psykologi. Har svårt att se mig själv som ett bollplank och är inte vidare pedagogisk av mig. Två egenskaper jag inbillar mig man bör besitta som psykolog. Dock kan karriärvägarna se lite olika ut inom psykologi, helt klart en fördel.
3. Ekonomi. Brett och bra. Relativt få jobb och stor konkurrens, stor möjlighet att hitta en nisch jag gillar med tanke på att ekonomi kan appliceras lite var som.
3. Skita i utbildning, ta mina sparpengar och åka utomlands, leva för dagen och se vart livet tar mig. Kanske lite naivt måste jag erkänna.
Det största problemet är att jag är likgiltig inför allt. Jag har dessutom svårt att släppa kontrollen och bara låta mig följa med strömmen. Jag är rädd att inte trivas med utbildningen, misslyckas och sluta upp i skulder istället. Å andra sidan är det som du säger, man kan aldrig veta förrän man testar.
Jag har några andra alternativ. Väljer att kopiera inlägget från ett annat forum:
Jag har, som jag ser det, fyra fullgoda alternativ:
1. Läkare. Ett hyfsat intresse för medicin, inget vidare intresse för patientkontakt. Annars är det ett bra stabilt yrke. Har läst lite här på forumet och har märkt att det finns en andel läkare som är väldigt missnöjda med sin situation och speciellt med landstinget som arbetsgivare. Ett tufft yrke som är för dåligt betalt gentemot arbetsinsatsen. Sedan har jag även märkt att läkarstudenter är sådana som oftast brinner för sitt yrke mer än andra, dvs de känner ett kall, vilket jag inte gör.
2. Psykolog. Jag är väldigt intresserad av psykologi. Har svårt att se mig själv som ett bollplank och är inte vidare pedagogisk av mig. Två egenskaper jag inbillar mig man bör besitta som psykolog. Dock kan karriärvägarna se lite olika ut inom psykologi, helt klart en fördel.
3. Ekonomi. Brett och bra. Relativt få jobb och stor konkurrens, stor möjlighet att hitta en nisch jag gillar med tanke på att ekonomi kan appliceras lite var som.
3. Skita i utbildning, ta mina sparpengar och åka utomlands, leva för dagen och se vart livet tar mig. Kanske lite naivt måste jag erkänna.
Det största problemet är att jag är likgiltig inför allt. Jag har dessutom svårt att släppa kontrollen och bara låta mig följa med strömmen. Jag är rädd att inte trivas med utbildningen, misslyckas och sluta upp i skulder istället. Å andra sidan är det som du säger, man kan aldrig veta förrän man testar.