av Dr Doodle » 31 okt 2014, 22:09
Hej,
jag kan svara så enkelt som att jag aldtig någonsin ångrat mitt byte. Studierna i Umeå verkar till en början lättare men detta beror nog på att man efter att ha pluggat utomlands har ett visst synsätt; man fokuserar på teoretiskt tunga detaljer och sådant efterfrågas inte alltid här, givetvis ibland. Istället gäller det att se helhet, förstå sammanhang - förklara sammanhang och orsak-verkan. Detta kanske låter som enkelt men jag upplever att det är minst lika svårt som att dunka in alla de detaljer som jag var tvungen att kunna då jag pluggade utomlands. Jag hoppas du förstår hur jag menar? Vidare är det så att en hel del av utbildningen här hemma fokuserar på personutveckling och patientkontakt - för vissa ter sig detta som rent nonsens men det är ett viktigt inslag ty många vet inte hur man bör agera i olika situationer och ofta krävs övning, även för de mest sociala och de med mest livserfarenhet. Ytterligare en jättestor fördel med att plugga hemma är att man tidigt körs in i det svenska systemet; journalsystem, skriva epikriser och arbetssätt generellt. Detta var något som jag brukade säga "att man lär sig lätt". -Visst går det att hämta in senare men det ska inte tas för lätt på. Jag har flera vänner som blivit klara utomlands och som känner sig helt och hållet tappade när de kommer hem, då har de dessutom glömt mycket av de teoretiska detaljer som de dunkade in och något sammanhang förstod de aldrig för de hade fullt upp med att få in detaljerna på föreläsningsslides'en (så har de själva beskrivit det för mig och jag kan själv känna igen mig från den tid jag hade utomlands). Personligen tycker jag att den svenska vården borde ta ett större ansvar för att hjälpa dessa nyexaminerade in i systemet men det är en annan diskussion.
Men som sagt; har aldrig ångrat min flytt. I Sverige blir man fantastiskt omhändertagen av lärare och institutioner, det är en hög grad medbestämmande samtdigt som det är "ordning och reda". Jag kände till en början att studenter här hemma blir bortskämda, nu, efter att ha varit hemma ett tag tycker jag dock inte det; snarare att det system som jag befann mig i utomlands var ålderdomligt. Hoppas du fick någorlunda svar på dina frågor! Annars; fråga på!
Hej,
jag kan svara så enkelt som att jag aldtig någonsin ångrat mitt byte. Studierna i Umeå verkar till en början lättare men detta beror nog på att man efter att ha pluggat utomlands har ett visst synsätt; man fokuserar på teoretiskt tunga detaljer och sådant efterfrågas inte alltid här, givetvis ibland. Istället gäller det att se helhet, förstå sammanhang - förklara sammanhang och orsak-verkan. Detta kanske låter som enkelt men jag upplever att det är minst lika svårt som att dunka in alla de detaljer som jag var tvungen att kunna då jag pluggade utomlands. Jag hoppas du förstår hur jag menar? Vidare är det så att en hel del av utbildningen här hemma fokuserar på personutveckling och patientkontakt - för vissa ter sig detta som rent nonsens men det är ett viktigt inslag ty många vet inte hur man bör agera i olika situationer och ofta krävs övning, även för de mest sociala och de med mest livserfarenhet. Ytterligare en jättestor fördel med att plugga hemma är att man tidigt körs in i det svenska systemet; journalsystem, skriva epikriser och arbetssätt generellt. Detta var något som jag brukade säga "att man lär sig lätt". -Visst går det att hämta in senare men det ska inte tas för lätt på. Jag har flera vänner som blivit klara utomlands och som känner sig helt och hållet tappade när de kommer hem, då har de dessutom glömt mycket av de teoretiska detaljer som de dunkade in och något sammanhang förstod de aldrig för de hade fullt upp med att få in detaljerna på föreläsningsslides'en (så har de själva beskrivit det för mig och jag kan själv känna igen mig från den tid jag hade utomlands). Personligen tycker jag att den svenska vården borde ta ett större ansvar för att hjälpa dessa nyexaminerade in i systemet men det är en annan diskussion.
Men som sagt; har aldrig ångrat min flytt. I Sverige blir man fantastiskt omhändertagen av lärare och institutioner, det är en hög grad medbestämmande samtdigt som det är "ordning och reda". Jag kände till en början att studenter här hemma blir bortskämda, nu, efter att ha varit hemma ett tag tycker jag dock inte det; snarare att det system som jag befann mig i utomlands var ålderdomligt. Hoppas du fick någorlunda svar på dina frågor! Annars; fråga på!