Cookies

Europeiska unionen och Sveriges riksdag kräver att alla hemsidor informerar läsare om cookies. Denna sajt använder cookies för Google Analytics, för att spara döljande av notiser och annonser och för andra funktioner. Ifall din webbläsare är inställd på att acceptera cookies tolkas det som samtycke.

[ dölj detta och visa notiser i menyn nedanför vid nya händelser ]

Annons

Högskoleprovguiden

[ dölj denna ]

Pressinformation

Sveriges läkarprogram har blivit mer populära

Sveriges läkarprogram blir alltmer populära, visar en jämförelse av utvecklingen för antalet förstahandsansökare respektive utvecklingen för antalet personer i åldern 20-24 år.

Sedan år 2003 har befolkningen inom åldersspannet 20-24 år, den vanligaste åldersgruppen bland nybörjare vid svenska läkarprogram, ökat med ungefär 30 %. Samtidigt har antalet förstahandsansökare ökat med ungefär 70 %. Detta innebär att ökningen av antalet förstahandsansökare har hållit ungefär jämna steg med ökningen av antalet antagningsplatser vid de svenska läkarprogrammen.

En hypotes som har förekommit på senare år är att läkarprogrammet kan ha förlorat sin tidigare status på grund av, eller möjligen som orsak till, de lägre antagningsgränserna. Denna statistik ger inte stöd för den hypotesen. Lägre antagningsgränser kan förväntas när utökningen av platserna sker snabbare än tillväxten av ansökningsunderlaget; antagningen kan då omfatta personer som annars hade haft för låga betyg för att bli antagna. Ett förbehåll här är dock att denna statistik bara beskriver läkarprogrammets popularitet hos befolkningen i stort; den säger inte någonting om hur läkarprogrammets popularitet har utvecklats bland dem som har lyckats erhålla de högsta betygen. För att besvara den frågan behövs djupare statistik.

Diagrammet nedanför visar utvecklingen av de olika antalen i jämförelse med vårterminen 2003 (för förstahandsansökare inför höstterminer användes dock höstterminen 2003 istället, detta med anledning av den stora skillnaden mellan vår- och höstterminer). Observera även att antalet personer i åldersspannet anger antalet för året, snarare än för årets vårtermin.

Källor:
Universitets- och högskolerådet (förstahandsansökare, antagna)
Universitetskanslersämbetet (nybörjare)
Statistiska centralbyrån (folkmängd efter ålder)

Fortsatt lägre antagningsgränser för läkarprogram

Gränserna för antagning till svenska läkarprogram fortsätter att sjunka och många nya lägstarekord slogs i antagningen till vårterminen 2016. Samtidigt slog antalet antagna ett nytt högstarekord; 1.122 personer antogs i urval 1, en ökning med 25 personer sedan urval 1 inför höstterminen 2015.

Som lägst räckte det med 21,25 (av 22,50) för antagning med nya betyg utan kompletteringar, 21,39 för antagning med gamla betyg utan kompletteringar samt 21,88 för antagning med kompletterade betyg. Dessa gränser lär sjunka ytterligare i urval 2 och det lokala reservintaget.

Några faktorer som kan ha bidragit till de sjunkande gränserna för antagning är den nya betygsskalan, de minskande gymnasiekullarna samt även utbyggnaden av läkarprogrammen.

Listorna nedanför är en sammanställning av antagningsgränserna i de olika urvalskvoterna. För betygskvoterna anges även poängen från högskoleprovet där den används för att rangordna ansökande med lika bra betygsvärde.

