Projekt: sammanställning av gymnasiekemin

Besvara


Den här frågan är till för att förebygga automatiska registreringar.
Smilies
:glad: :ja: :ler: :skrattar: :cool: :tummeupp: :ledsen: :nej: :olycklig: :velig: :oj: :vitflagg: :neutral: :huh: :nja: :perplex: :tokig: :sliten: :blinkar: :tunga: :lurig: :visslar: :ful-ler: :himlar: :blundar: :glor: :doh: :arg: :bitter: :tummener: :oskyldig: :ond: :betagen: :konfys: :sover: :smart: :ninja: :skam: :rodnar: :pinsamt: :skraj: :w00t: :strålande: :tummarupp: :party: :telefon: :kyss: :tur: :censur:

BBCode är
[img] är AV
[flash] är AV
[url] är
Smilies är

Trådhistorik
   

Expandera Trådhistorik: Projekt: sammanställning av gymnasiekemin

Projekt: sammanställning av gymnasiekemin

av Aesha » 10 okt 2015, 08:20

Glukosmolekyler bryts i glykolysen ner till pyruvatjoner, ATP och NADH. Hur många mol pyruvatjoner, ATP och NADH bildas av en mol glukos

Re: Projekt: sammanställning av gymnasiekemin

av Nils » 14 apr 2014, 22:16

Nyberg89 skrev:Satt och funderade .. skulle du vilja ha för allmän kemi och biokemi när det här projektet är avklarat?
Det är tänkbart. Närmast kommer jag dock att rikta in mig på anatomi (bli färdig med Gray's Anatomy-övningsbilderna) och farmakologi. Efter att jag har tagit lite välbehövligt ledigt, det vill säga...
:)

Re: Projekt: sammanställning av gymnasiekemin

av Nils » 14 apr 2014, 22:15

Sammanställningen är färdig nu, likaså övningsfrågorna.
(med undantag för eventuella ändringar och tillägg)

http://läkarstudent.se/kemi.html#gymnasium

Re: Credits-listan

av Nils » 20 maj 2013, 16:00

Credits-listan har uppdaterats.

Lipider

av antonfsvensson » 15 feb 2013, 14:02

Lipider
Lipider kan översiktligt delas upp i 3 huvudgrupper:

Triglycerider

Vad man i vardagstal åsyftar när man pratar om fett, t ex i maten. En triglycerid består av en glycerolmolekyl (en trevärd alkohol) och till denna tre kopplade fettsyramolekyler.

Det finns en uppsjö olika fettsyramolekyler(fettsyror), och de varierar i struktur och längd. Något som är gemensamt för alla fettsyror är att de alla i ena änden har en hydroxylgrupp med vilken de binder till var och en av glycerolets 3 OH-grupper(alkoholgrupper).

Mättade och omättade fettsyror
Mättade fettsyror är fettsyror vars kolskelett enbart består av enkelbindningar. Ordet mättat syftar till att beskriva att fettsyramolekylen inte har plats för att binda någon mer väteatom.

Omättade fettsyror innehåller en eller flera dubbelbindningar varför de i praktiken kan binda fler väteatomer - därav namnet omättade.

Fett i form av triglycerider innehåller ungefär dubbelt så mycket kemisk energi per viktenhet som kolhydrater och proteiner och är därför ett viktigt och effektivt sätt för kroppen att lagra energi.


Fosfolipider
Fosfolipider är även dem uppbyggda med en glycerolmolekyl som bas. Dock har de bara två fettsyror bundna till två OH-grupper. Därmed finns det en ledig OH-grupp ledig: till denna OH-grupp sitter det en fosfatgrupp som är negativt laddad bunden. Det kan även sitta en positivt laddad kvävegrupp till fosfatgruppen - därmed blir fosfatgruppen polärt laddad.

Strukturen får därmed en polär ände (fosfatgruppen) och två långa opolära svansar (fettsyramolekyler) i andra änden som är hydrofil respekive hydrofob. Resultatet är, som det går att notera i våra cellers membran, att två lager av fosfolipider skapar en effektiv opolär barriär i en annars polär miljö (vatten t ex) då de opolära svansarna kommer att vända sig mot varandra och de hydrofila fosfatgrupperna kommer att vända sig utåt mot den polära miljön.


Steroider

Steroider består av kolskelett som bildar fyra sammanhängande ringar. Till detta skelett kan olika grupper vara fästade och det är detta som särskiljer de olika steroiderna från varandra. Ring 1,2,3 har hexagonal form medan ring 4 endast har pentagonal form.

Steroider spelar en stor roll i kroppen och fyller många olika funktioner.

Källa: "Människans fysiologi" av Sand, Sjaastad och Haug.

Re: Credits-listan

av Freja » 12 feb 2013, 18:14

Mitt namn är Freja Renhammar och jag studerar på Uddevalla Gymnasieskola.

Re: Varför detta projekt?

av Nyberg89 » 12 feb 2013, 17:16

Satt och funderade .. skulle du vilja ha för allmän kemi och biokemi när det här projektet är avklarat?

Re: Mina personliga anteckningar ifrån hela Kemi B

av Nils » 12 feb 2013, 15:50

Tack så jättemycket!
Skriv gärna upp ditt i credits-listan (en annan tråd i denna kategori). :)

Jag hinner inte ta en närmare titt just nu, har fullt upp under resten av februari, men hoppas kunna ta itu med kemi-projektet i mars.

Mina personliga anteckningar ifrån hela Kemi B

av Freja » 04 feb 2013, 16:55

Här följer alla mina anteckningar ifrån Kemi B som jag precis avslutade. Jag har själv inte gått igenom dem efter slutprovet så det är säkert fullt med stavfel och andra felskrivningar, om jag inte minns fel skrev jag några saker två gånger med. I originalet var det med en tabell över de Organiska molekylerna men det verkar ha blivit ganska svårtytt här på läkarstudent.se.

Var fri att ändra och rätta i texten.

Jag hoppas att den kommer till lite nytta alla fall :glad:

/Freja


Kemi B – Kortversionen

Reaktionshastighet – period 1

Definition
Substansmängden som reagerar/tidsenhet. T.ex. mol/minut.
För att en reaktion skall ske måste två faktorer finnas, tillräckligt med energi och partiklarna som skall reagera måste ”krocka” på ett geometrisk gynnsamt sätt.
När någonting reagerar bryts och/eller bildas nya bindningar. Precis mitt emellan det att reaktionen inte har skett och att den har skett (ett intermediärt tillstånd) så finns både de ursprungliga bindningarna och det nya bindningarna detta kallas ett aktiverat komplex. Det krävs mer energi för att ha de bindningarna det är det som skapar behovet av aktiverings energi.

EA (aktiverings energi) är den energi som behövs för att bilda nya bindningar samtidigt som de gamla finns kvar.

Temperatur är ett medelvärde på den rörelseenergi som den volymen av partiklar som man mäter har. De enskilda partiklarna kan ha energi som är långt över eller långt under medelvärdet.

Faktorer som styr reaktionshastighet

Temperatur – Högre energi gör att det sker fler krockar per tidsenhet och då även fler gynnsamma sådana. Och så gör den höga tillgången på energin att större procent av de krockar som blir gynnsamma också har tillräckligt mycket aktiveringsenergi.

Aggressionstillstånd – I (l), (g), (aq) är partiklarna fria och har möjlighet att krocka, till skillnad ifrån (s). Om man vill påskynda en reaktion i ett (s) ämne så kan man krossa det så att kontaktytan mellan partiklarna blir större så att det finns större chans till gynnsamma krockar. (s) ämnen reagerar bättre ju större yta som är exponerad.

Katalysator – Påskyndar reaktionen utan att själv förbrukas, sänker aktiveringsenergin genom att göra så att det blir lättare att bilda det aktiva komplexet. Så som vatten och platina.
Koncentration – Hög koncentration → fler partiklar/mindre yta→ fler krockar. Låg koncentration → färre partiklar/ större yta→ färre krockar.



