av Hilla » 10 okt 2010, 09:23
Hej!
Jag är en läkarstudent som börjat mitt andra år här i Polen. Staden jag studerar i heter Wroclaw och har en stor andel svenskar. Vid ett flertal tillfällen, om inte ständigt, funderar jag kring logiken med antalet platser i förhållande till antalet sökande och framför allt i förhållande till efterfrågan på läkare i Sverige. Jag vill verkligen bli läkare, därför kom jag hit ner överhuvudtaget, annars skulle jag aldrig orka med sex år så långt bort från min familj och mina vänner på ett ställe där folket inte ens gillar en. Jag blir så upprörd av hur antagningssystemet går till och vilka av vilka det är som får bli läkare i Sverige. "De med bäst betyg" eftersom man går efter antalet sökande, ju fler det är desto högre blir antagningsbetygen. Vad exakt är det som säger att dessa individer blir bättre läkare än de med ett snitt på 15-19? Jag förstår själv att det är viktigt att man har bra betyg, men tycker att det framför någonting annat ska gälla de ämnen som faktiskt är viktiga för respektive program. Man bör ha intervju, vilket jag vet finns på åtminstone ett universitet i Sverige, där man kan döma den blivande studentens motivation samt "lämplighet", man bör ha antagningstest i de mest relevanta ämnena och man bör sluta gå efter genomsnittet. Vem bryr sig om jag har mvg i bild eller rättskunskap? Ska sådana ämnen hindra mig från att studera i Sverige, i ett land där man åtminstone känner till systemen?
Hur kan man hela tiden påpeka att det är sådan enorm brist på läkare men samtidigt inte öka antalet platser i Sverige? För att det är för dyrt? Hur många ingenjörer har vi i Sverige förhållande till läkare? Borde inte det kosta lika mycket, ifall man tog bort ett visst antal ingenjörsplatser och lade till några läkarplatser istället? Ingenjörer är otroligt viktiga att ha i samhället, men de finns i överflöd och ändå finns det hur många platser för dem som helst. Detta, medan det är otrolig efterfrågan på läkare, men samtidigt gör man absolut ingenting åt det? Visst man har öppnat ett visst antal platser i örebro nu med, men uteslutit alternativet att studera i lund istället? Nu vet inte jag om det sistnämnda är sant, men vad jag menar är att, visst är det bra att man ökat med någonting överhuvudtaget, men det är så lite så det blir nästan obefintligt. En bekant till mig hade ett genomsnitt på 19.8 eller 19.9 och hon hamnade på en reservplats kring 1000-1500. Vad som är ännu värre, är att personer med 20.0 tar platser ifrån andra, bara för att det är ett statusyrke och de råkar ha betygen som krävs för att komma in. Det är orättvist, och så här ska det inte vara!
En tredje sak är, att, okej, nu har man inte kommit in i Sverige. Då söker man sig utomlands. Jaha, då får man inte ens tillräckligt med CSN lån för att klara sig genom första året. Resten av pengarna måste man på något sätt själv hosta fram. Jag gick in med tron om att Sverige och Polen, där många svenska läkarstuderande faktiskt befinner sig, hade bra kontakt med varandra och att man faktiskt fick hjälp från båda hållen. Ska man vara helt ärlig, så är min uppfattning efter första året att man inte fått hjälp från något håll. Varken Sverige eller Polen. Universitetet här kunde inte bry sig mindre om hur det går för en, det viktiga är att de får sina pengar. De vet om att vi inte är hemma, de vet om att vi inte är vana vid deras system, ändå hjälper de inte en genom att upplysa en med information som är viktig gör oss. Nej, här skall allt vara en omväg och vi ska jaga folk istället för att de enkelt från första början kan meddela oss vad saken gäller. Sverige, ja vad ska man säga? Sverige har ingen kontakt med oss överhuvudtaget. Vad händer ifall vi råkar illa ut? Så, inte nog med att vi inte kan komma in i Sverige på grund av de alltför höga kraven och dåligt med platser, när vi istället väljer att studera utomlands så får vi inte ens tillräckligt med CSN stöd, eller någon annan form av stöd för den delen heller? Jag sitter inte här med tron om att folk ska hålla mig i handen under utbildningen, det förstår jag ju själv, men bristen på hjälp och kommunikation mellan Sverige och Polen är ofattbar. Bristen på förståelse från Sveriges sida på hur vi drabbas utav systemet är förargande och orättvist. Alla tjänar på att vi pluggar här nere, utom oss läkarstudenter.
