Kalla fötter för läkaryrket framåt slutet av utbildningen?
Postat: 27 jun 2018, 18:26
Jag är 4 år in i utbildningen och har senaste året fått kalla fötter och motivationen har helt klart inte varit den samma den var i början.
Inte nog med att utbildningen inte fick det lyftet som alla talade om när kliniska kurserna började så ser framtiden för läkaryrket rätt trist ut just nu?
När jag pratar med bekanta och vänner till familjen som är läkare så är det få av dem som säger att de skulle blivit läkare om de fick välja idag. Jag ser att många av dem jobbar mycket mer och för mindre utdelning än de andra jag känner i samma ålder men som jobbar med andra yrken.
Samtidigt så känns det som vården i landet bara blir sämre och sämre. Färre vårdplatser, fler patienter på färre läkare och mer pappersarbete.
Fler som sjukskriver sig eller går på deltid för att man inte orkar.
För att inte tala om att man efter 5.5 år av slit ska kämpa för att få en AT plats som skall vara en del av utbildningen.
I helhet känns det som både utbildningen och yrket är väldigt mycket mer slit och mindre utdelning än andra yrken med lika lång utbildning. Inte nog med det känns det som framtidsutsikterna blir sämre och sämre.
Hur motiverar ni andra er till att fortsätta igenom utbildningen?
Har jag fått en överdriven negativt bild eller hur skall man tänka?
Inte nog med att utbildningen inte fick det lyftet som alla talade om när kliniska kurserna började så ser framtiden för läkaryrket rätt trist ut just nu?
När jag pratar med bekanta och vänner till familjen som är läkare så är det få av dem som säger att de skulle blivit läkare om de fick välja idag. Jag ser att många av dem jobbar mycket mer och för mindre utdelning än de andra jag känner i samma ålder men som jobbar med andra yrken.
Samtidigt så känns det som vården i landet bara blir sämre och sämre. Färre vårdplatser, fler patienter på färre läkare och mer pappersarbete.
Fler som sjukskriver sig eller går på deltid för att man inte orkar.
För att inte tala om att man efter 5.5 år av slit ska kämpa för att få en AT plats som skall vara en del av utbildningen.
I helhet känns det som både utbildningen och yrket är väldigt mycket mer slit och mindre utdelning än andra yrken med lika lång utbildning. Inte nog med det känns det som framtidsutsikterna blir sämre och sämre.
Hur motiverar ni andra er till att fortsätta igenom utbildningen?
Har jag fått en överdriven negativt bild eller hur skall man tänka?