Kemisk jämvikt

När en reaktion nått jämnvikt så ser det ut som om den står still dvs. koncentrationen av de ingående ämnena ändras ej. Men egentligen sker reaktionen fortfarande, bara det att den går lika fort i båda riktningarna så att en illusion av att det står stilla uppstår. Detta illustreras med en dubbel pil. Tänk bägarna med vatten som Anna visade. Det kommer aldrig att ta helt slut på en sida utan reaktionen går åt bägge hållen när jämvikten är nådd.
För varje reaktion finns ett specifikt jämviktsläge. Det bestämmer de ingående ämnenas koncentration.

Om jämvikten aA + bB →← cC + dD så är jämviktskonstanten k [Ç]c * [D]d / [A]a * b som är massverkans lag. Enheten för K ändras för varje reaktion så därför får man göra en analys, den kan även vara dimensions lös (saknar enhet).
T.ex. (M står för molar som är samma sak som mol/dm3) M2 * M/M4 * M = M3/M5 = 1/M2 = M-2

Om man vet K så kan man kontrollera om ett system är i jämvikt eller ej. Det gör man genom att beräkna Q. Sedan kontrollerar man om Q (koncentrationskvoten) överensstämmer eller avviker från K. Q beräknas på samma sätt som K.
Q=K → Jämvikt
Q<K → Reaktionen går år häger
Q>K → Reaktionen går åt vänster

Om K är dimensions lös (ej har enhet, händer då de tar ut varandra när man räknar K) så behövs ej volymen. Men räkna med V och förkorta sedan bort det som är möjligt.

Koncentrationen på fasta ämnen är 1, och därför ”finns” den inte med i jämviktskonstanten (om reaktionen består av två fasta ämnen reagerar inte ämnena).

Förändring av jämviktslägen
Le Chateliers princip: Oavsett vilken jämvikt man har: om den störs så kommer reaktionen att förskjutas åt det håll som motverkar störningen (tillbaka till jämviktsläget igen).

Detta kan man göra genom att ändra koncentrationen av någon av produkterna eller reaktanterna (tänk en våg – det kommer ändras tillbaka). Ändra trycket – det gäller enbart när någon av reaktanterna eller produkterna är i gasform – har man lika mycket gas på varje sida händer ingenting eftersom man inte kan påverka trycket då – man vill ha samma tryck så om trycket ökar kommer ämnet/ämnena i gasform att minska). Om man ändrar volymen så ändras trycket. Hur stora gasmolekylerna är spelar ingen roll eftersom alla gasmolekyler tar ungefär lika mycket plats. Om reaktionen inte innehållet någonting i gas form ändras ingenting. K-värdet är specifikt för reaktion, temp och tryck. Ändrar man tryck kommer K-värdet att vara nytt. Ändring av temp så ändras K. Beroende på om reaktionen är exoterm eller endoterm kommer reaktionen att förskjutas åt olika håll. För att se vilket håll det blir – se värme som ett ämne i reaktionen – men k ändras ändå, trots att värme inte har något värde i koncentrationen.

Delta H är negativt – exoterm reaktion, positivt delta H – endoterm reaktion.

Buffert

En buffert består av ett korresponderande syrabaspar, t.ex. ättiksyra och acetatjoner. Det som är viktigt med syrabasparet är att det är en svagsyra, annars kommer lösningen bara att vara surt. pH måste ligga kring syrans Pka värde – alltså vid halvtitrerpunkten. Om man tillsätter en bas (OH) kommer syran att reagera med (OH) och bilda vatten och acetatjoner. Om man istället tillsätter en syra så kommer acetatjonerna att reagera och bilda vatten och ättiksyra. Buffertsystem finns överallt

Titrerings kurvor

En flerprotonig syra har flera ”hopp” – lika många som den har protoner. Skall kunna se skillnad på en svag, en stark och en flerprotonig syra. Den svaga syran börjar med lite högre pH än den starka syran som är surare (OBS, gäller vid samma koncentration). Den svaga syran startar med en liten backe och sedan kommer pH att stå still ett tag, det är den svaga syrans buffertzon, mitt på buffertzonen är halvtitrerpunkten och där är syrans pKa, den svaga syran har inte ett lika stors språng som den starka.
För att få halvtitrerpunkten tar man hälften av den volym titrand man tillsatta för att få ekvivalenspunkten och kollar av vilket pH det var då, då är pH=pKa.

Den svaga syran protolysernas ej helt i vattnet och har därför ett högre pH ifrån början, samt når sin ekvivalenspunkt snabbare och har därför inte heller ett lika stort språng. Ekvivalenspunkten ligger mitt på språnget, slutet på kurvorna för syror är lika och för baser. Den starka syran protolysernas helt och har därför lägre utgångsvärde och har större språng än den svaga syran. Den svaga syran har dessutom större förändring i pH före språnget vilket beror på att pH ligger närmare 7 där, och närmare 7 sker förändringen snabbare (det är också anledningen till språnget). Ekvivalenspunkten ligger mitt i språnget.
Om koncentrationen för syrorna är samma skall språnget ske vid samma punkt.

Ekvivalenspunkten är den punkt då det finns lika många mol syra och lika många mol bas. Stark syra och stark bas ger en ekvivalenspunkt på 7 pH. Stark bas och svag syra ger ett lite basiskt pH eftersom syran ej är fullständigt protolyserad.

Halvtitrerpunkten finns vid halva ekvivalenspunkten, alltså där du har tillsatt hälften av den volym av den kända lösningen som krävdes för att nå ekvivalenspunkten. Kring halvtitrerpunkten är kurvan platt alltså lutningen 0, där fungerar buffertlösningen som bäst.

Halvtitrerspunktens pH=pKa (för en bas heter det pKb-värde)
En buffertlösning har egenskapen att motstå pH-förändring. Den klarar måttliga tillsatser syra eller bas samt utspädning utan att pH ändras nämnvärt. Ett buffert består av ett korresponderande syra baspar. T.ex. HAc/Ac- Om en bas tillsätts reagerar syran och neutraliserar lösningen, och tvärtom.

Vid titrering av en tvåprotonig syra får vi två språng och två halvtitrerpunkter. Vid titrering av en svag bas blir kurvan en inverterad kurva för den svaga syran.

Vattnets jonprodukt
Amfolyt- ett ämne som kan vara både bas och syra. T.ex. Vatten.
I vatten finns en jämvikt. H2O + H2O → ← H3O+ + OH-
Kw=K * [H2O]2 Kw kallas vattnets jonprodukt vid 25 grader är 1 * 10-14
Kw = [H3O+] [OH-]
Den kan kallas konstant eftersom skillnaden mellan vatten koncentrationen och jon koncentrationen är så stor, även om den skiljer sig lite.
I neutrala lösningar gäller att [H3O+]=[OH-]=10-7
Kw=10-PKw
pH= -log [H3O+] [H3O+] =10-pH
-log Kw = -log [H3O+] * -log[OH-]
pKw = pH+pOH
pKw=14
pOH = -log [OH-] [OH-]=10-pOH
pH + pOH = pKw (Pkw = -log kw = 14 ) [H3O+] [OH-] = 10-14

Syra och bas konstanter
Det finns tre starka syror, Saltsyra, Salpetersyra och Svavelsyra, resten är svaga. Med protolysgrad 4 menar man att 4 % har protolyserats. För att berätta hur mycket en svag syra protolyseras (hur stark den är) så använder man sig syrakonstanten. Ka, som är jämviktskonstanten K med koncentrationen vatten som kan räknas som konstant. Hög K2 ger stark svag syra. Låg Ka ger svag svag syra. P står för –log. pKa = -log Ka.
Pka värdet är pH värdet i halvtitrerpunkten.

Baskonstant fås fram på samma sätt som syrakonstant. Baskonstant är ett mått på basstyrkan, hur protolyserad den är. Hydroxidjonen är den starkaste basen.
Ka = [H3O+] [A-] / [HA] Kb= [HA] [OH-] / [A-]
Kb * Ka = Kw
pKa + PkB = pK w =14

Amfolyter
Är ett ämne som kan reagera både som syra och som bas, för att vara en syra måste ämnet innehålla sura väten och den måste även kunna ta upp ett väte, att den har en minusladdning. Om HCO3- släpps ner i vatten måste man jämföra Ka och Kb för ämnet för att veta om den kommer släppa ifrån sig ett väte eller om den kommer ta upp ett väte. Kb är större än Ka och reaktionen kommer att vara basisk.

