Cookies

Europeiska unionen och Sveriges riksdag kräver att alla hemsidor informerar läsare om cookies. Denna sajt använder cookies för Google Analytics, för att spara döljande av notiser och annonser och för andra funktioner. Ifall din webbläsare är inställd på att acceptera cookies tolkas det som samtycke.

[ dölj detta och visa notiser i menyn nedanför vid nya händelser ]

Forum

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

Läkare vs psykolog?

Arbetsliv, arbetsmiljö, specialiseringar, yrkesjämförelser, socialt, et cetera.

16 dec 2010, 02:28

Hej, har alltid varit intresserad av människan, både kroppsligt och mentalt även om jag mer och mer på senare tid intresserat mig för den psykologiska biten. Jag har därför länge känt att jag vill läsa antingen till läkare eller psykolog. Nu är problemet att jag känner att jag måste bestämma mig och komma igång med något. Är det någon som har någon erfarenhet av samma tankar och vad var det som fick er att välja som ni gjorde och är ni nöjda med erat val? Vore intressant med alla tankar och tips! Jobbar man någonting med den psykologiska biten inom läkarprogrammet eller som läkare?

/Blivande student med beslutsångest
Paperback
Inlägg: 8

16 dec 2010, 15:44

Man jobbar som läkare inte så mycket med psykologi utöver det som är lämpligt att begripa i professionellt uppträdande... att stötta, att föra motiverande samtal och så vidare. Det är dock väldigt beroende av vilken inriktning man väljer - radiologer (röntgenläkare) och patologer har väldigt lite med psykologi att göra medan andra läkaryrken kan ha lite mer, till exempel endokrinologer som vill få sina diabetikerpatienter att ställa om sin livsstil.

Ifall du vill hitta ett mellanting mellan läkare och psykolog så kan psykiatri vara någonting för dig - läkare som specialiserar sig på att bota eller lindra psykiska sjukdomar. Beroendemedicin (också läkarspecialisering) skulle också kunna vara intressant - en viktig del i att bota/lindra ett beroende är att förändra just tänkandet hos den beroende, förutom att hjälpa med de farmakologiska bitarna.
Användarvisningsbild
Nils
driver läkarstudent.se
Läkarstudent
Inlägg: 4632

17 dec 2010, 13:50

Tack för lite bra tankar! Någon annan som t.ex läst på båda programmen eller haft liknande funderingar?
Paperback
Inlägg: 8

17 dec 2010, 18:01

Gick i liknande tankar innan jag bestämde mig för läkarbanan. Hoppade på ingenjörsstudier direkt efter lumpen och hade säkert trivts med det om jag fortsatt men under ett studieuppehåll då jag jobbade i socialpsykiatrin började jag fundera på om det inte fanns något som skulle passa mig ännu bättre.

Det som var det avgörande för mig var att jag ville ha den naturvetenskapliga "biten" med inslag av andra saker snarare än tvärt om, vilket kanske är en lite väl grov generalisering men det var i alla fall i grova drag så min bedömning var. Börjar visserligen inte förrän VT11 men tror ändå att jag valt rätt med tanke på mina preferenser åtminstone.

Vad är det främst du ser fram emot med respektive yrke? Jobba kliniskt vs forska, mycket/litet patientkontakt? Vilka ämnen i gymnasiet tyckte du var intressantast/lättast?
Korkenzieher
Läkarstudent
Göteborg VT11
Inlägg: 9

18 dec 2011, 23:36

Gick i liknande tankar innan jag bestämde mig för psykologbanan :glad: Även jag hoppade på Civilingenjör i Lund efter gymnasiet och sedan mina 2 bröder är läkare gick jag med dem en del på deras arbetsplatser för att se om det var nåt för mig. Vad jag fick ut av det var att det verkligen inte var vad jag trodde det skulle vara. När jag sedan tyckte psykologisk forskning var mycket intressantare och händelserik, då hjärnan är ett ganska fascinerande område.

Om du tycker biologi är roligare än psykologi - Bli läkare.
Om du tycker psykologi är roligare än biologi . Bli Psykolog.
JohanBee

14 maj 2014, 22:58

Märkte att JohanBee redan svarat. Hans jämförelse på Flashback vill jag dock klistra in då det fick mig att inse att det faktiskt är psykologi jag är intresserad av och att jag hellre valt psykologutbildningen.
JohanBee på Flashback skrev:Allt beror på. Har själv stått i det valet och kvalet. Detta kom ut av det:

Icke ämnesrelaterad fördel med läkaryrket: Status och en liten lönefördel. Med liten lönefördel räknar jag enligt lyckoforskning (som visades i SVT) som pekade på att om du tjänar mer än 40000 i månaden, blir du inte längre lyckligare ju mer du tjänar. Psykologens lön varierar. Medellönen för män i privat sektor är 38500. Jobbar man för landstinget är det lägre (30-35). Jobbar man som organisationspsykolog tjänar mer än de flesta läkarna (Har hört om folk som tjänar i allafall 60000). Så egentligen innebär läkaryrket mest status till dig.

Icke ämnesrelaterad fördel med psykologyrket: Arbetstid och arbetsmiljö. Att ha 8tim arbetstid utan nattjobb och sittande som bakjour. Du slipper gå runt i slitna Landstingssjukhus där sjuksyrrorna och undersköterskorna hatar dig för att du är deras "chef". Läkarna sitter för sig och sjuksyrrorna sitter för sig i sjukhusmatsalen. Undersköterskorna vet vad alla på hela sjukhuset tjänar och är sura över att "De minsann också lätt kunde se att patienten skulle dö, men att det krävdes en läkare för att det skulle ner på papper". Sen är den "patientkontakten" generellt större hos en psykolog då den omfattar endast ett långt samtal och inte ett flängande hit och dit mellan patient och "läkarteamet"/datorn som man diskuterar med.

