Att vara patient när man är läkarstudent

Klasskamrater, nollning, familjeliv, husdjur, fritid, et cetera.
Chiasma
Inlägg: 1
Blev medlem: 29 jan 2016, 22:30

Att vara patient när man är läkarstudent

Inlägg av Chiasma »

Hur upplever ni att det är att vara patient när man pluggar till läkare?

Själv tycker jag ofta att det är problematiskt. Jag blev t ex tillsagd av en sjuksköterska att eftersom jag pluggar till läkare så är jag säkert stressad, så de symtomen jag har beror säkert på stress. Vilket de inte gjorde. Jag har även ibland varit rädd att inte bli tagen på allvar eftersom jag tänker att de ska tro att jag har "the medical school syndrome" och är hypokondrisk. Vilket faktiskt lett till att jag inte sökt vård vid ett par tillfällen där jag nog borde gjort det. Om det verkligen har varit så att de tänkt att jag är hypokondrisk vet jag inte, det kanske bara är en känsla hos mig om att jag borde veta bättre än att söka sjukvård i onödan... Har ni någon erfarenhet av det, antingen från patientens eller läkarens/läkarstudentens sida? Hur ofta är det faktiskt så att en läkarstudent får/tro sig få en massa symtom beroende på att hen pluggar just medicin? Är min känsla av att de ibland kan tro det befogad eller inte, menar jag?

När jag var på röntgen senast stod det i röntgenremissen vad och vilken termin jag pluggar. Någon får gärna förklara relevansen i det om ni vet, för jag tycker bara det låter konstigt. Att ha det i journalen kan jag ändå förstå, men jag hade helst sett att det inte stod där heller.

Ibland har jag fått positiva effekter av att jag pluggar det jag gör, där jag tycker jag har fått bättre förklaringar när det inte varit på "lekmannaspråk".

Är det någon som känner igen detta eller har helt annorlunda upplevelser?
Gäst

Patient när man är läkarstudent

Inlägg av Gäst »

Jag har upplevt samma sak, har sett att det stått inskrivet i min journal efter att jag ringt till min vårdcentral och sökt råd. Anledningen till att sköterskan fick veta vad jag läste var att jag tydligen la fram saker på ett för medicinskt sätt (d.v.s ej "lekamannaspråk").

Likadant när jag pratar med läkaren men där har jag hittills upplevt det som positivt, de har tyckt det är kul att prata med en "framtida kollega" som många har sagt och verkligen velat förklara allt på ett bra sätt för mig när jag har frågat.

Än har jag inte upplevt något negativt som du har gjort men troligtvis kommer den dagen också. Jag har märkt att man själv är mer uppmärksam på sin kropp och tänker medicinskt hela tiden och målar upp dåliga scenarion för sig själv eftersom det alltid finns undantag till det man läser i böcker (självklart är jag 20-åringen som får cancer i colon!). Men eftersom jag vet om att man blir lite hypokondrisk får man ju ta med det i tankarna innan man söker vård och försöka "kompensera" för ens hypokondri.
Ella

Att vara patient när man är läkarstudent

Inlägg av Ella »

Jag blev allvarligt sjuk mitt i läkarprogrammet och är fortfarande sjukskriven. Det är lite surrealistiskt att se vården från den andra sidan... men jag har blivit mycket trevligt bemött och tror absolut inte att jag blivit sämre bemött på något sätt för att jag är läkarstudent. Det finns för övrigt inget sätt att mörka att man är läkarstudent om man inte tänker sitta och ljuga under inskrivningssamtalen. Det blir ju en massa frågor och det är enklare att bara säga som det är, tycker jag...
Skriv svar