Hårt vatten
Vattnets hårdhet är ett mått på halten (koncentrationen) av vissa metaller joner i vattnet, framför allt Mg 2+ och Ca2+. Ju hårdare vatten ju mer joner.

Hårdheten anges i Tyska hårdhetsgrader grader dH.
1 grader dH = 1 Mg CaO/100 H2O = 0,71 Mg Ca2+ / 100 ml H2O
Vattnets hårdhet kan bestämmas på flera sätt

EDTA
En flerprotonig syra som bildar EDTA-komplex (Komplex – två ämnen som sitter ihop fast att de är två separata ämnen) med flervärda metall-joner (kelat komplex). Ett starkt komplex och vid rätt pH (9-10) kan man anta att alla metall-joner bundit in.

EDTA – titrering
Mäter upp exakt mängd vatten. Tillsätter en metall-jon indikator, Eriokromsvart T som bildar lila komplex med metall-joner Tillsätter sedan EDTA genom titrering då släpper (eftersom de vill bilda starkare komplex) metall-jonerna Eriokromsvart T och binder istället till EDTA. När alla bundit till EDTA blir lösningen blå och ekvivalens punkten mellan EDTA och metall-joner har nåtts.
Jonbytare
Katjoner – positiva joner
Anjoner – negativa koner
En jonbrytare är ett rör där man ändrar (byter) joner. Det kan man göra med jonbrytare som använder sig av vätejoner eller kalciumjoner, om man vill bestämma hårdheten kan man jämföra pH in och ut (enbart vid vätejoner).
Jonbrytare används dock oftare för att bli av med joner än för att bestämma hårdheten.

Salters pH

Formellt sett är alltid den negativa jonen i ett salt en bas. Dess styrka beror på den korresponderande syrans styrka. En stark korresponderande syra ger en svag bas och tvärt om. Om syran är stark och basen svag så påverkar den svaga basen pH (Cl-, NO3- och HSO4-). Om korresponderande syran är svag ger det en basisk reaktion t.ex. Ac- (om man bara har i acetatjonen, t.ex. NaAc i vatten → basiskt). Vilket leder till att Svaga syrors salter med alkalimetaller har basisk reaktion i vatten.
Det som skiljer en korresponderande syra och en bas är ett väte. Cl- har den korresponderande syran HCL

Ammoniumsalter har sur reaktion eftersom ammoniumjonen som är envärt positivt lämnar över en vätejon till vattnet i en jämviktsreaktion.
Hydratiserade metalljoner har sur reaktion, det är vattnet i jonen som släpper ifrån sig en vätejon till vattnet.

Metalljoner hydratiseras ganska lätt eftersom de ofta är små och kompakta med hög laddning, vattnet binder med syret som har delta – in mot metalljonen som är positivt laddad.

Balansera redoxreaktioner
Oxidationstalsmetoden
Oxidationstal: ett mått på hur oxiderad en atom är
Grundämne: ex c, Fe, O2 har oxidationstalet 0. Syre i förening: Cuo, H2o har -2. Väte i förening har +1 (H2O, HCL, H2SO4) Atomjoner: samma oxidationstal som laddning. Molekyler och Sammansatta joner, summan av alla oxidationstal i föreningen skall vara samma som den totala laddningen.

Annas oxidationstalsmetods steg
1. Skriv upp reaktanter och produkter. Ta bort åskådare. Separera ev. salter till joner. Notera om reaktionen är sur eller basisk men skriv inte dit H+ / OH-
2. Skriv alla oxidationstal
3. Gör pilar för oxidationstals-ändringen (red – ger att oxidationstalet minskar, ox- ger att oxidationstalet ökar).
4. Lika mycket ox som red och lika många atomer (inte syra och väte).
5. Räkna laddningar. Lika laddning på båda sidor. Balansera med H+ / OH-.
6. Räkna syre, balansera med H2O.
7. Räkna H på bägge sidor, dessa skall stämma annars är det fel.
Uppgifter: Alla på kap 14 och 15 +

Om det står att lösningen är basisk eller att någon av ämnena är en syra eller en bas så skall man balansera med syra-H+ Bas-OH-
Formelsamling sida 95 syra-bas konstanter och sida 61 syror och baser.

1. Cu + NO3- → NO + Cu2+ + NO3-
2. Oxtal: Cu(0) + N(+V) O(-II)- → N(+II)O(-II) + Cu2+(+II) + N(+V)O(-II)3-
3. Cu har gått upp två steg och kväveoxiden har gått ner tre steg.
4. Gemensam nämnare, se till att alla oxidationstal tar ut varandra, 3Cu och 2 NO. 3Cu+2 och 3NO3-
5. Laddning reaktanter= -3 Laddning produkter=+5. Sur reaktion → balansera med H+. Laddning reaktanter=-3 + 8H+=+5.
6. syre reaktanter=9 och Syre produkter= 5. Balansera, +4 vatten.
7. 8H+ + 3Cu + 3NO3- → 2NO + 3Cu2+ + NO3- + 4H2O

Organisk kemi – period 2

Ämnesklass Ändelse Funktionellgrupp Egenskap
Alkan – rak kedja med H på -an Enbart enkelbindningar Reaktions trög, stabil
Alken -en Minst en dubbelbindning Är mindre stabil, kan ha isomerer och substitutreaktioner
Alkyn -yn Minst en trippenbindning
Cykloalkan -an Har ringstruktur, i övrigt som alkan
Aren -en Har bensen struktur – är aromatisk
Alkohol -ol Har minst en hydroxidgrupp
Karboxylsyra -syra -COOH
Ester -oat Alkohol + karboxylsyra → ester + vatten jämviktsreaktion Det är en kondensationsreaktion eftersom det bildas vatten. Metyl gruppen för alkoholen + karboxylsyrans salt.
Keton -on R – C –O - R Luktar och smakar starkt
Aldehyd -al R – C—O-H Luktar och smakar starkt, används till konstgjorda smaker
Eter -eter
med eter menar man dietyleter R-O-R Bildas oftast genom en kondensreaktion (vatten avges – avspjälkning av vatten) mellan två alkoholer.
Fenol Användes förr till lösningsmedel, försöker stoppas nu. Namnges utifrån bensenringen En eller flera hydroxi-grupper bundna till en aren. Allergi framkallande och giftiga pga bensen strukturen. Är alltså OH grupp/er på en bensen ring. Vill inte oxidera lika bra som alkoholer. Har sur reaktion i vatten (svag syra), släpper vätet i OH gruppen.
Aminer -NH2 Är kväve i en organisk grupp

Alkoholer
Delas in i primära, sekundära och tetriära efter hur OH gruppen sitter placerad. Om OH sitter på ett kol som binder 1 el 0 andra kol är den primär. Sitter det två på det kolet som binder OH är den sekundär och tertiär, tre.

Produkter vid ox
Primär alkohol → aldehyd → Karboxylsyra → koldioxid och vatten

Sekundär alkohol → keton → koldioxid och vatten

Tetriär alkohol → koldioxid och vatten
Det tertiära kolet har redan fyra bindningar med kol och syre, vätet kan inte släppa utan att molekylen går sönder.

När man namnger etrar tar man den yl grupp som de bägge reaktiva alkoholerna består av efteråt och sätter eter efteråt.
Karboxylsyror
Begrepp
Fett – består av glycerol som är en trevärdalkohol som binder till tre grejer.

Fettsyra – skall vara minst 4 till 18 kol lång ogrenad karboxylsyra. Det kan vara mättade fettsyror som inte har några dubbelbindningar (vilket gör dem svåra att bryta ner och därför onyttiga), omättade fettsyror (enkelomättade) har enbart dubbelbindning och gör den lättare att bryta ner och därför nyttigare (fettsyra och fett är samma sak, det är syrorna som kan vara omättade eller mättade), fleromättade fettsyror har två eller fler än 2 dubbelbindning (upp till varannan), det gör dem lätta att bryta ner vilket ger lågt kolesterolvärde (lite slagg (fett rester) i blodet) vilket gör att de blir nyttigare.

Omega-3-fettsyror - har tre kol ifrån ändan utan karboxylsyra fram till den första dubbelbindningen. Äkta omega-3 och 6 är alltid fleromättade.
Omega-6-fettsyror – har sex kol ifrån ändan utan karboxylsyra fram till den första dubbelbindningen.