NYA BETYG UTAN KOMPLETTERINGAR (BIEX)

22,08/0,95 Karolinska institutet
21,88/1,75 Lunds universitet      (rekordlågt för urval 1)
21,80/1,25 Uppsala universitet
21,61/---- Göteborgs universitet  (rekordlågt för urval 1)
21,56      Göteborgs universitet  (rekordlågt för urval 1)
21,41/1,50 Linköpings universitet (rekordlågt för urval 1)
21,35/1,40 Umeå universitet       
21,25/1,45 Örebro universitet     (rekordlågt för urval 1)

GAMLA BETYG UTAN KOMPLETTERINGAR (BI)

22,30/1,55 Karolinska institutet
21,90/1,25 Lunds universitet      (rekordlågt för urval 1)
21,90/1,20 Uppsala universitet    (rekordlågt för urval 1)
21,65/0,45 Göteborgs universitet  (rekordlågt för urval 1)
21,65      Göteborgs universitet  (rekordlågt för urval 1)
21,45/1,00 Linköpings universitet (rekordlågt för urval 1)
21,40/1,10 Umeå universitet       (rekordlågt för urval 1)
21,39/1,45 Örebro universitet     (rekordlågt för urval 1)

BETYG MED KOMPLETTERINGAR (BII)

22,50/---- Karolinska institutet  (rekordlågt för urval 1)
22,37/---- Uppsala universitet    (rekordlågt för urval 1)
22,30/1,35 Lunds universitet      (rekordlågt för urval 1)
22,21/1,20 Göteborgs universitet  (rekordlågt för urval 1)
22,20      Göteborgs universitet  (rekordlågt för urval 1)
21,99/1,35 Linköpings universitet (rekordlågt för urval 1)
21,98/1,50 Umeå universitet       (rekordlågt för urval 1)
21,88/0,95 Örebro universitet     (rekordlågt för urval 1)

FOLKHÖGSKOLEOMDÖME (BF)

4,0/1,65 Lunds universitet
4,0/1,55 Uppsala universitet
4,0/1,50 Umeå universitet
4,0/1,45 Göteborgs universitet  (rekordlågt för urval 1)
4,0/1,40 Karolinska institutet  (rekordlågt för urval 1)
4,0/1,40 Örebro universitet
4,0/1,30 Linköpings universitet (rekordlågt för urval 1)
4,0      Göteborgs universitet

HÖGSKOLEPROV (HP)

1,80 Karolinska institutet
1,80 Lunds universitet
1,75 Uppsala universitet
1,75 Göteborgs universitet
1,70 Linköpings universitet
1,70 Umeå universitet
1,70 Örebro universitet

LOKALA URVALSKVOTER

Karolinska, PIL (prov & intervjuer) : 55
Lund, DLÄK (doktorsexamen)          : 1,30
Göteborg, Biomedicin för disputerade: 1,55
Linköping, HPSU (arbetserfarenhet)  : 2,55
Umeå, AU1 (betyg + 10*högskoleprov) : 37,15     (rekordlågt för urval 1 sedan kvoten utökades)
Umeå, AU2 (doktorsexamen)           : 798 poäng
Umeå, AU3 (arbetserfarenhet)        : 798 poäng

Källa:
Universitets- och högskolerådet

Utförligare material:
Antagning till läkarprogram

Läget för den nya läkarutbildningen

Framtiden är osäker för läkarutbildningsutredningens förslag om sexårigt läkarprogram med legitimation vid examen. Det finns tecken på att förslagen inte kommer att genomföras inom en nära framtid.

Läkarutbildningsutredningen skickades ut på remiss den 1 april i år och slutdatumet för remisstiden var då satt till den 2 juli. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) överlämnade sitt svar den 28 augusti.

SKL avstyrker i nuläget att allmäntjänstgöring (AT) ska upphöra. För att ta ställning till om AT ska tas bort krävs vidare utredning. En rad frågeställningar kring konsekvenserna för bland annat arbetsgivare och verksamheter kvarstår och behöver belysas ytterligare ur flera perspektiv. Därtill behöver åtgärder presenteras kring hur dessa konsekvenser ska hanteras innan AT kan upphöra.

