Cookies

Europeiska unionen och Sveriges riksdag kräver att alla hemsidor informerar läsare om cookies. Denna sajt använder cookies för Google Analytics, för att spara döljande av notiser och annonser och för andra funktioner. Ifall din webbläsare är inställd på att acceptera cookies tolkas det som samtycke.

[ dölj detta och visa notiser i menyn nedanför vid nya händelser ]

Forum

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

Depression ?

Klasskamrater, nollning, familjeliv, husdjur, fritid, et cetera.

03 jul 2016, 21:14

Hej, jag har pluggat en termin på läkarprogrammet och känner blandade känslor just nu. Jag påbörjade mina studier på en ort efter en vecka blev jag uppring och fick åka ner till en annan stad. Just då hade jag ingen bostad och fick pendla i 3 timmar. Vilket jag gjorde under halva terminen sedan så blev jag inneboende och trivdes med det faktiskt. Nu har jag fått en egen bostad och det fungerar bra. Just där och då kändes allt bra. Men jag vet inte vad det är men jag känner mig helt tom just nu... Jag har börjat fundera om läkarprogrammet är rätt för mig ( trivdes sjukt bra under terminen) jag har två omtentor och känner mig helt vilse. Känns som att jag inte kommer klara linjen. Och det skrämmer mig mest...

Sen har min kontakt med familjen blivit lite konstigare av någon anledning... Och jag har försökt förklara vad jag känner men dom verkar inte riktgt förstå eller vilja att jag ska ta paus en termin. Jag vet inte hur det fungerar men kommer jag garanterat få en plats om jag tar en paus? Jag är nämligen rädd för att inte få komma in igen eftersom BIEX kvoten kommer försvinna snart.

Sen jobbar jag nu och jag har av någon anledning fäst mig vid jobbet väldigt mycket. För mig är det jobbigaste att jag fäster mig vid saker väldigt snabbt. Jag har börjat fundera på byte av studieort men tror inte det är möjligt eftersom jag måste söka om på nytt och sedan är det inte säkert att det tillgodo räknas och massa annat.
Gäst

04 jul 2016, 14:40

Hej!

Kan inte svara på alla fina funderingar men när det gäller omtentor kan de under första terminen ofta bero på att man inte har landat ordentligt. Kanske har man inte hittat rätt studieteknik eller har det varit så mycket runt omkring att man har haft fokuset någon annan stans. Kämpa på, försök lista ut vad du gjorde fel och försök igen.

Vad gäller familjen föreslår jag att du försöker prata med dem igen, men även att du lyssnar. Det kan vara svårt att förstå utifrån varför du inte trivs på vad som "i teorin" är en drömsituation.

Mitt sista tips är att vara försiktig med att fastna i ett jobb. Det är väldigt lätt att fastna i bekvämligheten och lönen, men det lönar sig inte i längden. Om du däremot känner att du behöver en paus för att komma ifrån ett tag, kan ett jobb vara en bra sysselsättning en kortare period i väntan på annat.

Lycka till.
gast

04 jul 2016, 20:44

Tack för svaret
Ja omtentorna beror på att jag mentalt inte hade landat så bra. Jag var konstant stressad och kunde inte fokusera riktigt...

Ja det är verkligen drömmen. Jag har i princip kämpat hela livet för att kommain på läkarlinjen . Men när jag kom in så var det som attjag tappade glädje på något konstigt sätt. Jag är alltid personen som kommer in med ett leende och försöker få alla att skratta. Den glädje responsen fick jag inte. Det kändes för "tråkigt för mig. Även fast jag älskar ämnet. Men jag har aldrig varit så nere som jag är nu.

Just nu har jag ett sommarjobb som jag haft i 2 år och jag ÄLSKAR DET. hela den här situationen där jag känner mig konstant ledsen började efter att jag slutade jobba och började plugga till omtentorna. Det var då det började tveka. Arbetet är inget arbete som behöver någon utbildning bara truck körkort. Men jag trivs med personalen och jag även jobbet. Förmodligen har mina föräldrar rätt, problemet ligger i att jag fäster mig vid saker.

Men uppehåll kanske gör det ännu svårare att komma ifrån jobbet eller?

Är det någon som vet hur man gör för att byta studieort ? För det är ju ett alternativ eftersom jag av någon anledning har fått svårt att vara ensam
Gäst

08 jul 2016, 22:55

Jag vart rätt deppig under mitt första år.
Ska börja 2a året nu, hoppas det blir bättre.
Hej

09 jul 2016, 09:01

Preklin är väl sällan den lyckligaste tiden i någons liv. Det finns några saker man kan göra för att göra det bättre dock.

1. Var ledig. Boka inte upp all din tid med allsköns andra roliga aktiviteter. För att palla pluggtakten behöver du återhämtningstid.
2. Hitta ett gäng att plugga med. Det kan ta en stund att hitta dem och det är sällan de du blir hopparad med i början som du kommer spendera mest tid med i fem år. Jag hittade mina när vi alla satt och pluggade till samma omtentor...
3. Hitta ett nytt mål. Du har precis uppnått det du kämpat hela livet för, att komma in på läkarlinjen och det är klart att det blir tomt när ett sånt mål försvinner. Det behöver inte vara något jättestort, det kan till och med bara vara att klara tentorna. :)
4. Inse att du kommer hitta fantastiska människor överallt. Du har hittat dem på ditt sommarjobb, du kommer hitta dem på läkarlinjen, och du kommer hitta dem i yrkeslivet. Jobbar du ett par år kommer du också inse att fantastiska människor är i rörelse, och även om du har kvar ditt jobb kommer inte de människorna du stannade för nödvändigtvis vara kvar. Då är det bättre att hitta nya fantastiska människor där dit du är på väg.

Hoppas du får det bättre nästa termin!
Halu

09 jul 2016, 14:24

Jag tror det är svårt att bedöma efter första terminen ifall läkarprogrammet är "rätt för en". I alla fall i Göteborg så är det mycket fokus på biokemi och cellbiologi i början och det är tufft men inte särskilt representativt för resten av utbildningen. Det blir roligare och enligt många enklare sen. Framför allt förstår man mer varför man pluggar det man gör när man får tillräckligt kunskapsnivå för att kunna dra slutsatser om varför patienter har ett visst symtom, t ex. Innan dess är det man läser lite längre ifrån hur yrket faktiskt är, oavsett om man läser PBL eller inte, tror jag.
Eli

09 jul 2016, 14:27

Men mår man dåligt så tycker jag inte man ska sopa det under mattan. Prata med SYV för att 1. få veta vad det finns för alternativ vad gäller uppehåll m.m. och 2. få hjälp att hantera ditt mående. Vet inte hur det ser ut på alla orter, men i Göteborg har universitetet avtal med Akademihälsan där man kan prata med t ex en kurator. Förutsätter att det finns regler som reglerar det, så det är finns något liknande överallt.
Eli