Flerprotoniga karboxylsyror – sitter flera syra-grupper på en.

Aminosyra – amingrupp och en karboxylsyragrupp

Aminer
Är kväve i en organisk grupp, binder till kol och för att sedan få tre bindningar kan man lägga till väte.
Substitution – byta ut

Addition – lägga till – fungerar enbart med dubbelbindning och över (dubbelbindningen bryts).
Elimination – ta bort – skapar dubbel eller trippelbindning, mer omättat.
Kondensation – vatten avges
Aminer reagerar basiskt (de tar upp ett väte), det gör att aminen får en laddning (det är en jämviktsreaktion), den kan alltså växla mellan att vara hydrofil eller hydrofob beroende på om pH ändras.

Isomeri
Isomerer – två föreningar som har samma molekylformel men olika strukturformler.
Olika former av isomeri:

Kedjeisomeri – de är grenade på olika sätt. Ex c-c-c-c eller c-c-c
Positionsisomeri – den funktionella gruppen sitter på olika platser. T.ex. OH gruppen kan sitta på olika ställen.
Funktionsisomeri – Syret kan sitta som en alkohol i en OH grupp eller som en eter.
Cis-trans-isomeri – olika riktning kring dubbelbindningen.

Optisk isomeri – två molekyler som är spegelbilder av varandra men inte identiska. Optiska isomerer är två isomerer som är varandras spegelbilder. Ett asymmetriskt centra består av ett kol som binder fyra olika grupper. Om det finns en optisk isomerer ser man det genom att kolla alla kol och om det finns ett kol som binder till fyra olika grupper (man kollar på allting efter kol atomen).
I alla optiska isomerer finns minst ett asymmetrisk centra. Detta markerat med en stjärna (*) vid den kolatomen.
Enantiomerer – är optiska isomerer, dvs. föreningar vars strukturformel är spegelbilder av varandra utan att vara identiska. Om det finns flera asymmetriska centrum finns det också flera olika enantiomerer. Dessa har identiska fysikaliska egenskaper på alla plan (samma smält och kokpunkt mm.) förutom att de vrider planpolariserat ljus (ljus som är ”rent”) åt olika håll. Den ena vrider åt vänster och den andra vrider ljuset åt höger.
Däremot reagerar de kemisk på olika sätt med andra enantiomerer (de finns mest i kroppen) – neurosedyn skandalen.
Enantiomerer namnges likadant men den ena får D (dextro – höger) framför och den andra L (lexo – vänster) efter hur ljuset skulle vridas., nästan alla enantiomerer i kroppen är samma.

Racemisk blandning – består 50/50 av två enantiomerer (D och L formen). Den är optisk inaktiv (ljuset fortsätter rakt fram, den bryter inte ljus). Den får också helt olika fysikaliska egenskaper jämfört med de enskilda enantiomererna pga. att kristall strukturen blir annorlunda.

Hydrofil och Hydrofob
Hydro – Vatten
Fil – gillar (löser sig i vatten - polärt)
Fob – gillar inte (löser sig inte i vatten – opolärt)
Lika löser lika: ju mer lik vatten – ju bättre löslighet → mer hydrofil. Laddning eller polära grupper löser sig bättre.
Syret i 1-butanol sticker ut och gör att det blir en polär ända (löslig i vatten), medan dietyleter har sin syre i mitten (blir symmetrisk=opolär) och blir därför svårlöslig. Vaxer och fetter är stora organiska molekyler dessa är hydrofoba.

Tensider (tvättmedel) = emulgeringsmedel (en fett och en vatten fas – för att de ska fästa i varandra) så att det blir en homogen lösning och inte en heterogenlösning. Tensider (har en hydrofil och en hydrofob ände) och emulgeringsmedel gör så att hydrofila och hydrofoba ämnen kan lösa sig i varandra.

Formell laddning
”Varje atoms laddning i en förening”
Att sätta ut formell laddning:
- Rita elektron formeln
- Räkna valenselektron till varje atom. Delade elektron par delar mellan de två atomerna (1 e- var)
- Vid laddade föreningar tar man bort en valenselektron för varje + laddning och lägger till en valenselektron för varje minusladdning.
- Jämför antal valenselektroner med den obundna atomens antal.
- Formella laddningen sätts vid rätt atom och ringas in.
(elektronformel räknar alla ve- till alla och vid formella laddningar räknar man bara en i varje bindning)

Reaktionsmekanismer

Visar hur elektroner rör sig i en reaktion. Eftersom bindningar är elektroner så visar de hur bindningarna bryts och bildas.
Elektrofil- gillar elektroner (har för få elektroner själv, därför vill den ha fler). Det beror oftast på positivladdning, men elektronunderskott kan även ske utan positivladdning (ej ett fullt yttre skal men samtidigt ej positivladdning)
Nukelofil – gillar ”protoner” (=gillar ej elektroner). Har redan för många, alltså negativ laddning eller fritt elektronpar, alltså ett elektronpar som ej är bundet. (laddning är alltid starkare)

Skriva reaktionsmekanismer
1. Skriv reaktionsformel med alla valenselektroner utsatta (elektronformler) och dela upp i joner om reak sker i aq. Sätt laddningar i ring så de inte blandas ihop med elektroner.
2. Hitta elektrofil och Nukelofil. Nukleofilens överskotts elektroner kommer att attackera elektrofilen. Det visas med en pil. (åskådarjoner kan som vanligt tas bort). Pilen ritas ifrån elektronen till dit den går. Den bindningen som bryts visas med en pil som går ifrån bindningen till dit elektronerna i den går.

Formell laddning är när man jämför hur många valens elektroner en atom hade med sig in i en molekyl och hur många den har i molekylen.
Karbokatjon- Positiv jon där den positiva formella laddningen ligger på ett kol. Exelpel är CH3. Kan bara existera i en mkt kost tid som en intermediär i en reaktion.
Karbanjon- Negativ jon där den negativa formella laddningen ligger på ett kol. Mkt kortlivad, den andra är vanligare.

Extraktion-”tvätta en lösning” med en extrationstratt.
Substitutionsreaktioner
Substitution=utbyte. En grupp/atom byts ut mot en annan. Som intermediär bildas det en karbokatjon. Det är lättare att substituera på ett tertiärt kol eftersom det då bildas en tertiär karbokatjon, som är stabilare. Det krävs mindre energi för att göra en tertiär än en primär och därför blir den stabilare därför är det mycket svårare att bilda sekundära karbokatjoner.
Sida 96! Ett streck skall vara på syret i den sista oxoniumjonen.
Additionsreaktioner
Sida 87 i boken.
En molekyl med en dubbel eller trippelbindning är alltid en Nukelofil, den har för många elektroner och vill ha mindre. Halogener är inte så reaktiva i det här. Nukleofilens elektronöverskott attackerar elektrofilen. Elektronparet som binder H-CL går till Cl och det bildas två joner. Det som är energikrävande är att bilda karbokatjonen och det är därför det som styr reaktionshastigheten (bild på sida 97). Om dipolen inte är tillräckligt polär krävs en katalysator som gör den mer polär. Exempel på det finns på sida 98.
Addition till en osymetrisk alekn
Om man adderar H-Br till 1buten så kan man få två olika slutprodukter, 1-brom-butan eller 2-brom-butan, det kommer bildas mer av 2-brom-butan eftersom det är lättare att bilda en sekundär karbokatjon än en primär.


Analytisk kemi – period 3

Papperskromatografi
Vattnets ytspänning (vattnet vill få så stor yta som möjligt, det som gör att vatten fyller ut hela kärlet – av kapillärkraften) gör att vattnet kryper upp för pappret.
Kokpunkt
Det som avgör vilken kokpunkt ett ämne har är vilka bindningar partiklarna har mellan partiklarna, de kan vara VDW (alla har den, men spelar bara roll vid opolära ämnen som ej har några andra bindningar) ju fler bindningar (fler elektroner → desto starkare VDW som uppstår eftersom elektronerna rör sig och bildar tillfälliga dipoler), dipol dipol bindningar, bindningar mellan permanenta dipolen (mellan invärtes atomer som har olika elektron negativitet), vätebindning är starkare än dipol-dipol bindningen, gäller pga. stor skillnad i elektronegativitet, gäller mellan N-H (aminer) O-H (vatten och alkohol) och F-H.