Detta föranledde ett svar från Läkarförbundet, Sveriges Yngre Läkares Förening (SYLF) och Medicine Studerandes Förbund (MSF) i form av en debattartikel i Dagens Samhälle den 15 september.

De flesta landstingen har också ställt sig bakom utredningens förslag. Det är därför både förvånande och nedslående att SKL väljer en negativ hållning.

Avsikten med AT, som skapades i slutet av 60-talet, är att den ska ske direkt i anslutning till läkarutbildningen och tjäna som en introduktion till arbetslivet genom att både bredda och fördjupa den nyutexaminerade läkarens kliniska färdigheter.

Problemet i dag är att majoriteten av de nyutexaminerade läkarna får arbeta lång tid, ofta med sämre handledning och stöd, innan de får påbörja AT. […] Främsta orsak till väntetiderna är att SKL:s medlemmar inte lyckas dimensionera antalet AT-tjänster i proportion till behoven. Landstingen och regionerna lyckas alltså inte svara upp mot det ansvar som de enligt Hälso- och sjukvårdslagen delar.

När kraftiga flaskhalsar uppstår och färre legitimerade läkare kan påbörja specialiseringstjänstgöring blir detta kännbart inte minst inom bristspecialiteter som allmänmedicin och psykiatri.

Svenska Läkaresällskapet uttalade också sitt stöd för utredningens förslag i en debattartikel i Dagens Samhälle den 25 november.

Den framtida läkarrollen kräver förståelse för förhållanden i samhället som påverkar hälsan, för enskilda och för olika grupper, nationellt och globalt. Den kräver också ökat fokus på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete och förmåga till samverkan med andra aktörer. Den aktuella situationen vi nu befinner oss i visar med all önskvärd tydlighet att Sverige är en del av världen. Det måste vår läkarutbildning också vara!

[De viktigaste punkterna] har alla tillstyrkts, förutom av oss även av lärosätena, Socialstyrelsen, Universitetskanslersämbetet och studentorganisationerna.

Det som gett upphov till mest diskussion rör frågan om allmäntjänstgöringen, AT. Det har främst rört oro för försämrad kompetens hos den legitimerade läkaren om AT slopas, och för försämrad rekryteringsbas utanför universitets-orterna. Vi menar att förslaget snarare öppnar för möjligheten att skapa ett mer ändamålsenligt och genomtänkt system.

Rektorerna för lärosätena med läkarprogram hade under den föregående veckan skrivit en egen debattartikel i Dagens Medicin den 19 november.

Även om den universitets­förlagda utbildningstiden för­längs innebär förändringen att legitimerade allmänläkare snabbare kommer ut på arbets-marknaden. Läkarbristen är stor och under 2014 tvingades landstingen lägga ut 1,1 miljarder kronor på hyrläkare för att fylla läkarbristen inom primärvården. Att förbättra utbildningen och se till att fler allmänläkare snabbare kommer i arbete minskar på sikt kostnaderna för landstingen.

Nyligen uttalade högskole- och forskningsminister Helene Hellmark Knutsson (S) att hon kan tänka sig att gå emot för­slagen i utredningen och behålla AT.

Dagens studenter riskerar att fastna i en utbildning som inte utvecklas i takt med om­världen. Sverige har tidigare fått kritik av Europeiska kommissionen för att omfattningen av läkarutbildningen, inklusive AT, är oförutsägbar för studenterna. Den begränsade tillgången till AT-tjänster orsakar också onödiga dröjsmål på vägen till läkarexamen. I Stockholm tar det i genomsnitt 1,5 år från avslutade universitetsstudier till påbörjad AT.

Att inte genomföra förändringen är att hindra Sverige och svenska läkarstudenter att uppnå en modern läkarutbildning på en internationellt hög nivå. Våra lärosäten är redo att ta ansvar för hela lärandeprocessen och låta den präglas av tydlig vetenskaplig förankring och genomtänkt progression, där teoretiska och kliniska utbildningsmoment bygger på varandra.

