Forum

Med anledning av den pågående debatten på DN Debatt, och då särskilt med Timbros replik i åtanke, finns det en händelse i svensk historia som kan vara särskilt intressant att känna till - läkarkonflikten i Göteborg år 1957.

Under konflikten organiserade underläkarna en improviserad öppenvård i egen regi. Förutom att den hade öppet dygnet runt, vilket den reguljära vården inte hade haft, så fungerade den så pass bra att vårdköerna helt försvann och patienterna kunde tas emot omgående. Av allt att döma var kvaliteten lika god som den hade varit i den reguljära öppenvården. Samhällsekonomiskt gick konflikten rentav med vinst.

Inte bara öppenvården utan även samhället i stort fungerade alltså bättre när läkarna själva organiserade sitt arbete!

(Därmed inte sagt att det skulle fungera lika väl idag - det skiljer närmare 60 år av medicinsk och organisatorisk utveckling. Det är dock ett intressant empiriskt exempel på hur det kan gå när läkare har både frihet och ansvar för arbetets organisation.)

Ingenting är så lätt, eller så populärt, som att kräva mer självstyre för professionen.

Men i praktiken är idén om den självstyrande professionen utopisk.

Effektivitet. Offentlig verksamhet styrs i dag av statistik. Att mäta tillsammans med professionen är bra, men utvärderingen har kidnappats av ekonomer och administratörer. Samhället måste lita till kunskapen hos de i verksamheten – en ödesfråga för välfärden, skriver fackordförandena för lärarna, läkarna och polisen.