Hur ärligt och desperat får jag vara i jobbansökan?

Läkaryrket, legitimation, specialistutbildning, arbetsmarknad, arbetsvillkor, et cetera.
Gäst

Hur ärligt och desperat får jag vara i jobbansökan?

Inlägg av Gäst »

Det blev flera uppehåll under utbildningens gång för att jag inte mådde bra och av samma anledning så utmärkte jag mig inte på något positivt sätt under utbildningen. Potentiella arbetsgivare kommer nog att fokusera på den utdragna utbildningstiden och bristen på meriter så borde jag ta upp det direkt i personliga brevet?

Jag har svårt att sälja in mig själv som den bäst lämpade kandidaten för någon tjänst men tror ändå att det kan finnas något jobb för mig därute som ingen annan vill ha. Jag har svårt att motivera varför jag vill ha en specifik tjänst för att jag skulle vara tacksam för nästan vilket jobb som helst. Är verkligen inte kräsen för jag vet att jag har en dålig utgångspunkt.

Jag vill nästan bara skicka ut standardbrev till alla möjliga arbetsplatser för att hitta den arbetsplatsen som är lika desperat som mig. Jag känner inte att jag orkar lägga energi på att anpassa personliga brevet bara för att inte få något svar eller att få ett nej gång på gång. Hade dock gärna önskat feedback från rekryterare om det finns något jag kan göra för att förbättra mina chanser eller om det bara är att lägga ner.

Jag har även funderat på att hitta något annat yrke men det finns inget som lockar.
Användarvisningsbild
Nils
driver läkarstudent.se
Inlägg: 4717
Blev medlem: 22 apr 2008, 23:52

Re: Hur ärligt och desperat får jag vara i jobbansökan?

Inlägg av Nils »

En läkarexamen är fortfarande en läkarexamen, även om den drog ut på tiden, och det finns ännu god efterfrågan på underläkare.

Första läkarjobbet är ett tillfälligt vikariat för många och det ger chansen att visa vad man faktiskt går för i verkligheten, snarare än på pappret, inför framtida ansökningar om jobb/AT/BT. Det är även en chans att ordna goda referenser. I takt med att man samlar på sig fler meriter efter läkarexamen kommer de att väga allt tyngre.

(Ungefär som att ingen normal chef/arbetsgivare bryr sig om vilka resultat man presterade i gymnasiet när man söker sitt första underläkarvikariat; det finns färskare, mer aktuella och mer relevanta meriter för att bedöma vad någon kan erbjuda nu.)
Skriv svar