Det sistnämnda debattinlägget besvarades av Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, i en replik i Dagens Medicin den 25 november.

Svensk hälso- och sjukvård ska vara världsledande. Tillgången till välutbildad personal, där­ibland läkare, är viktig för att fortsätta utvecklingen mot detta mål. Regeringen är därför mån om att föra en god dialog med berörda aktörer som till exempel landsting och universitet när det gäller frågan om att förändra läkarutbildningen.

Den problembild med nuvarande system som presenterades i samband med att utredningen till­sattes är i stort sett samma i dag. Det handlar bland annat om att Sverige jämfört med andra länder har en totalt sett lång tid till legitimation. Det har också gått lång tid sedan det gjordes en större förändring av läkarutbildningen, samtidigt som förändringar har skett i vår omvärld som innebär att andra krav kan komma att ställas på läkare i framtiden.

Några exempel på viktiga synpunkter är följande:

  • Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har i sitt remissvar framfört att utredningens förslag kommer att ge finansiella konsekvenser för landsting och kommuner, men även för andra vård­givare. De anser att detta inte är tillräckligt väl beskrivet i förslaget och att en analys av förslagens ekonomiska konsekvenser måste göras innan beslut fattas i frågan.
  • Stockholms läns landsting har i sitt remissvar framfört att det inte är möjligt att ta ställning till utredningens förslag som helhet eftersom det saknas en fördjupad analys bland annat när det gäller hur de kliniska färdigheterna ska säkras inför legitimationstillfället och att det saknas en analys av konsekvenserna av att allmäntjänstgöringen upphör. Lands-tinget har dessutom framfört att de färdigheter som dagens allmäntjänstgöring medför inte kommer att kunna uppnås i förslaget om en legitimationsgrundande sexårig utbildning.
  • Landstinget i Uppsala län har i sitt remissvar framfört att de skäl till förlängd läkarutbildning som anförs i utredningen inte räcker som motiv.
  • Region Östergötland anser att en fördjupad analys saknas bland annat när det gäller konsekvenserna av att allmäntjänstgöringen upphör och hur de kliniska färdigheterna kan säkerställas inför specialiserings-tjänstgöring.

Sammanfattningsvis verkar framtiden alltså vara osäker vad gäller läkarutbildningsutredningens förslag. Fortsatt utredning är möjlig och det finns risk för att förslaget kan komma att dras i långbänk istället för att genomföras inom en nära framtid.

Debattartikel om gymnasialt studiemedel

Svenska Dagbladet har publicerat en debattartikel av Nils Karlsson som driver hemsidan läkarstudent.se. Debattartikeln handlar om högskolestudenters uttag av gymnasialt studiemedel för att finansiera sina studier.

Eftersom det inte är alla som känner till möjligheten är det ännu relativt få som använder den. En ojämlikhet på informationsområdet leder alltså till en ekonomisk ojämlikhet bland dem som har förbrukat mycket av sitt eftergymnasiala studiemedel. Samtidigt kan medvetenheten om möjligheten inte ökas utan att det samtidigt leder till ökad undanträngning av andra personer från gymnasiala kurser – personer som vill läsa dem för innehållets skull snarare än för studiemedlets.

Två möjliga utvägar föreslås och ministrarna på utbildningsdepartementet tillfrågas om de kan tänka sig någon förändring i denna fråga.

Länkar:
Debattartikeln i Svenska Dagbladet
läkarstudent.se:s facebook-inlägg om debattartikeln

Största könsgapet på 10 år bland nyantagna

Andelen män bland de nyantagna läkarstudenterna dyker brant och är den lägsta på 10 år, detta enligt den nyligen publicerade statistiken över antagningen till vårterminen 2015.

Endast 41 % av de nyantagna läkarstudenterna var män – och bland de yngre (upp till 24 år) var andelen ännu lägre, endast 38 % män. Örebro universitet hade den största underrepresentationen av män – där var de motsvarande andelarna 31 % respektive 25 %.

