läkarstudent.se/forum

Hej alla!
Nu kommer jag dessvärre störa er med en ytterligare tråd!
Jag har nämligen panik och vet inte vad jag ska göra ! Nu är det så att jag har inte satsat så mycket på HP p G à jag har haft fullt upp med fysik och kommer ha fullt upp med fysik, jag känner att jag behöver allt tid jag kan få för att ägna åt fysiken.

Nu till min fråga: jag har anmält mig till hp nästa vecka och funderar på att råplugga och kanske eventuellt få lite bättre än 1,2 som jag redan har. Jag vill så gärna komma in i Göteborg och vill därför hellre satsa på att få 22,5 än på hp i det här fallet. Och jag har verkligen ingen tid att vänta ytterligare en termin då jag har försökt komma in i 4,5 år.

Men å andra sidan är jag rädd att om jag inte satsar det lilla på hp så kanske jag missar chansen till något bättre resultat.

Vad tycker ni att jag bör göra ? Om jag fixar 22,5 och inte bryr mig så mkt om hp, tror ni då att chansen är stor att komma in i Göteborg med 22,5 BII o 1,2 i hp? Jag är även rädd att jag gör hp på måfå och kanske erlägger mkt mindre än 1,2 och hur detta påverkar min antagning vet jag inte ( jag vet dock att det högsta resultatet räknas men om de på antagningen tittar något närmare på mina dåliga resultat och kanske resonerar efter detta )
Jag vet att jag redan har ställt den frågan men nu vill jag gärna att någon kunnig inom detta område ger mig nått slags klartecken.

Hoppas att det inte blir alldeles för tråkigt att läsa min inlägg.

Tack så mkt på förhand

Jag hade siktat på att klara 22,5. Jag kom som jag tidigare nämnt in i Göteborg nu på höstterminen med 22,31 och 1,6 i BII. Så 22,5 kommer med största sannolikhet att räcka på vårterminen. Grattis!

Heej !

Ja men är det inte för att du hade ett relativt högt Hp resultat?
Jag hoppas verkligen att 1,2 räcker.

Tack

Hej igen. Högskoleprovsresultatet spelar endast roll vid urskiljning mellan två sökande med samma gymnasiemeriter. Med andra ord så har alla med 22,5 i BII antagits nu på höstterminen, och att det skulle bli svårare på vårterminen har jag svårt att tro, då det är mycket färre sökande.

Lycka till.

Om du har dåligt med tid, se till det som kan hjälpa dig längst. Dvs. inte den verbala då den ofta kräver mer tid. Kolla upp verktyg, t.ex. hur man löser likheter mm. som de frågade om i våras (som jag helt hade glömt bort).

Om du tror att du klarar MVG (A) i fysik, men att du har ont om tid, är mitt tips att du satsar 100 % på det i första hand.

Som någon sa ovan, fungerar HP bara som urskiljning; 22,5 och 1,2 HP är mycket bättre än 22,4 och 1,5 HP.

Det vore ju synd att lägga massa tid på att höja HP två snäpp, om du sedan inte kommer in pga att du missat fysiken.

Tack för att ni tog er tid att svara! Nu känner jag en slags lättnad.

Jag tänker inte starta en ny tråd för min fråga, eftersom det jag undrar om är nästan samma som Sara88 undrar!
Vad har jag för chanser att bli antagen till läkarprogrammet i linköping ( som är min första val ) och övriga lärostäen VT 13 ?
Jag har 21,86 BI
Tack på för hand

nabster skrev:Jag tänker inte starta en ny tråd för min fråga, eftersom det jag undrar om är nästan samma som Sara88 undrar!
Vad har jag för chanser att bli antagen till läkarprogrammet i linköping ( som är min första val ) och övriga lärostäen VT 13 ?
Jag har 21,86 BI
Tack på för hand

Vi kan spekulera precis som du. Det är möjligt att du blir antagen till LiU.

Föresten heter det mitt första val. Jag har ingen bra förklaring till varför det är så - någon som kan possessiva pronomen bra och kan förklara?

Ordet "min" är possessivt pronomen för substantiv av typen utrum medan ordet "mitt" är possessivt pronomen för substantiv av typen neutrum.

Att skilja på de två kan vara krångligt för dem som inte växt upp med svenskan - det är inte särskilt många språk som har detta språkliga genus.

Maskulinum, femininum och neutrum (könlöst ting) är en vanlig uppsättning, till exempel i latin, medan utrum är ett mera lokalt påfund som uppkom genom sammansmältning av maskulinum och femininum ("utrum" är latin för "båda" eller "endera").

Det är också därför man kan säga "den" om levande personer, med eller utan känt kön, men aldrig "det" (som alltid syftar på livlösa ting; tyvärr är användningen av "den" inte lika lätt att beskriva).