Ämnesrelaterat:

Läkare läser mycket biologi, fysiologi och patologi. En del forskar och/eller gör ST

Psykologer läser mycket psykologi, lite biologi, lite fysiologi samt en pytteliten del patologi inriktad på hjärnan. En del forskar och/eller går specialistutbildning.

Läkaren fokuserar på hela kroppen, Psykologen på huvudet. Psykiatrikern fokuserar på huvudet, men inte lika djupt som en psykolog, som kan använda sin kunskap till alltifrån reklam till att behandla schizofreni.

Sen vad gäller utskrivning av mediciner så går utvecklingen mot att även psykologer (Med vidare specialistutbildning på klinisk psykologi) får skriva ut medicin. I Telemark i Norge får exempelvis dessa idag skriva ut medicin och i deras s.k. "Helsevern" har en sådan numera samma tyngd och befogenheter som en psykiatriker.

Har 2 bröder där en pluggar till läkare och den andre jobbar som det. Själv valde jag att bli psykolog.

Så kontentan som jag kom fram till var:

Vill du ha hög status? Bli läkare. Om det bara är sjuka människor du vill jobba med. Bli läkare.

Vill du jobba med något som är relativt outforskat och på områden där det händer jävligt mycket väldigt fort. Bli psykolog. Vill du jobba med hjärnan och är säker på det. Bli psykolog. Vill du kunna jobba med friska personer såväl som sjuka.
Gäst

16 maj 2014, 14:56

Hej.

Lite för kort med tid just nu för att skriva mer utförligt men jag misstänker att jag kan sitta på en del matnyttig information. Svarar jag inget nu så kommer jag glömma bort det sen :)

Jag är leg psykolog som för tillfället jobbar kliniskt inom rättpsykiatri och en del organisation vid sidan av det som företagare.

Jag går lite i tankarna på att köra en repa på något läkarprogram om typ ett år eller så för att jag gillar att plugga och det verkar minst lika intressant med den utbildningen som psykologstudierna var. Åtminstone kanske en med. kand. men kanske hela vägen om jag gillar det.

Ekonomiskt går det ihop genom att jag i dagsläget kan lägga undan en hel del cash av månadslönen och räknar med att företagandet kommer börja generera seriösa pengar till nästa sommar ungefär.

Jag valde psykologutbildningen back in the days före läkarstudier och det hade primärt med två anledningar att göra: 1, det var det mest intressanta jag kunde tänka mig att studera. 2, jag ville inte vara låst till sjukhusvärlden och arbete med sjukdom.

Jag har inte ångrat det valet en sekund längs vägen, men nu sitter jag ju här och funderar på att köra även den andra banan. Varför inte göra båda? :p

Välkommen att ställa frågor så ska jag svara efter förmåga!
Jspr

24 jun 2014, 16:39

Funderar också mellan psykolog vs. läkare.

Känns som psykolog egentligen kommer mer naturligt för mig men hur ser det ut med lönerna? Jag behöver inte bli ekonomiskt oberoende :blinkar: men man vill ju inte behöva leva på knäckebröd heller
Anonym

24 jun 2014, 19:33

Anonym skrev:Funderar också mellan psykolog vs. läkare.

Känns som psykolog egentligen kommer mer naturligt för mig men hur ser det ut med lönerna? Jag behöver inte bli ekonomiskt oberoende :blinkar: men man vill ju inte behöva leva på knäckebröd heller


http://www.lonestatistik.se/loner.asp/y ... kolog-1237

http://www.saco.se/yrken-a-o/psykolog/

http://www.lonestatistik.se/loner.asp/yrke/Lakare-1234

http://www.saco.se/yrken-a-o/lakare/

Som vanligt är google din vän. Personligen finner jag LS siffror mer trovärdiga än Sacos, trotts att det kanske borde vara tvärt om.
elbarto

03 jul 2014, 05:30

Hallå.

Som psykolog är arbetsfältet oerhört brett, man kan i stort sett jobba inom vilken bransch man vill. Det är också den faktorn som är mest avgörande för lönen. Många kör också kombinationer såsom jag beskrev att jag kommer att göra ovan, halva tiden kliniskt och halva tiden eget.

Majoriteten jobbar inom det kliniska fältet, mycket för att det är det som är ”enklast” att kliva in i efter utbildningen. Där finns det upptrampade stigar och etablerade roller för psykologer och den tryggheten lockar många, särskilt då det vanligen sker i samma fas/ålder när Svensson bildar familj med föräldraledigt etc.

Bäst lönemässigt är dock att välja mer okonventionella vägar. Detta inkluderar dock att man måste skapa sin egen roll i den kontext man attraheras av och det kan ofta innebära mycket jobb för lite deg under perioder. Det vanligaste fältet utanför det kliniska är organisation och ledarskap i olika typer av konsultroller.

Månadslöner typ (baserat på min omgivning):
PTP (bra att ha, ger cred i alla led): ca 24-29k
Nyleggad kliniskt: 34k
Leggad/etablerad några år kliniskt: 39-45k
Nyleggad konsultjobb org/ledar: 39-45k
Leggad etablerad konsult: 50-100+k

Lönemässigt ligger psykolog rätt bra lönemässigt gentemot läkare pre-specialisering/överläkare.
Jspr