Ställning - Att ställa en lösning är att ta reda på dess exakta konc (0,1000).

Kvalitativ analys – vad provet innehåller, ta reda på om det finns ett ämne
Kvantitativ - ta reda på mängden av det ämnet i ett prov (koncentrationen – typ promille)
Absorption – Sugs upp
Adsorption – det lägger sig på ytan (kläggar sig fast på ytan), tvättsvamp → grädde → grädden lägger sig på tvättsvampen, ramlar inte av, absorberas inte den adsorberas.

Separationsmetoderna – vilken skillnad i egenskap utnyttjas för att separera. Hur går det till?

Kromatografi

En grupp separationsmetoder som bygger på ämnens olika löslighet i två faser – en mobil och en stationär
Ex. papperskromatografi
Provet följer med den mobila fasen (i det här fallet vatten fasen) som passerar över den stationära fasen (här pappersfasen). Provet kommer då att binda till den mobila fasen en liten stund (jämvikt mellan löslighet i den stat fasen och stationära fasen) sedan binder provet den mobila fasen, sedan stat osv. Ju lösligare ämnet är i den stationära fasen desto långsammare vandrar ämnet. På så vis separeras ämnen med olika löslighet. Färgen kan lixom inte bestämma sig om den ska lösa sig i vattnet eller i pappret (mobil eller stationär fas), det blir en jämnvikt, ett visst ämne löser sig en viss procentuell tid i en viss fas. Det finns en bestämd löslighet för varje ämne (molekylerna växlar mellan att vara lösta i mobil eller fast fas). Den här metoden används främst för att påvisa vilka ämnen som finns i en lösning, snarare än att målet är att separera ämnena, målet är att identifiera dem och för att göra det måste man separera dem.

TLC – thin liquid chromatoqraphy
Ta inte på kiselgelen – plattan med gel på ena sidan!
Kiselgelen är den fasta fasen.
Elueringsvätska kallas den mobila fasen
Retentionstiden får vi fram genom att dela sträckan som provet färdades med den sträckan som den mobila fasen färdades. Det finns tabellvärden för de här ämnena (alla har specifika värden), eller så kan man kolla två ämnen som borde vara samma.

HPLC – High Performance Liquid chromatography
Är som en väldigt packad kilselgels-platta. För att provet skall rinna igenom kiselgels staven så måste man med högt tryck pumpa provet igenom staven. I HPLC består den stationära fasen av mycket små partiklar som är tät packade i en kolumn. Detta ger en stor yta på den stationära fasen → längre ”tid” (sträcka) för separation → bättre separation. Det är dock så tätt packat att den mobila fasen ej kan rinna igenom av sig själv. En pump pressar fram den mobila fasen genom den stationära fasen.

Gaskromatografi
I gaskromatografi är den mobila fasen en inert gas (en icke reaktiv = ädelgaserna, ofta helium eller vätgas). Separationen sker i en lång (20-100m) kolon (spiral för att spara plats), det finns dock även packade GC-apparater. Den stationära fasen sitter på kolonens väggar. Den mobila fasen kallas bärgas, kolonnen kallas separationskolon eller kapillär. Resultatet fås som ett diagram med toppar där det kommit ut ett annat ämne än bärgasen, koncentrationen av ämnena kan räknas genom arean under toppen. Desto större area desto större mängd ämne finns det.
Provet som skall analyseras injiceras in i gasströmmen och värms upp (förångas). Ämnen med låg kokpunkt far snabbt igenom kolonnen, Ju högre kokpunkt → längre tid. Då ämnet passerat kolonnen detekteras det i en detektor och visas som en topp i ett gaskromatogram.
Smala toppas = bra separationsförmåga (allt ämne kommer ut samtidigt)
I gaskromatogrammet är topp-arean prop. mot mängden (halten) ämne.
GC är den kromatografimetod med bäst separationsförmåga.

Gelfiltrering
Gelen packas i en kolonn och provet droppas ovanpå. Man fortsätter sedan att droppa mobil fas (ofta en buffertlösning) på gelen genom hela filtreringen. När provet passeras gelkornen kommer de små partiklarna att fastna i gelen (kornen) medan de stora partiklarna passerar med den mobila fasen och störst går först. Det används t.ex. vid avsaltning av proteiner (saltet ”fastnar” i gelen och proteinerna rinner rakt igenom).

Kapillärelektrofores
Laddade partiklar vandrar i ett elektriskt fält. Oladdade partiklar bilds till en laddad tensid (en tensid är en partikel som har en polär laddad ända samt en lång opolär svans, vilket gör att den kan binda (samt lösa sig) till både polära och opolära ämnen). Tiden det tar för partikeln att vandra över det elektriska fältet beror på hastigheten som beror på laddningens storlek samt massan. Det kan användas för att bestämma olika egenskaper vid olika pH samt laddningar.

Kalibreringskurva
När man gör en kvantitativ analys är det ibland bra att göra en kalibreringskurva. Då analyserar man ett visst antal provet med känd koncentration, prickar in dem i ett diagram och anpassar en graf. Provet analyserar och dess halt kan sedan avläsas ur grafen.

Spektroskopi

Exciterade atomer (rep Kemi A), alla tomer är indelade i olika energinivåer, för enkelhetens skull kallar vi de olika nivåerna för skal, det skalet med lägst energi nivå ligger närmast atomkärnan och kallas K, nästa L, M, N, osv. För att elektronen skall kunna flytta sig mellan skalen krävs det att atomen blir bestrålad med ljus (energi) av rätt våglängd och frekvens, görs det så lägger elektronen sig där tills elektronen hoppar ner igen. När det sker skickar elektronen ifrån sig ljus (energi) med en viss frekvens och våglängd (samma som den bestrålades med) och det ser vi som att ämnet lyser.

En elektron kan ta upp energi. Den kommer så att hoppa upp till en högre energinivå. Då elektronen befinner sig på den högre energinivån kallas den exciterad och markeras med *. För att excitera en atom krävs precis så mycket energi som är skillnaden mellan energinivåerna. Ljusets energi är prop. mot ljusets frekvens och omvänt prop. mot våglängden.
En atom/molekyl som tagit upp energi och hamnat i en högre energinivå är exciterad. Den strävar efter att falla tillbaka till lägsta möjliga energinivå. Ett sätt den kan göra detta är genom att avge överskottsenergin i form av en foton. Atomen/molekylen avger elektromagnetisk strålning, t.ex. synligt ljus. Fotonen får då en energi som precis motsvarar skillnaden mellan energinivåerna i atomen/molekylen. Detta är en process som kallas emission. Om exciteringen beror på absorption av strålning kallas processen fluorescens.

Spektroskopiska metoder

Atomabsorption – AA
Då en atom exciteras så absorberas ljus av en våglängd med precis rätt energi mängd. Glappet mellan de olika energinivåerna är specifika för varje grundämne. Genom att belysa ett ämne med ett specifikt spektra av ljus kan man mäta vilka våglängder som absorberas (= visas som svarta sträck).

MS – Masspektroskopi – talar om massan – strukturen och den relativa frekvensen → att man kan ta reda på vilket ämnet är
Masspektroskopi är egentligen inte spektroskopisk metod eftersom den inte bygger på ljus. Men den är vanlig i samband med gasspektroskop (kopplas på efter GS), resultatet vid MS är dessutom liknande som vid andra spektroskopiska metoder och därför brukar man studera dem samtidigt. Relativ intensitet – står för hur många partiklar av den massan som fanns. 77 är masstalet för en bensenring.
Ämnet som skall analyseras slås sönder i mindre bitar och laddas (blir positivs laddade joner). De skickas sedan in i ett elektrisk fält med en viss känd hastighet. Ju högre massa ”biten” har, desto längre in i det elektriska fältet kommer den innan den slår i (fastnar på) den negativt laddade plattan.

