Hej!
Pluggar andra året i Polen nu och trivs bra.
Det enda jag känner väldigt ofta är att det är extremt mycket att göra i skolan.
Svåra prov, mycket att läsa och helt enkelt hårda krav.
Då och då känner jag också att vissa ämnen är lite "onödiga". Att man lär sig saker man kanske inte behöver i vardagen som läkare.
Hur ser det ut hemma? Har man också kurser som ibland är aningen "onödiga"? Dvs saker man "ska kunna" men sen kanske aldrig använder i verkliga livet ? (Tror dock det är så alltid i skolan men är nyfiken).
Sen är jag lite avundsjuk på vänner som pluggar hemma (känner 2 som går andra året).
Dem verkar ha det riktigt lätt för sig och påstår att komma in på läkarlinjen var det svåra, nu är det bara att "chilla" sig igenom.
Dem har god tid till att festa och göra allt möjligt.
Har jämfört lite uppgifter, prov och kurser de har med de som vi har i skolan och kraven verkar skrattretande låga jämfört vad vi här nere ställs emot.
Någon som vill ge mig lite mer info från sin sida?
Svenska utbildningen vs utomlands
-
jompa
Svenska utbildningen vs utomlands
Det stämmer att det svåra är att komma in på utbildningen. Nålsögat, om man säger så. Många ägnar sig åt mycket utanför studierna (bland annat festande), men klarar ändå tentorna.
Man kan väl sammanfatta det som så att det märks ganska tydligt på de som festar eller gör en massa annat istället för att plugga att kunskaperna brister.
Jag tror att man fokuserar betydligt mer på det som anses vara "nödvändigt" (i praktiken) att kunna i Sverige än i Polen. Ibland lite för mycket, så att man istället dödar suget att lära sig så mycket som möjligt. Det känns dock som att man fokuserar betydligt mer på patientkontakt och lagarbete i Sverige. När det gäller utbildningens svårighetsgrad tvivlar jag inte en sekund på att utbildningen är "lättare" här (rent tentamässigt) än i t.ex. Polen. Sen kan man spekulera i om det också (åtminstonde delvis) beror på att eftersom kraven för att komma in är så pass höga, har man redan en god förmåga till att klara av krävande studier.
Man kan väl sammanfatta det som så att det märks ganska tydligt på de som festar eller gör en massa annat istället för att plugga att kunskaperna brister.
Jag tror att man fokuserar betydligt mer på det som anses vara "nödvändigt" (i praktiken) att kunna i Sverige än i Polen. Ibland lite för mycket, så att man istället dödar suget att lära sig så mycket som möjligt. Det känns dock som att man fokuserar betydligt mer på patientkontakt och lagarbete i Sverige. När det gäller utbildningens svårighetsgrad tvivlar jag inte en sekund på att utbildningen är "lättare" här (rent tentamässigt) än i t.ex. Polen. Sen kan man spekulera i om det också (åtminstonde delvis) beror på att eftersom kraven för att komma in är så pass höga, har man redan en god förmåga till att klara av krävande studier.
-
Jotteberg26
Svenska utbildningen vs utomlands
Läste för ett tag sen detta:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=4272290
Så man får nog (om inte förhållanden ändrats radikalt de senaste åren) ändå konstatera att läkarstudenter även i Sverige är rel. flitiga om man jämför studenter inom Sverige. Studierna liknar ofta arbetsveckor och även om det är svårt att komma in på programmet är det ju så, som i min klass, att folk trots väldig begåvning och alla MVG måste plugga mycket.
Så oavsett om man pluggar i Sverige eller utomlands, bör man nog räkna med att få ägna rätt så mycket tid på studierna.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=4272290
Så man får nog (om inte förhållanden ändrats radikalt de senaste åren) ändå konstatera att läkarstudenter även i Sverige är rel. flitiga om man jämför studenter inom Sverige. Studierna liknar ofta arbetsveckor och även om det är svårt att komma in på programmet är det ju så, som i min klass, att folk trots väldig begåvning och alla MVG måste plugga mycket.
Så oavsett om man pluggar i Sverige eller utomlands, bör man nog räkna med att få ägna rätt så mycket tid på studierna.