Avskräckt vid tanken på läkarprogrammet

Studieteknik, gamla tentamina, sammanfattningar, övningsmaterial, kurslitteratur, utrustning, et cetera.
Avskrackt

Avskräckt vid tanken på läkarprogrammet

Inlägg av Avskrackt »

Hej!

Jag har tänkt börja på KI i höst eller i vår, men blir rentut sagt förskräckt över arbetsbördan som väntar mig. Jag har tidigare gått en termin på ett civilingenjörsprogram på KTH, och redan där var tempot skyhögt. Matematiken krävde många timmar (var helt oinsatt), ekonomikurserna var enkla och programmeringen var omöjlig (hatar datorer). Då allt detta skedde simultant blev ju två ämnen lidande varav det ena lyckades jag med galant...

När jag kollar på DFM1 tentorna, de olika sammanfattningarna från HUS75, (finns tex sammanfattning på ureacykeln, aminosyremetabolism osv) och det är otaliga sidor som endast utgör 7,5hp! Jag kommer aldrig klara det känns det som, iaf inte tentorna...jag har sån vilja att bli läkare men jag är nog bara en alltför dålig HP:are.
Marimaxmox
Inlägg: 7
Blev medlem: 27 maj 2015, 16:36

Avskräckt vid tanken på läkarprogrammet

Inlägg av Marimaxmox »

Jag förstår verkligen inte vad det är alla är rädda för. Det är inte så svårt, jag lägger några timmar om dagen, vissa dagar inga timmar alls och jag har till och med haft veckor där jag bara slappat helt och hållet (frivilliga föreläsningar) och är ändå långt före kursen. Nyckeln är repetition. Bryt ned det hela: vad är det vi egentligen ska lära oss? Jag ser DFM1 som boken i biokemi och kanske några andra sidor här och där. Helt plötsligt får vi detta som ska läras in på 4-5 månader:

- 500 sidor biokemi (inkluderar en hel del cellbio)
- 20-30 sidor fysiologi förutsatt att du väljer typ color atlas of physiology och inte boron (du behöver verkligen inte boron)
- 2-3 timmar klipp från youtube för embryologin (läs aldrig den svenska boken!!!!!)
- 20-30 sidor histologi förutsatt att du väljer en vettig bok som t.ex. den av Junquiera eller bara använd dig av någon hemsida
- några timmar för anatomin
- 7-8 timmar för övriga cellbiologi grejer som ej täcks av boken i biokemi från t.ex. YouTube

Ovanstående är i princip vad du ska kunna för DFM1. Det är om du inte går till föreläsningar, du kan givetvis välja att gå till de och helt skippa att plugga vissa grejer på egen hand. Visst kan det låta läskigt, speciellt de 500 sidorna i biokemin men till och med det går att få ner till mindre. Finns många som klarar sig på enbart sammanfattningar och gamla tentor.

Det är galet vad alla överdriver hur mycket man behöver plugga. Om du tar vissa personers tips om att plugga 8 timmar om dygnet som ett vanligt heltidsjobb kommer du vara färdig med allt du ska lära dig inom en månad. Jag menar, det tar typ 3 minuter att läsa en sida i boken så säg 1500 minuter cirka 25 timmar. Det stämmer nästan för mig då jag gick igenom hela boken tre gånger under en vecka. Sen körde jag bara en massa övningsfrågor från olika ställen på nätet. Nu har jag gjort några gamla tentor och klarat mig med väldigt höga poäng. Det tog mig med andra ord totalt 2 veckor (lade cirka 1 vecka på övningsfrågor, över 1000 st på en vecka) för att lära mig hela biokemin när jag pluggade 9 timmar om dagen. Biokemin är mer än halva kursen. Stora delar av cellbiologin behöver du inte ens tänka på om du kommer från natur. Det gick typ en månad av föreläsningar innan det kom någonting nytt för mig. Apoptos, tRNA, mRNA allt möjligt lärde vi ju oss i gymnasiet. Kanske hade en bra (eller dålig?) lärare som gav oss mer material än nödvändigt....

Var inte rädd och var inte rädd för att plugga. Om jag fick börja om terminen så hade jag kört 3-4 timmar om dagen, hade klarat mig fint på det. Sen vill jag även tillägga att jag älskar programmet och speciellt skolan då de låter oss plugga självständigt (KI). Älskar ämnena vi lär oss om till skillnad från hur det var i gymnasiet. Varje gång jag läser en "clinical correlate" och får en "aha"-känsla och inser hur sjukdomen fungerar eller läser om något jag alltid undrat över så blir jag alltid så jäkla glad. Sitter alltid i skolan och pluggar men går aldrig in till föreläsningarna, det är perfekt för mig. Får träffa vännerna men slipper lägga lägga en hel del timmar på dåliga föreläsningar, för sega föreläsningar, föreläsningar som betonar helt fel saker osv. Har börjat läsa fysiologin som vi ska ha i DFM2 då jag i princip är "färdig" med DFM1 och kan säga att jag längtar... Om du tror att du älskar ämnena ska du helt klart välja programmet oavsett studiebördan, sen är det en bonus att det inte är så svårt.