UV-VIS-spektrofotometri (med UV ljus och visuellt ljus, allts synligt ljus)
Färgade föreningar absorberar ljus inom det synliga våglängds-området (kan användas som kvalitativ analys men används främst som kvantitativ analys, det görs med hjälp av att man skapar en kalibrerings kurva och avläser värdet).
Först analyserar man provet med ett bredspektra för att hitta var det absorberar mest ljus. I den våglängden undersöks sedan ett antal provet av känd koncentration → kalibreringskurva → provet kan läsas av i kurvan.

Lambert-Beer lag
Beskrivet vad som påverkar absorbansen.
A= E * C * l (absorbansen= molara absorptiviteten * koncentrationen * kyvettens bredd (den sträcka som ljuset måste färdas igenom provet). Desto större längd, desto större mängd ljus absorberas. Desto högre konc, desto mer ljus absorberas. Molara absorptiviteten är en konstans som är unik för varje ämne.
Absorbans är ett mått på absorptionen av ljus
A=lg I0/I
Transmittans är ett mått på transmitterat (genomsläppt) ljus.
T=I/I0
I0 är intensiteten för ljuse från början och I är intensiteten efter att den har passerat provet.

IR spektrofotometri

IR spektrofotometri är en analys där ämnet bestrålas med ljus inom det infraröda spektrumet, (elektromagnetiskt strålning), den strålningen räcker inte till för att få elektronerna exciterade utan påverkar istället molekylernas inbördes bindningar. Olika frekvenser av infraröd strålning absorberas olika beroende på funktionell grupp. I ett IR-spektra kommer därför att innehålla olika toppar som anger speciella atomgrupper i molekylen. Analysmetoden används oftast för att bestämma olika funktionella grupper hos organiska föreningar.
Det som avgör vilken våglängd som en partikel absorberar IR-strålning beror på bindningens styrka och massan av de atomer som ingår i bindningen.
Bindningar till lättare atomer vibrera med högre frekvens än bindningar med tyngre atomer (likt en fjäder som dras ut med en tyngd på, den tunga vibrerar långsammare än den utan tyngd). Eftersom väteatomer är lättast hittar du alltid dem vid den högsta frekvensen (kortast våglängd). Väteatomer som är bundna till olika atomer har olika frekvens det beror på att bindningarna har olika egenskaper.
Ju starkare en bindning är desto mer energi krävs det för att vibrera den (starka fjädrar kräver mer energi och vibrerar dessutom med högre frekvens) därför hittar vi trippelbindningar vid högre frekvens än en dubbelbindning. I IR-spektrat vid de lägre frekvenserna finner vi många toppar, det är det så kallade fingerprintområdet som är identiskt för varje förening. Det går inte att avgöra mycket strukturell fakta ifrån den men man kan jämföra den med andra IR-spektra för att de som det rör sig om samma förening. Anledningen till varför det är svårt att tyda är för att absorptionen vid så låg frekvens (energi) inte bara beror av vibrationer i atomens längdriktning utan t.ex. böjningar. Alkoholmetrar använder sig av IR spektroskopi.
O-H bindning, aromat och alkohol ger runda toppar.

NMR
NMR-spektra kan tala om både struktur och rörelse i en molekyl. Samma teknik används inom medicinen i en apparat som kallas ”magnetkamera”. NMR ger bl.a. information om hur många väteatomer som sitter på varje kolatom, vilka funktionella grupper som finns i en molekyl och hur långt olika väteatomer sitter från varandra i molekylen. Med hjälp av den informationen kan man skapa sig en tredimensionell bild av hur molekylen ser ut, och ibland även av hur den rör sig.

Biokemi – period 3
Kolhydrater Cn(H2O)n
Kolhydrater är fler-värda alkoholer med aldehyd eller ketongrupp. De flesta kolhydrater har formeln
Starkt hydrofila – löser sig i vatten – små
Stora – binder in vatten
Sockerarter
Monosackarider – en sockerenhet
Ribos
Disackarider – två sockerenheter – laktos – sackaros
Deoxiribos, Glukos, Fruktos
Polysackarider är ett socker
Stärkelse (t.ex. potatis), Cellulosa (t.ex. träd), Ketin (skal), Pektin (de under skalet)
Monosackarider
Består av 5 eller 6 kol (pentoser och hexoser)
En socker enhet är en 5-6 kol enhet
Är oftast cykliska
Har flera asymmetriskcentra → flera optiska isomerer
Pentoserna Ribos och Deoxiribos (ger DNA – ett syre mindre (deoxi) än Ribos) bygger tillsammans med kvävebaser och fosfatgrupper upp DNA och RNA. Ribos bygger tillsammans med adenin och fosfat upp AMP, ADP och ATP.
ATP – A-Adenicin T-tri P-fosfat (är en energi bärare – i form av kemiska bindningar mellan de tre fosfatgrupperna). ADP D-di fosfat. AMP M- mono fosfat.
Exempel Glukos C6H12O6
Innehåller 5 hydroxi-grupper och en aldehydgrupp → Aldos (os ändelse → socker) Aldoser eller Ketoser, aldehyder eller Keton-grupper.
Kan ha både öppen eller ringformat struktur, men absolut vanligast är den cykliska formen. Vid ringslutning kan det bildas två isomerer.
Alfa-glukos och Beta-glukos, L (Levo – vänster varianten) och D (Dexto – höger varianten) glukos, OH pekar upp eller ner.
Disackarider
Har den generella formeln C12H22O11.
Disackarider hydrolyserar (tar upp vatten) till två monosackarider med hjälp av syra eller enzymer (i kroppen). Och tvärt om, två monosackarider kan bli disackarider genom att ett vatten avspjälkas.
Reducerade sockerarter
Många monosackarider och disackarider har reducerande egenskaper (dvs de oxideras lätt och reducerar då ett annat ämne). Detta utnyttjas för att påvisa sockerarter med hjälp av Trommers Prov. Socker arterna reducerar då Cu +2 till röd koppar(I)oxid alltså Cu +1 i varm basisk lösning. Finns det sockerarter så blir det ”röd”.

Polysackarider
Stärkelse
Byggs upp av alfa-glukos. De flesta glukoser binder varandra med 1,4-bindningar (cykliska glukoser), de kolen som binder är kol nummer 1 och kol 4 i den andra sockerenheten. Det här ger en spiralformad molekyl – den blir blå med jod.
Amylos – ogrenad (bara 1,4-bindningar) – vanligaste – den gör som den ska, är som en spiral formad molekyl
Amylopektin – grenar (innehåller även 1,6-bindningar), har högre molekylmassa än Amylos.
Glykogen
Energireserv i djur. Om inte glykogen funnits skulle vi behöva äta konstant. Ser lite ut som Amylopektin men är ännu större och har ännu fler förgreningar. Glykogen kan beskrivas som mycket glukos på liten plats, alltså nedpackat glukos.
Cellulosa
Byggs upp av beta-glukos. Stor molekyl (3000-5000 glukosenheter). Glukosenheterna binds ihop med 1,4-bindningar men med beta-glukos, vilket ger molekylen en långsträckt, trådliknande form. Trådarna tvinnas sedan samman och hålls ihop av vätebindningar till starka fibrer (tänk tross, många små trådar binds ihop till en stark enhet) som vi inte kan bryta ner men som ändå är nyttiga för oss att äta pga. Att den hjälper våra mag- och tarmrörelser. Växternas skelett består av cellulosa, hade inte beta-glukos funnits så hade inte växterna kunnat ”stå”, cellulosa och stärkelse är varken vattenlösliga eller opolära eftersom dem är så stora. Cellulosa är väldigt polärt men lösr sig inte i vatten ändå. Bildar gärna vätebindningar med vatten eller med varandra.

Lipider (fetter)
Alla lipider är starkt hydrofoba (löser sig inte i vatten, alltså är de opolära)
Neutralfetter – smög – olja - margarin
Estrar av glycerol (som är en trevärd alkohol med tre kol och tre alkoholgrupper) och fettsyror och fungerar som energireserv.
En fettsyra är enbart kol och väte, om fettsyran har en dubbelbindning är fettet omättat, har den flera dubbelbindningar är fettet fleromättat och om de inte har någon är det ett mättat fett. Alltså, fett=Glycerol + 3 fettsyror (som bildar ester bindningar med glycerolen) restprodukten är vatten.

