läkarstudent.se/forum

Jag hade mina intervjuer idag, och tycker det skulle vara intressant att prata av sig lite och höra vad andra fått för intryck. So here goes...

Jag hade båda mina intervjuer direkt i följd. Först psykologen, en trevlig man som till vardags jobbade som professor på SU. Han sa redan från början att samtalet skulle vara väldigt öppet, och det var det verkligen, lite mer än jag var beredd på. Hans första fråga var ungefär, "Hur kommer sig att du hamnat här, på intervju till läkarlinjen?" Han avbröt aldrig utan lät mig babbla på ganska länge. Allt som allt tror jag han frågade kanske 10 - 15 frågor (mycket lite på en 50 min intervju). Jag tyckte det var lite jobbigt att hålla långa utläggningar till varje fråga, nästan helt utan följdfrågor. Jag fick också ganska lite respons i övrigt från honom (t.ex. ljud, miner, och andra komponenter i ett samtal). Jag tror han försökte leda mig så lite som möjligt för att få ett intryck av mig som helt var baserat på vad jag sa (och inte hans följdfrågor). Han fokuserade ganska mycket på mina vänner och intressen (de var de frågorna som ledde till mest följdfrågor).

Det var väldigt svårt att läsa honom i allmänhet, så jag har ingen aning om vad han tyckte om mig...

Sedan följde läkar/lärarintervjun med en kvinna som arbetar på Danderyd som intensivvårdsläkare. Hon undervisar KI-eleverna under senare klin-terminer. Den här intervjun kändes lättare, den passade mig helt enkelt bättre, med många och snabba frågor, och mycket följdfrågor. Dessutom tror jag vi byggde upp lite mer rapport (vad heter det på svenska?), synk eller vad man ska säga. Hon var mer responsiv på det jag sa, dessutom lyckades hon ställa många av de frågor jag ville svara på. Hon fokuserade ganska mycket på min familj, och såklart på mina studier och studievana.

De notoriska provokationsfrågorna som det varnas för på detta och andra forum uteblev faktiskt. Båda frågade lite ytligt vilka betyg jag hade fått i vissa ämnen, men det kändes knappast som en provokation. Båda frågade lite om jobbiga upplevelser i livet, men inte på ett okänsligt sätt, dock pratade vi om del grejer man kanske inte pratar om så ofta annars (livet/döden, jobbiga familjeförhållanden etc.) Båda frågade även på slutet om de hade missat något, eller om det var något annat man ville ta upp. Det tyckte jag var bra, för då fick man en chans att sälja sig mer direkt. Det som uppmuntras ganska ofta på den här sidan och forumet, att försöka styra samtalet, gjorde jag inte så mycket. Jag tror mest att det inte är min samtalsstil riktigt, och jag ville inte försöka med något som inte kändes naturligt. Vi får förstås se hur det går...

Så här i efterhand känns det väldigt skönt att ha det gjort. Nu är det bara den pinande väntan på resultaten kvar, vilket föranleder mig att fråga framförallt Nisse, hur snabbt kan man få veta? Man får inget meddelande om intervjupoäng annat än vid antagningsbeskedet, eller?

Nu är det dags för er andra att berätta om era intervjuer!

Jag tänkte fråga ki om mina intervjupoäng (som jag har sett andra göra) och när ska man göra detta? Kanske den 28e när alla intervjuer är färdiga?

Själv gick PIL-intervjun sådär för mig för ett halvår sedan fast det var väldigt många minnen som man drogs tillbaka i när man gick förbi alla de där rummen i Hus 75.

Vet inte om det är aktuellt nu, men när jag var på intervjun så kände jag att det gick sämre med psykologen än med läkaren som jag hade mkt mer gemensamt med. Hos psykologen frågades det en hel del om min barndom (hm, när jag tänker efter låter det väl klassiskt) och hon konstanterade en hel del saker ur ett psykologiskt perspektiv vilket jag inte hade förväntat mig. Jag tror att vi slutade lite tidigt och sedan var det paus innan läkar/lärarintervjun. Känner också att jag skapade mer rapport/kontakt med läkaren och pratet kunde flyta på bättre.

Noterade dock att båda frågade ett par frågor som i efterhand ser ut att vara mer eller mindre obligatoriska, men intressant är att de båda ställde frågorna på liknande sätt. Är det någon annan som har upplevt detta?

Upplevelserna verkar vara väldigt olika av PIL, iaf när jag har diskuterat med mina kursare som blev antagna på denna urvalsgrund.

LinneaBee: Själv antogs jag i somras men mejlade ungefär en månad innan antagningsbeskeden kom ut för att få veta vad jag fick på PIL-intervjun och även utsikterna för antagning då. Jag vet inte om man får något svar direkt efter intervjuerna, då det troligtvis tar ett tag att sammanställa allas poäng samt sätta gränsen. När jag mejlade så var det typ pågående hos studera.nu, vet inte om det hjälper.

Lycka till ni alla som var på PIL-intervju och som skall komma =) Kanske man oanades går/gick förbi er i korridoren där...

Sia: tack för svaret! Jag väntar nog till slutet på november innan jag mejlar för då borde de ha ganska bra koll på hur det ligger till. Om du tycker att det gick sådär på intervjun vad tror du att det var som vägde upp det eller vad man ska säga?
Kram

Hmm... I mitt fall så kanske det var mina personliga erfarenheter då jag hade hunnit med rätt mycket under mitt korta liv. Under mina gymnasieår (särskilt mot slutet) slet jag väldigt mkt för 20,0 samt extraaktiviteter som var lite av forskningskaraktär och det nämnde jag på PIL-intervjun vilket jag tror att de tog hänsyn till (iaf läkaren). Utöver det har jag även bott utomlands, något som jag tror har gett mig ett annorlunda perspektiv på saker och ting jämfört med jämåriga i Sverige.

Ärligt sagt kände jag att intervjun med psykologen hade gått väldigt dåligt och trodde att det skulle sabba resultatet rejält så jag hade knappt vågats hoppa på KI förräns folk (som Camilla S) började mejla in till KI och fråga om intervjuresultat. Fast det kanske är så att det man själv ser är inte vad intervjuaren ser...