av MedStud » 19 okt 2014, 16:11
Jag har bara vikarierat en sommar på ÖNH på ett universitetssjukhus, men kan försöka svara lite grann.
Stora trauman togs först om hand av kirurgen. ÖNH kontaktas ofta på jourtid, men det är sällan något som behöver åtgärdas akut då. Narkosen ordnar luftväg, kirurgen beställer en CT, ortopeden kanske kör extern fixation om något annat är brutet. ÖNH diskuterar fallet och bilderna morgonen därpå och planerar operationen. Ofta görs denna tillsammans med käkkirurgen (om bettet är påverkat), neurokirurgen (om frontalsinus är påverkat) och ibland plastikkirurgen (som dock har en större roll vid rekonstruktioner, då det krävs en lambå). En gång behövde en traumaoperation påbörjas på jourtid, men det görs också mest på dagtid.
I Sverige verkar det vara uppdelat så att käk har mandibeln och bettet, öron har maxilla och ansiktsskelettet, och luftvägen såklart, och neurokirurgen ska vara med om frontalsinus är brutet. I andra länder finns maxillofacial surgeons och grejer med lite annan ansvarsfördelning.
Har inga bra siffror på rekonstruktiv kirurgi, men det blev några enorma operationer i somras.
På jourtid är det mest infektioner, blödningar och luftvägsproblem, förutom småsakerna. Vanliga kirurgiska ingrepp är adenotonsillektomi, olika operationer med FESS-teknik, skopier, tracheostomier, tumöroperationer och hela otokirurgin. Näsfrakturer reponeras ofta i lokalbedövning.
Där jag jobbade var det väldigt "ohierarkiskt", fick som underläkare efter termin 9 assistera på kanske 40 operationer och ta bort tungtumörer själv, medan min nästan lika oerfarna kollega fick ta bort en lateral halscysta själv i sann see one, do one, teach one-anda. Redan på ST verkar man få göra mycket själv. Men det finns säkert mer hierarkiska kliniker också, host KS, host.
Jag har bara vikarierat en sommar på ÖNH på ett universitetssjukhus, men kan försöka svara lite grann.
Stora trauman togs först om hand av kirurgen. ÖNH kontaktas ofta på jourtid, men det är sällan något som behöver åtgärdas akut då. Narkosen ordnar luftväg, kirurgen beställer en CT, ortopeden kanske kör extern fixation om något annat är brutet. ÖNH diskuterar fallet och bilderna morgonen därpå och planerar operationen. Ofta görs denna tillsammans med käkkirurgen (om bettet är påverkat), neurokirurgen (om frontalsinus är påverkat) och ibland plastikkirurgen (som dock har en större roll vid rekonstruktioner, då det krävs en lambå). En gång behövde en traumaoperation påbörjas på jourtid, men det görs också mest på dagtid.
I Sverige verkar det vara uppdelat så att käk har mandibeln och bettet, öron har maxilla och ansiktsskelettet, och luftvägen såklart, och neurokirurgen ska vara med om frontalsinus är brutet. I andra länder finns maxillofacial surgeons och grejer med lite annan ansvarsfördelning.
Har inga bra siffror på rekonstruktiv kirurgi, men det blev några enorma operationer i somras.
På jourtid är det mest infektioner, blödningar och luftvägsproblem, förutom småsakerna. Vanliga kirurgiska ingrepp är adenotonsillektomi, olika operationer med FESS-teknik, skopier, tracheostomier, tumöroperationer och hela otokirurgin. Näsfrakturer reponeras ofta i lokalbedövning.
Där jag jobbade var det väldigt "ohierarkiskt", fick som underläkare efter termin 9 assistera på kanske 40 operationer och ta bort tungtumörer själv, medan min nästan lika oerfarna kollega fick ta bort en lateral halscysta själv i sann see one, do one, teach one-anda. Redan på ST verkar man få göra mycket själv. Men det finns säkert mer hierarkiska kliniker också, host KS, host.