Cookies

Europeiska unionen och Sveriges riksdag kräver att alla hemsidor informerar läsare om cookies. Denna sajt använder cookies för Google Analytics, för att spara döljande av notiser och annonser och för andra funktioner. Ifall din webbläsare är inställd på att acceptera cookies tolkas det som samtycke.

[ dölj detta och visa notiser i menyn nedanför vid nya händelser ]

Forum

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster

Livspusslet

Klasskamrater, nollning, familjeliv, husdjur, fritid, et cetera.

06 jan 2019, 20:00

Jag har under en längre tid haft en önskan om att utbilda mig till läkare, och nu har jag alla möjligheter då jag senast skrev bra på hp. En sak jag däremot våndas något över är min ålder, och min situation i livet. Jag är idag 30 år, senaste längre förhållandet avslutades något år sedan. Samtidigt som jag tror att jag kommer att älska läkarutbildningen och arbetet, så inser jag att det är en hel del arbete bakom, inte bara de första 5,5 åren utan även långt därefter. Parallellt med önskan om utbildning, finns givetvis den om familj och barn...

Har ni några erfarenheter att dela med er angående detta - hur en läkarutbildning och dess påföljande arbetsår kan kombineras med att hitta en livskamrat och allt vad det innebär. Jag är alltså - i bästa fall - 36 då jag är klar med utbildningen och således underläkare... Det finns såklart andra utbildningar som även de kan bidra med intressanta arbetsuppgifter, med något lägre arbetsbelastning därtill.
antepat
Blivande läkarstudent
Inlägg: 1

07 jan 2019, 02:25

Jag tror du målar upp en bild av ett problem som inte finns. Jag skulle vilja hävda att börja utbildningen är det bästa du kan göra för att hitta det du söker, både vad gäller meningsfull sysselsättning och att bilda familj.

För yrket är din ålder generellt inget problem (utom kanske för ngr särskilt nischade specialiteter där det är en fördel att vara yngre) utan snarare en tillgång även tidigt i karriären. Kom ihåg att yrket till stor del handlar om att möta och relatera till andra människor. I den aspekten är den diffusa variabeln "livserfarenhet" central tillsammans med personliga egenskaper.

Sen att träffa en livskamrat vet man ju aldrig vart det inträffar, men det finns nog ingen plats med en högre koncentration av likasinnade än på en universitetsutbildning som man har en passion för. Även den biten med status som kommer med läkaridentiteten i samhället bidrar enbart positivt vad gäller att vara attraktiv.

Ditt val är i mitt tycke således en no-brainer. Gör det.
Jspr

17 jan 2019, 12:47

Jag är upptagen betydligt mindre nu som läkarstudent än jag var när jag arbetade. Placeringar längre bort ibland kan vara tråkigt men det är temporärt.
Foj

20 jan 2019, 14:19

Kör!
ingen kommer ihåg en fegis :blinkar:

på min senaste PIL-intervju berättade intervjuarn att hon var 30 när hon påbörjade sina studier.
Plopp

14 mar 2019, 13:48

Jag är 39, fyller 40 i juni och planerar att börja läsa vt2020.
När jag fick min första lilla (35år) började jag inse att jag hade helt fel yrke. Jag har alltid varit intresserad av kroppen, människan osv så varför blev jag ekonom? Började med att göra HP, kommer nu in överallt utom karolinska. Började läsa i biologi men fick en liten till så det blev en paus. Nu tar jag upp biologin igen och snart så kör jag! Oddsen kan tyckas vara emot mig. Lång pendling (Habo till Lkpg), små barn, bara CSN för 50 veckor, har ett välbetalt chefsjobb, kommer inte vara "klar" förrän jag fyllt 50.
Men om jag vänder på det, ska jag tvinga mig till jobbet på slentrian resten av livet, typ 30 år till? Ska mina barn lära sig att man ska vara förnuftig o praktisk snarare än följa sitt hjärta? Andra unga studenter kan ha nytta av en äldre studiekompis, det kände i alla fall jag när jag pluggade. Att de äldre var visa gurus typ. När jag läst klart kommer all den tid jag lagt på annat före studierna att vara en tillgång i form av erfarenhet, vishet och kompetens.
Tveka inte! Livet är en lång resa så låt den vara just det. Kör och ta det en dag i sänder.
AikoMia
Blivande läkarstudent
Inlägg: 2

18 mar 2019, 15:07

Jag jag visserligen bara 24 när jag började på läkarprogrammet men jag hade verkligen nytta av att ha erfarenhet av annat än att bara ha gått gymnasiet. Det är ovärdeligt!

Vad gäller livspusslet så är det ju inte nåt man kan planera för, men mååånga har träffat sin partner just på läkarprogrammet
Vet inte hur många par det finns bland mina kursare, men det är en del. Och sedan får man lägga till alla de som är tillsammans med äldre- eller yngrekursare.

En av mina bästa vänner hade ett barn innan hon började på läkarprogrammet och fick ett till under studierna. Hon tog uppehåll för att vara föräldraledig och hamnade som tur var i vår klass sen så jag fick lära känna henne :) . Det funkar bra för dem, hon har ansökt om prioritering till att vara i Göteborg och slippa bli utlokaliserad vilket inte är något större problem, även om det finns en vecka där alla måste vara på mindre orter för att stöta på en mer oselekterad patientgrupp än den ett universitetssjukhus har. Men då var hon på rimligt dagspendlingsavstånd från hemmet och kunde byta så att hon fick göra det en vecka som passade med barnens andra förälder, m.m. Så det löser sig :) . Sedan är det ju lite jourer som ska göras på helger eller kvällar men de lägger man in när det passar en själv.

Jag tycker verkligen att du ska söka om det är detta du vill! Jag har en och en halv termin nu och ångrar inte en sekund av läkarprogrammet!
Eli

18 mar 2019, 15:08

*en och en halv termin kvar nu
Eli