Eftersom männen har en större andel med utländsk bakgrund än kvinnorna kan denna händelse komma att visa sig motverka den tidigare observerade trenden mot minskad underrepresentation av utländsk bakgrund. År 2014 var männens andel av befolkningen i åldern 19 till 24 år 51,4 % (5,7 % fler män än kvinnor) medan den var 52,2 % (9,1 % fler män än kvinnor) bland ungdomar (15 till 24 år) med utländsk bakgrund.

Diagrammet nedanför visar utvecklingen av andelen män bland de nyantagna läkarstudenterna. Den yngre gruppen av läkarstudenter (upp till 24 år) utgjorde 76 % av alla nyantagna läkarstudenter.

Källa:
Universitetskanslersämbetet (Yrkesexamensprogramnybörjare)

Fel om villkor för utländska läkare

På senare tid har villkoren för utländska läkare i Sverige uppmärksammats av både nyhetsmedia och politiska debattörer. Det är bra eftersom det är ett politiskt område som har stor potential för förbättring, särskilt vad gäller de orimligt långa väntetiderna. För att debatten ska utmynna i välgrundade förslag är det dock viktigt att den, så långt som det är möjligt, bygger på fakta snarare än föreställningar.

Två frågor där debattörers uppfattningar verkar avvika från Socialstyrelsens beskrivning är TULE-provets roll respektive villkoren för erfarna specialist-läkare.

Dagens Nyheters ledare den 2 september 2015:

Det räcker inte att vara världsberömd hjärtkirurg för att få jobb på en thoraxklinik. Man måste också ha tillräckliga kunskaper i exempelvis gynekologi, barnsjukvård och psykiatri. Samt inom vårdrelaterad, svensk författning.

Allt detta är i någon mån rimligt. Det är viktigt att alla med legitimationsyrken känner till sin anmälningsplikt gällande exempelvis barn som far illa. Det är också rimligt att en hjärtkirurg kan något om psykiatri eftersom även psykiskt sjuka kan hamna på en thoraxklinik.

Men samtidigt förefaller det orimligt att en superduktig ortoped från Syrien får sitta hemma för att han inte klarade tillräckligt många av gynfrågorna på kunskapstestet. Kanske skulle man i stället börja fundera på om det verkligen är nödvändigt med ett legitimationssystem som ger individen carte blanche att arbeta på vilken klinik som helst.

Folkpartiets debattartikel den 27 oktober 2015:

3. Pröva införandet av en ny sorts läkarlegitimation, ett ”vårdens körkort”. I dag krävs godkänt på ett omfattande medicinskt kunskapsprov för att utrikes födda läkare, utan vidareutbildning, ska få sina utbildningar godkända och erhålla svensk läkarlegitimation. Problemet är att väldigt få klarar provet på första försöket. Faktum är att det inte är ovanligt med ett tredje provförsök innan godkänt uppnås.

Det beror på att den svenska läkarlegitimationen kräver generella kunskaper, vilket kan försvåra valideringen av utländsk utbildning och kompetens. En ortoped måste förutom att visa att hen är en skicklig ortoped, även bemästra en rad andra verksamhetsfält, exempelvis psykiatri. I vissa fall vore det kanske bättre att ortopeden i fråga får göra det hen är bäst på, nämligen ortopedi.

Vi föreslår därför att regeringen gör systemet smidigare genom att undersöka möjligheterna att i stället för att enbart ställa krav på generella färdigheter, även se över möjligheten att i vissa fall endast ställa krav på särskilda färdigheter. Dessa färdigheter skulle kunna beskrivas och redovisas i läkar-legitimationen, som ett slags körkort. Det skulle innebära att personen i fråga får arbeta inom ett begränsat verksamhetsfält.