Hej!
Jag är en läkarstudent som börjat mitt andra år här i Polen. Staden jag studerar i heter Wroclaw och har en stor andel svenskar. Vid ett flertal tillfällen, om inte ständigt, funderar jag kring logiken med antalet platser i förhållande till antalet sökande och framför allt i förhållande till efterfrågan på läkare i Sverige. Jag vill verkligen bli läkare, därför kom jag hit ner överhuvudtaget, annars skulle jag aldrig orka med sex år så långt bort från min familj och mina vänner på ett ställe där folket inte ens gillar en. Jag blir så upprörd av hur antagningssystemet går till och vilka av vilka det är som får bli läkare i Sverige. "De med bäst betyg" eftersom man går efter antalet sökande, ju fler det är desto högre blir antagningsbetygen. Vad exakt är det som säger att dessa individer blir bättre läkare än de med ett snitt på 15-19? Jag förstår själv att det är viktigt att man har bra betyg, men tycker att det framför någonting annat ska gälla de ämnen som faktiskt är viktiga för respektive program. Man bör ha intervju, vilket jag vet finns på åtminstone ett universitet i Sverige, där man kan döma den blivande studentens motivation samt "lämplighet", man bör ha antagningstest i de mest relevanta ämnena och man bör sluta gå efter genomsnittet. Vem bryr sig om jag har mvg i bild eller rättskunskap? Ska sådana ämnen hindra mig från att studera i Sverige, i ett land där man åtminstone känner till systemen?
Hur kan man hela tiden påpeka att det är sådan enorm brist på läkare men samtidigt inte öka antalet platser i Sverige? För att det är för dyrt? Hur många ingenjörer har vi i Sverige förhållande till läkare? Borde inte det kosta lika mycket, ifall man tog bort ett visst antal ingenjörsplatser och lade till några läkarplatser istället? Ingenjörer är otroligt viktiga att ha i samhället, men de finns i överflöd och ändå finns det hur många platser för dem som helst. Detta, medan det är otrolig efterfrågan på läkare, men samtidigt gör man absolut ingenting åt det? Visst man har öppnat ett visst antal platser i örebro nu med, men uteslutit alternativet att studera i lund istället? Nu vet inte jag om det sistnämnda är sant, men vad jag menar är att, visst är det bra att man ökat med någonting överhuvudtaget, men det är så lite så det blir nästan obefintligt. En bekant till mig hade ett genomsnitt på 19.8 eller 19.9 och hon hamnade på en reservplats kring 1000-1500. Vad som är ännu värre, är att personer med 20.0 tar platser ifrån andra, bara för att det är ett statusyrke och de råkar ha betygen som krävs för att komma in. Det är orättvist, och så här ska det inte vara!
En tredje sak är, att, okej, nu har man inte kommit in i Sverige. Då söker man sig utomlands. Jaha, då får man inte ens tillräckligt med CSN lån för att klara sig genom första året. Resten av pengarna måste man på något sätt själv hosta fram. Jag gick in med tron om att Sverige och Polen, där många svenska läkarstuderande faktiskt befinner sig, hade bra kontakt med varandra och att man faktiskt fick hjälp från båda hållen. Ska man vara helt ärlig, så är min uppfattning efter första året att man inte fått hjälp från något håll. Varken Sverige eller Polen. Universitetet här kunde inte bry sig mindre om hur det går för en, det viktiga är att de får sina pengar. De vet om att vi inte är hemma, de vet om att vi inte är vana vid deras system, ändå hjälper de inte en genom att upplysa en med information som är viktig gör oss. Nej, här skall allt vara en omväg och vi ska jaga folk istället för att de enkelt från första början kan meddela oss vad saken gäller. Sverige, ja vad ska man säga? Sverige har ingen kontakt med oss överhuvudtaget. Vad händer ifall vi råkar illa ut? Så, inte nog med att vi inte kan komma in i Sverige på grund av de alltför höga kraven och dåligt med platser, när vi istället väljer att studera utomlands så får vi inte ens tillräckligt med CSN stöd, eller någon annan form av stöd för den delen heller? Jag sitter inte här med tron om att folk ska hålla mig i handen under utbildningen, det förstår jag ju själv, men bristen på hjälp och kommunikation mellan Sverige och Polen är ofattbar. Bristen på förståelse från Sveriges sida på hur vi drabbas utav systemet är förargande och orättvist. Alla tjänar på att vi pluggar här nere, utom oss läkarstudenter.