Karotenoider
Har många konjugerade dubbelbindningar (dvs varannan dubbelbindning och varannan enkelbindning), vilket ger valenselektronerna stor yta att röra sig på → resonans struktur. Absorberar synligt ljus vilket ger dem klara färger. T.ex. beta-karoten som är orange och ger moroten dess färg och även sitt engelska namn. Karotenoiders färgspektra varierar mellan gult och rött, ju fler konjugerade dubbelbindningar desto rödare färg. När man äter morötter så kan beta-karoten omvandlas till a vitamin och retinal som vid brist ger sämre syn, alltså kan man, om man har brist, få bättre syn av morötter.

Steroider
Har ett steroidskelett (17 kol ordnade i 4 ringar – grundstrukturen (sedan kan de olika steroiderna ha extra kol med andra bindningar)). Testosterone och den förbjudna Anabola steroiden metasterone. Steroider är väldigt lika varandra eftersom alla steroider har samma grundstruktur, men har inte så lika egenskaper trots det, men de gör dem enklare att vid labb omvandla mellan varandra. Ett exempel är östrogen och testosteron är väldigt lika varandra i strukturen men har helt olika egenskaper i kroppen, kroppen reagerar olika på dem.
Andra exempel på steroider är Kortisol, Kolesterol, D-vitamin och Östrogen, P-piller innehåller steroider.

Fosfolipider
Ester av glycerol och två fettsyror och en P (P - fosfat grupp – en fosfor och tre stycken syre PO3 3-). Till P binds även en alkohol och ett ammoniumsalt. Till fosfatgruppen binds en grupp som gör fosforlipiden mer polär, som ger fosforlipider sitt polära huvud (fosfatgrupp och glycerol gruppen) och de två fettsyrorna utgör den opolära svansen. Det här är en tensid, t.ex. diskmedel.
Fosfolipider bygger upp alla cellmembran (även de inne i cellen, växtceller, djurceller och bakterier).
Om en av kol kedjorna tas bort så får fosfolipiden helt andra egenskaper, den kommer att göra sönder membranet istället för att bygga upp det. Finns i orm och grod-gifter, t.ex. kungskobra har ett gift som spjälkar av en fettsyra svans som gör att alla celler löses upp så att man luckras upp och man dör.

Proteiner
Aminosyror - Proteiner är uppbyggda av amionosyror som består av en kol med en aminogrupp (NH2) och en karboxylsyragrupp (COOH) (och ett H och ett R), det finns 20 stycken naturliga aminosyror, 12 av den kan vi tillverka själva men 8 aminosyror är essentiella vilket betyder att vi inte kan bygga ihop dem själva utan måste få i oss dem via födan. R kan representera nästan vad som helst, det kan både bara vara ett väte eller en lång kol kedja med många olika grupper.
I basisk lösning så finns det mycket OH- och då släpper karboxylsyragruppen ifrån sig ett väte och blir negativt laddad (COO-). När pH sjunker och lösningen blir sur tar aminogruppen (NH3+) upp ett väte så att den blir positivt laddad och till sist tar karboxylsyra gruppen upp det vätet som den släppte när den var i basisk lösning. Eftersom R kan representera många olika grupper så kan en aminosyra ha väldigt många olika laddningar.
Både aminguppen och syra gruppen kan protolyseras vilket gör att aminosyrans laddning ändras då pH ändras. Dessutom kan sidokedjan R också protolyseras hos vissa amionosyror.

Två aminosyror som sätts ihop bildar tillsammans en Peptid, två aminosyror bildar en dipeptid och tre, en tripeptid. Innan det blir många aminosyror och de bildar ett protein kallas de för peptider, gränsen för det här går ungefär vis 50 stycken aminosyror. Aminosyror som sätts ihop kallas för peptid om mer än 50 aminosyror sättsihop kallas det istället ett protein. Det är viktigt att kunna hur en peptidbindning bildas.
I peptiden sitter aminosyrorna ihop med en peptidbindning. Se bild sida 1661. Peptidbindningen är en stelbindning eftersom det skapas resonans så duddelbindningen mellan kolet och syret också binds vid kvävet, vilket gör att peptidbindning är stel, se bild sida 161. Resonans kräver att det finns fria elektronpar som ”hoppar” som bensenringar.

Isoelektriska punkten Ip
Är det pH värde då aminosyran är oladdad, alltså då aminosyran totals sett är oladdad (inklusive sidogruppen). Vid den här punkten är aminosyran löslig i opolära ämnen och alltså inte i vatten.
Elektrofores är en viktig separations metod för proteiner och aminosyror, laddade partiklar vandrar.
Proteinstrukturer
Proteiner har många uppgifter i kroppen och är hur många som helst, de kan transportera, ge näring, kontrollera funktioner, katalysera reaktioner, ingår i immunförsvaret och dessutom är våra muskler proteiner.

Primärstruktur – betyder vilka aminosyror som ingår i proteinet och den ordning som de sitter i. Om bara en enda aminosyra sitter fel eller är helt fel så kan det få allvarliga konsekvenser och många sjukdomar beror på det här, framförallt ärftliga.

Sekundär struktur – det finns två olika sekundärstrukturer, enbart vissa aminosyror i den här strukturen, den som bildar en spiral så kallade alfa-helixar, det med hjälp av vätebindningar. Beta-struktur (beta-flak) är när proteinerna veckar sig på längden, även här ofta med vätebindningar. Ett protein kan alltså bestå av flera olika alfa-helixar och beta-strukturer.

Tertiärstruktur
Hur hela proteinkedjan viks ihop (alltså hur alfa-helixar, beta-flaken viks ihop med varandra). Vilka krafter/bindningar håller ihop? Se sidan 166 längst ner. Om det finns två svavelgrupper så bildas ofta kovalenta bindningar mellan dem, de kallas för en svavelbrygga, ibland kan även lika löser lika bilda en ”bindning” (de vill helt enkelt vara med varandra, men de binds inte till varandra) och på så sätt vika ihop proteinerna, alltså kan en hydrofil del lägga sig intill en annan hydrofil del av proteinet. Om en aminosyra byts ut så att de inte finns något svavel i aminosyran så kan det inte bildas någon svavelbrygga, proteinets struktur blir annorlunda och proteinet fungerar inte som det ska, allting pga. Att en enda aminosyra bytts ut.

Kvartärstruktur
Alla proteiner har inte en kvartärstruktur, men vissa har det. Det är hur flera peptidkejdor sitter ihop för att bilda ett protein. Vissa har en prostetisk grupp – ett exempel är proteinet hemoglobin som består av ett protein med en hemgrupp som är en prostetisk grupp.
Biuretprovet är första punkten i Trombreners prov, alltså när man tillsätter NaOH och CuSO4, om provet innehåller proteiner kommer lösningen att bli lite lila.

Enzymer
Enzymer katalyserar nästan alla reaktioner i kroppen. Substratet binder in till enzymets aktiva yta där reaktionen sker. En inhibitor kan binda in till och blockera den aktiva ytan.
Koenzym- hjälper enzymet så att reaktionen kan ske. T.ex. Genom att ta upp H (NAD+ och FAD som är koenzymer som plockar upp väte, utan detta kan det inte reaktionen ske) eller CoA så att Acetylgruppen kan reagera med oxalsyra och bli citronsyra.

Denaturering
Protein-förstöring, det man förstör är när man ändrar på tertiärstruktur eller kvartärstrukturen så att det inte fungerar. Det kan man göra på tre olika sätt t.ex. med värme (energi) som ändrar bindningarna, syra (gör man det surt så ändras också bindningarna (man ändrar laddningarna med vätejoner)), metall joner (koagulera och denaturera typ samma sak – bindningarna ändras så att strukturen blir någon annan).

Metabolismen
Katabola reaktioner - Nedbrytning av stora energirika molekyler till små energifattiga restprodukter. Katabolareaktioner innebär oxidation av kolatomerna i kolhydrater, fetter och proteiner. Dessa är exoterma.
Anabola reaktioner - Uppbyggnad av nya föreningar med metaboliter som utgångsmaterial. Innebär reduktion av metaboliter. Är endoterma.