Sen vill jag även ge dig och andra ett tips. Övningsfrågor är det bästa som finns. Tänk på hur du pluggade i matten, visste läste du kanske sidorna/skummade ev. och sen gjorde du bara en massa uppgifter? När något var oklart gick du kanske tillbaka och läste teorin eller så gick du till facit och så förstod du det sen? Applicera det sättet att plugga på här så kommer du må så mycket bättre. Det finns typ 1000 böcker och 100000 sidor som är fyllda med frågor för alla sorters ämnen. När du läser i böckerna behöver du verkligen inte lära dig det, skumma för att få en grundläggande förståelse. Sen gör du bara en massa övningsfrågor. Speciellt böcker som är gjorda för syftet (Gray's Anatomy Review, Guyton Physiology review osv) brukar ha fyra-fem alternativ för varje fråga och sen i facit får du förklarat för dig varför svar X är rätt men också varför de andra är felaktiga. Man lär sig så mycket av det. För svåra detaljer bör du använda t.ex. Quizlet eller göra egna flashcards. Läsning är passiv inlärning. Det är långt ifrån det bästa sättet att lära sig på visar nästan all forskning. Aktiv inlärning (svara på frågor, flashcards, lära ut till andra, osv) är något av det bästa som finns.
KIstudent

Avskräckt vid tanken på läkarprogrammet

Inlägg av KIstudent »

Tycker det är tråkigt med folk som inte verkar förstå att alla människor har olika förutsättningar och olika lätt för olika moment på läkarlinjen. Självklart är det jättebra att ge tips om man känner att man hittat en studieteknik som funkar för en men lite ödmjukhet i att det kanske inte funkar för alla skulle nog vara bra.

Jag tycker läkarlinjen har varit svår och tuff hittils, jag har lagt ner mycket tid på att hitta min studieteknik och att hänga med i tempot och verkligen lära mig någonting i processen.

Men med det sagt så tycker jag inte du ska tveka att börja om du har möjlighet, läkarlinjen är det tuffaste men samtidigt det roligaste jag gjort och det är få saker som går upp mot när man får ett ordentligt "aha-moment".

Lycka till, allt går om man verkligen vill :tur:
Marimaxmox
Inlägg: 7
Blev medlem: 27 maj 2015, 16:36

Avskräckt vid tanken på läkarprogrammet

Inlägg av Marimaxmox »

Ja självklart inser jag att alla har olika förutsättningar och att det går olika bra för alla. Ta min insikt i ämnet som den andra änden av skalan. Det finns personer som pluggar ihjäl sig och det finns personer som klarar sig med väldigt lite plugg. Jag känner personligen några som pluggar mindre än mig och som klarade av en-två tentor vi gick igenom mycket bättre än mig. Det är väldigt sannolikt att du hamnar någonstans mittemellan. Jag tycker också det är viktigt att tänka på sin studieteknik, även om alla inte pluggar på samma sätt så är det trots allt belagt att aktiv inlärning > passiv inlärning. Att läsa samma sida om och om igen är kanske inte det bästa sättet att plugga på och det är viktigt att tänka om kring sitt sätt att plugga på om man märker att det tar väldigt lång tid. Var t.ex. inte rädd för att överge en bok och hoppa till en annan bok även om skolan inte har med den i sin lista på obligatorisk litteratur.

Det är lätt att man fortsätter med studieteknik X pga "sunk cost fallacy".
Eli

Avskräckt vid tanken på läkarprogrammet

Inlägg av Eli »

Jag oroade mig också innan jag började, men med motivation och samarbete med andra i kursen så går det riktigt bra. Läser inte på KI så kan inte kommentera den nämnda tentan, men man tycker alltid det ser svårt ut innan man lär sig något.

Jag är "normalsmart" och kämpade för höga betyg på gymnasiet. Jag pluggar en del nu, mer än jag skulle behöva om jag var mer effektiv i mina studier (och inte hängde på detta forumet, kollar Instagram m.m. när jag borde plugga). Jag klarar mig bra, har klarat alla tentor och andra moment hittills, oftast med god marginal till G-gränsen. Är man beredd på att lägga en del tid på studier så fixar man det. Vissa verkar dessutom ha oförskämt mycket fritid, jag vet inte hur de gör det, men även jag hinner med ideella engagemang + träning + relation + vänner utöver mina studier, även om jag ibland får prioritera.

Det känns tufft ibland för att man tycker att man inte fattar, men det är en naturlig känsla och man lär sig ändå. Två veckor senare förstår man inte att man kände att det aldrig skulle gå att lära sig typ.
Skriv svar