För det första:
Enligt Socialstyrelsens riktlinjer är TULE-provet inte avsett för specialister med betydande erfarenhet inom sina specialiteter – de förväntas istället gå provtjänstgöring inom aktuellt verksamhetsområde under ett halvår. Utifrån en bedömning av deras reella kompetens får de sedan gå vidare till legitimation, kompletterande utbildning eller, i sällsynta fall, TULE-provet. Förutom detta fåtal är det bara specialister utan betydande erfarenhet inom sina specialiteter som ska göra TULE-provet.

För det andra:
TULE-provet är inte ett legitimationsgivande prov – det som erhålls via ett godkänt resultat på provet är behörighet till allmäntjänstgöring (AT). Det är först efter 18+ månader av AT och ett godkänt resultat på AT-provet som tredjelandsläkaren utan vidareutbildning erhåller svensk läkar-legitimation.

Det som TULE-provet testar är alltså huruvida läkaren har de kunskaper som förutsätts under AT. Att kräva tillräckliga och ändamålsenliga kunskaper, i nivå med svensk läkarutbildning, är inte orimligt – man ska kunna lita på att svenska läkare besitter sådana kunskaper som förväntas av svenska läkare. Att en del utländska läkare har svårigheter med att klara provet betyder inte att provet ställer för breda krav, det betyder bara att provskrivarna inte är tillräckligt väl förberedda. Att sänka kunskapskraven kan vara en frestande åtgärd men en rimligare lösning är att erbjuda bättre stöd så att fler kan ta sig snabbare över den svenska TULE-ribban. Det vore ett billigt ekonomiskt pris att betala för en snabbare integration av nya läkare, samtidigt som vi inte skulle tumma på den svenska sjukvårdens personalstandard.

För det tredje:
Den möjlighet som Dagens Nyheter och Folkpartiet efterfrågar, att erfarna specialister ska kunna arbeta som specialister utan att först behöva ta sig genom den svenska legitimationsprocessen, finns redan och kallas för särskilt förordnande. Möjligheten används också, om än med förbehållet att Socialstyrelsen har genomdrivit en ifrågasatt tidsbegränsning.

Om möjligheten till särskilt förordnande inte används tillräckligt ofta så kan landstingen själva åtgärda det genom att ansöka om fler sådana. Om Socialstyrelsens tidsbegränsning av särskilda förordnanden är för snäv, eller om något kriterium är för restriktivt, så kan det åtgärdas på politisk väg. Dessa alternativ vore mindre radikala än ett införande av en partiell läkarlegitimation, som gissningsvis skulle kräva en hel del offentligt utredningsarbete och inte nödvändigtvis tillföra systemet särskilt mycket av praktiskt värde.

Post scriptum 2015-10-30
Läkarförbundet och SYLF kommenterar Folkpartiets förslag:
”Skapa inte A- och B-lag i läkarkåren”

Läkarstudier och gymnasialt studiemedel

Endast ett liten andel av läkarstudenterna tar ut gymnasialt studiemedel – detta trots att många av dem saknar tillräckligt med högskolestudiemedel för läkarstudierna. En möjlig förklaring är att många helt enkelt inte känner till den gymnasiala studiemedelspotten.

I histogrammet nedanför redovisas fördelningen av läkarstudenter mellan olika mängder kvarvarande gymnasialt studiemedel den 30 juni 2015. Urvalet består av läkarstudenter som under läsåret 2014/15 och vid minst ett tidigare tillfälle beviljats studiemedel för läkarstudier i Sverige. Stapeln ”?” omfattar de läkarstudenter som inte ingår i statistiken över intervall-fördelningen, antingen för att de inte hade läkarprogram som sin längsta utbildning med studiemedel eller för att de inte sökte, inte beviljades eller inte hade kvar högskolestudiemedel.1

För att bedöma uttaget av gymnasialt studiemedel under läkarstudiernas gång behövs en jämförelse med ett urval från läkarstudiernas början.

