Forskningsmöjligheterna som svenskutbildad läkare?

[HerrGredelin]

Jag undrar lite kring forskningsmöjligheterna man har som svenskutbildad läkare. Först och främst, hur är forskningsmöjligheterna här i Sverige jämfört med större länder? Jag skulle gärna flytta utomlands, men det är svårt att säga på förhand.

Hur stor betydelse har vilket lärosäte man pluggat vid? KI ska ju tydligen vara bäst om man vill forska (på vilket sätt förresten?) och jobba utomlands, men om man kommer in i säg Göteborg, är man helt rökt på forskningsfronten utomlands då?

Jag är alltså nästan helt inriktad på forskning efter utbildningen men jag har ingen vidare koll på hur lätt eller svårt det är att få in en fot i den världen. Blir man rekryterad direkt efter fullföljd ST-utbildning, eller hur går till egentligen? Måste man ha några andra meriter för att bli anställd utomlands?

[Nils]

Vad gäller grundforskning så är nog läget relativt ok men för klinisk forskning sägs det vara riktigt dåligt.

Jag tror inte att det blir något hinder att du läst vid ett annat universitet i Sverige, däremot sägs KI vara allmänt meriterande. Hur stort värde den relativt lilla skillnaden har beror nog på exakt hur stor konkurrens du tänker möta.

Det går att börja forska i princip direkt efter grundutbildningen; dock kan självklart specialist-forskning eventuellt kräva specialist-utbildning i förväg.

[allegro]

Man kan till och med börjar forska under utbildningen. Efter tre års grundutbildning kan man ibland få börja doktorera.

[Doktoranden]

Jag har ju då gått lite grann av bakvägen. Läste först en utbildning (biomedicin) och började därefter doktorera. Har gjort det nu i 1½ år och har även börjat läsa till läkare sen en tid tillbaka.

Trivs som fisken i vattnet om än lite stressigt emellanåt.

Många läkarstudenter börjar forska under sin utbildning, det skulle jag nog rekommendera är det lättaste sättet att få in foten i forskningsvärlden. Har man inte disputerat innan man tar läkarexamen kan man också söka forskar-AT.