Behöver lite råd och stöd. Tips på hur man kan tänka.
Läser min femte termin på läkarprogrammet och det känns inte alls rätt längre. Började nästan direkt efter gymnasiet även om jag inte va helt säker på att det va läkare jag ville bli. Tyckte dock att medicin verkade intressant och det tycker jag helt klart fortfarande.
Trivs dock inte så mycket med själva utbildningen än så länge. Tycker undervisningen är tråkig, har inte fått några riktiga vänner på programmet och det mesta i mitt liv känns fel just nu. Tror mycket kommer av mina privata problem. Hade en tråkig och lite ensam gymnasietid men stod ut för att jag tänkte det skulle bli bättre om jag fick bra betyg och kunde ta mig in på en utbildning som kändes kul och givande. Men känns nu uppenbart att så länge man inte trivs med sitt privatliv så spelar val av utbildning/jobb mindre roll.
Känner mig fånig som inte insåg det tidigare.
Är nu väldigt rädd för att jag bara ska driva genom hela läkarutbildningen utan att lyckas få vänner, hitta intressen eller partner eller nått annat som ger mitt liv lite mer mening, och plötsligt va färdigutbildad och om jag då hamnar på eländiga underläkarvik i 2 år innan jag får AT så kommer jag inte stå ut.
Är därför inne på nån form av nödlösning nu och funderar på att ta studieuppehåll och hitta på nått annat. Plugga nått helt annat, kanske jobba lite, resa?
Bara försöka ägna mig mer åt mitt privatliv liksom.
Nån som tycker det känns som en rimlig idé? eller är det bättre att ta sig igenom utbildningen så snabbt som möjligt?
Har känt mig lite stressad av att de ska ta bort AT på sikt och göra om utbildningen och allt där.
Någon som varit med om nått liknande?
Tar gärna emot tips och stöttning som sagt