I histogrammet nedanför redovisas fördelningen av läkarstudenter mellan olika mängder kvarvarande gymnasialt studiemedel den 30 juni 2015. Urvalet består av läkarstudenter som under läsåret 2014/15 för första gången beviljats studiemedel för läkarstudier i Sverige. Stapeln ”?” omfattar de läkarstudenter som inte ingår i statistiken över intervallfördelningen, antingen för att de inte hade läkarprogram som sin längsta utbildning med studiemedel eller för att de inte sökte, inte beviljades eller inte hade kvar högskolestudiemedel.2

I urvalet med de nya läkarstudenterna hade 13,4 % kvar 0-60 veckor av gymnasialt studiemedel. Den motsvarande andelen uppgick till 17,5 % i urvalet med dem som påbörjade läkarstudierna tidigare, vilket innebär att det urvalet hade 237 fler studenter i intervallet 0-60 veckor än vad som hade varit fallet om andelen hade varit exakt densamma som i urvalet med de nya läkarstudenterna (grupperna som representeras av ”?” i histogrammen ej inkluderade).

Den låga utnyttjandegraden är anmärkningsvärd med tanke på hur många läkarstudenter som påbörjar läkarstudierna med för få återstående studiemedelsveckor på högskolenivå. Läsåret 2014/15 kan minst 160 av de nya läkarstudenterna misstänkas ha haft kvar färre än 120 veckor av högskolestudiemedlet, detta eftersom 10 % av de nya läkarstudenterna har en tidigare högskoleexamen.

I histogrammet nedanför redovisas fördelningen av läkarstudenter mellan olika mängder kvarvarande högskolestudiemedel den 30 juni 2015. Urvalet består av läkarstudenter som under läsåret 2014/15 för första gången beviljats studiemedel för läkarstudier i Sverige. Stapeln ”?” omfattar de läkarstudenter som inte ingår i statistiken över intervallfördelningen, antingen för att de inte hade läkarprogram som sin längsta utbildning med studiemedel eller för att de inte sökte, inte beviljades eller inte hade kvar högskolestudiemedel.2

1 Stapeln ”?” beräknades som summan av antalet registrerade läkarstudenter i Sverige höstterminen 2014 (7.499) plus antalet nybörjare vårterminen 2015 (795) vilket ger totala antalet läkarstudenter läsåret 2014/15, minus antalet nybörjare höstterminen 2014 (829) och vårterminen 2015 (795) som tillsammans utgör de läkarstudenter som inte har studerat tidigare, minus antalet läkarstudenter i urvalet (5.792).

2 Stapeln ”?” beräknades som summan av antalet nybörjare i Sverige höst-terminen 2014 (829) plus antalet nybörjare vårterminen 2015 (795), minus antalet läkarstudenter i urvalet (1.334).

Källor:
Centrala studiestödsnämnden (via e-mail)
Universitetskanslersämbetet

Linköpings läkarprogram mycket populärare

Antalet ansökningar till svenska läkarprogram slår nya rekord, jämfört med tidigare vårterminer, enligt statistik från Universitets- och Högskolerådet. Ett lärosäte som sticker ut särskilt mycket är Linköpings Universitet där antalet förstahandsansökningar ökade med hela 22 procent, den proportionellt överlägset största ökningen.

Samtidigt lyckas Göteborgs Universitet med att, för den tredje terminen i rad, behålla andraplaceringen bland förstahandsansökningarna.

I listorna nedanför anger parenteserna förändringen jämfört med förra vårterminen.

LÄKARPROGRAM SOM FÖRSTAHANDSVAL

 4.515 (+176) Totalt                 (rekordmånga inför vårtermin)
 1.566 ( +81) Karolinska Institutet  (rekordmånga inför vårtermin)
   775 (  -9) Göteborgs Universitet
   690 ( -21) Lunds Universitet
   548 ( +20) Uppsala Universitet    (rekordmånga inför vårtermin)
   383 ( +27) Umeå Universitet
   363 ( +65) Linköpings Universitet (rekordmånga inför vårtermin)
   190 ( +13) Örebro Universitet

ALLA ANSÖKNINGAR TILL LÄKARPROGRAM

23.172 (+289) Totalt                 (rekordmånga inför vårtermin)
 3.812 (+137) Karolinska Institutet  (rekordmånga inför vårtermin)
 3.445 ( +75) Uppsala Universitet    (rekordmånga inför vårtermin)
 3.350 ( -41) Göteborgs Universitet
 3.310 ( -26) Lunds Universitet
 3.195 ( +52) Linköpings Universitet (rekordmånga inför vårtermin)
 3.044 ( +63) Örebro Universitet     (rekordmånga inför vårtermin)
 3.016 ( +29) Umeå Universitet       (rekordmånga inför vårtermin)

Utförligare material:
Antal ansökande till svenska läkarprogram (historisk utveckling)

Källa:
Universitets- och högskolerådet

Göteborgs läkarprogram på väg att få betygsskala?

Läkarprogrammet i Göteborg kan vara på väg att få en graderad betygsskala istället för dagens godkänt eller underkänt. Akademistyrelsen för Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitets hälsovetenskapliga fakultet, fattade ett principbeslut om detta tidigare i år (protokoll 2015-06-03, § 10):

Styrelsen för Sahlgrenska akademin beslutar
[…]
att uttala sin principiella inställning att graderade betyg ska införas vid Sahlgrenska akademins utbildningar på grundnivå och avancerad nivå,

att uppdra till utbildningsrådet att ge förslag på hur betygssystemen, med graderade betygsskalor, bör utformas för Sahlgrenska akademins kurser och utbildningsprogram, samt tidsplan för sådant införande, samt

att utbildningsrådets utredning och förslag i ärendet ska inges till dekanus senast den 31 januari 2016.

Sahlgrenska akademins studentkår sammanställer studenternas åsikter. Enligt Götheborgske Spionen var betygsförslaget inte förankrat i förväg och på studentkårens sida på Facebook har studenter uttryckt missnöje.

Detta är inte första gången som Sahlgrenska akademin rör sig mot ett införande av graderad betygsskala. Frågan diskuterades öppet år 2013 men den gången slutade det med att ingen förändring gjordes.

I en debattartikel i Läkartidningen år 2009 argumenterade andra personer med anknytning till Sahlgrenska akademin för ett införande av graderad betygsskala, med blandade reaktioner.

Sjunkande antagningsgränser för läkarstudier

Antagningsgränserna vid svenska läkarprogram fortsätter att sjunka och många nya lägstarekord slogs i antagningen till höstterminen. Det var endast BII-kvoten vid Karolinska institutet som krävde det högsta möjliga betygsvärdet (22,50) för antagning – och det knappt.

Faktorer som kan ha bidragit till de sjunkande antagningsgränserna är exempelvis den nya betygsskalan, minskande gymnasiekullar samt utbyggnaden av läkarprogrammen (som visserligen har avstannat men det tar ett tag för kvoternas antagningsgränser att nå sina nya jämviktslägen).

– ”Om säsongsvariationen är lika stor nu som den var mellan det förra läsårets höst- och vårterminer så kan de lägsta gränserna sjunka så lågt som 21,55 i BII-kvoten, 21,00 i BI-kvoten och 20,80 i BIEX-kvoten inför vårterminen 2016,” säger läkarstudenten Nils Karlsson som driver sajten läkarstudent.se.

Diagrammet nedanför visar utvecklingen av de lägsta antagningsgränserna i kvoterna BII, BI och BIEX.

Sammanställningarna av höstens antagningsgränser hittas här:
Reservintaget (källor: lärosätena)
Urval 2 (källa: UHR)
Urval 1 (källa: UHR)