Nukleotider
Nukleotider består av en kvävebas, en pentosmolekyl (ribos (RNA)) eller deoxiribos (DNA)) och en fosfatgrupp. En kvävebas i en nukleotid är en heterocyklisk grupp som kännetecknas av att mer än ett grundämne ingår i ringen. En nukleosid är en kvävebas och en pentos, exempel om kvävebasen är Adenin heter nukleosien Adenosin och nukleotiden Adenosinmonofosfat (AMP). Om man binder ytterligare en eller två fosfatgruper till den första fosfatgruppen får man ADP (Adenosindifosfat) och ATP (adenosintrifosfat).
ATP
Eftersom energin som bildas vid förbränning av glukos är så stor skulle mycket av den gå till spillror om en del av den inte bands in i ATP (eller annan förening) som är kroppens energibärare. ATP är en nukleotid som innehåller tre fosfatgrupper bundna till varandra, dessa är protolyserade (pH är nära 7). ATP har laddningen -4, laddningarna är nära varandra och gör molekylen energirik.
ATP4- + H2O → ADP-3 + HPO42- + H+ deltaH=-30,5kj (utvinns alltid mindre, en del blir värme)
ATP reagerar med vatten, hydrolys, en fosfatjon avspjälkas, fosfatjonen tar upp ett väte av vattnet och vätefosfat har bildats. Pi eller P i en ring står för vätefosfatjon eller divätefosfatjon. Hydrolysen sker medan ATP är bundet till ett enzym, fosfatgruppen kan då överföras till substratet som på det sättet får ett tillskott av energi, aktiveringsenergi, inför nästa steg i en reaktionskedja. Det kallas fosforlysering
ATP används för muskelrörelser, transpoerter av ämnen, nervinpulser och anabola reaktioner. ATP kan inte lagras i cellen, utan förbrukas direkt. Människan förbrukar 40 kg om dagen. Tillverkningen av ATP styrs av hormoner och enzymer.
NAD+ FAD – vätebärande oxidationsmedel
Oxidation sker med hjälp av enzymer som är milda oxidationsmedel, dehydrogenaser. NAD är koenzym till flera dehydrogenaser. Oxidationen sker genom att koenzymet (NAD) tar upp väte från substratet. FAD fungerar på liknande sätt. Efter detta oxideras NADH och FADH2 av syre och NAD och FAD återbildas och kan användas om och om igen.
Oxidation – avgivande av elektroner, ökning av oxidationstal, avgivande av väte och upptagande av syre.
Reduktion – upptagande av elektroner, minskning av oxidationstal, upptagande av väte och avgivande av syre.

Glykolysen
Sker i cytoplasman. Glukos omvandlas till två Pyrodruvatjoner (protolyserad pyrodruvatsyra (dess anjon)) – CH3-CO-COO-. Ur glykolysen utvinns också 4 ATP, men eftersom det förbrukas två ’r slutresultatet två ATP. Det sker genom att glukosmolekylen fosfolyseras (fosfatgruppen ifrån ATP – här förbrukas det två) och blidas fruktos-1,6,difosfat. Reaktionerna är endoterma. Molekylen klyvs, de båda 3 kol molekylerna oxideras med NAD+som oxidationsmedel. Samtidigt binds ytterligare en fosfatgrupp till Glyceraldehyd-3-fosfat. Den nya fosfatgruppen avspjälkas därefter och reagerar med ADP. Det bildas två ATP. Till sist bildas Pyrodruvatjoner och 2 ATP. Totalt 2 ATP och 2 NADH. NADH fortsätter till andningskedjan och Pyrodruvatjonerna itll Citronsyracykeln.

Citronsyracykeln
Sker i mitokondriens matrix. Kopplingen mellan glykolysen ch citronsyracykeln sker via ett av kroppens nyckelämnen, acetylkoenzym A, som bildas genom att acetylgruppen, CH3-CO-, i pyrodruvatjonen binds till ett koenzym kallat koenzym A. CoA-SH skrivs koenzymet förkortat. Pyrodruvatjonen oxideras och NADH bildas, koldioxid avges. Acetylgruppen från acetyl-CoA förenas med oxalacetat (4C) till citrat (som är en anjon för citronsyra) (6C).
Ett enzym katalyserar spjälkningen av koldioxid ut Citrat, reaktionen kallas dekarboxylering. Citrat övergår till en jon med 5 kolatomer. Från denna avspjälkas ytterligare en koldioxid. Då bildas succinat som innehåller fyra kolatomer. Efter ytterligare en serie reaktioner får vi oxalacetat, som tar upp acetylgruppen från acetylkoenzym A och nästa varv startar. Totalt avspjälkas två 2 CO2 (kolatomer har oxiderats) 1 ATP, 3 NADH och 1 FADH2 .

Andningskedjan
Sker över/i mitokondriens inre membran. ATP och vatten bildas. NADH och FADH2 oxideras genom att de avger väteatomer (H+ och 2 e- för varje NADH och 2 H+ och 2e- för varje FADH2) Det kallas dehydrogenering, NAD och FAD bildas, de återanvänds sedan i glykolysen och citronsyracykeln. Elektronrna transporteras genom en rad elektronbärare, främst olika cytokromer. Cytokromer är färgade proteiner som vardera innehåller en hemgrupp. Järnjonen i varje hmgrupp kan växla mellan oxidationstalen +II och +II. En cytokrommolekyl i oxiderad form har en Fe3+ i hemgruppen. Den kan ta upp en elekton och bilda Fe2+ som i sin tur kan avge en elektron till nästa cytokrommolekyl. De är elektontransportörer.
NADH + H+ + ½ O2 + 3 ADP + 3 Pi → NAD+ + H2O + 3 ATP + värme
I samband med elektontransporten förflyttas även vätejonerna från matrix ut genom innermembranet. Detta ger en differens i väetjonkoncentration och som följd därav uppkommer en elektrisk potentialskillnad över det inre membranet. Potentialskillnaden utjämnas genom att vätejoner återförs till matrix genom ett proteinkomplex som sitter bundet i innermembranet. Proteinkomplexet kallas ATP-syntas. Dess funktion kan liknas vid ett turbinhjul. Processen kallas oxidativ fosforlysering, det sker en oxidation samtidigt som fosfatgrupper binds till ADP och ATP bildas.
Alla reaktioner i andningskedjan är ännu inte klarlagda. För varje NADH som oxideras bildas 3 ATP och för varje FADH2 bildas 2 ATP. Totalt bildas 38 mol ATP per mol glukos.

Mjölksyrajäsning
Vid syrebrist i muskler sker återvinningen av NAD+ genom att purodruvatjoner reduceras till laktatjoner, mjölksyrans anjoner, vilka gör ont – mjölksyra. Laktatjonerna förs med blodet till levern, där de bryts ner eller omvandlas till glukos.

Jäsning
Vissa mikroorganismer kan jäsa glukos till etanol, de har ett enzym som kan avspjälka koldioxid från pyrodruvatjoner. Då bildas Etanal som reduceras med hjälp av enzymet alkoholdehydrogenas till etanol. NADH oxideras då till NAD+ som åter kan användas för att oxidera glyceraldehyd-3-fosfat.

Nedbrytning av neutralfetter
Det är neutralfetter som vi får energi ifrån genom betaoxidering. Vid sönderdelning av neutralfettsyror sönderdelas de först till glycerol och tre fettsyror. Glycerolen omvandlas till glycerolaldehyd och bryts ner i glykolysen (vid glykolysen krävs glykolaldehyd för att skapa pyrodruvatjoner).

Fettsyrorna bryts ner via beta-oxidation som sker i mitokondrierna. Fettsyrorna förestras med CoA (koenzymA) (det kallas förestring eftersom CoA fäster till fettsyran med esterbindning). Cyklisk process där varje varv spjälkar av 2 kol (därav beta-oxidation (2=beta)) tills fettsyran är helt nedbruten. Den produkten som spjälkas av kallas för (Acetyl-CoA) vilket är det som bildas i mellansteget mellan glykolysen och Citronsyracykeln. Sedan bryts Acetyl-CoA ned mer i Citronsyracykeln.
Vid varje varv i Beta-oxidationen bildas också 1 NADH och 1 FADH2, dessa går vidare till andningskedjan.
När de näst sista kolen spjälkas av så klipps det av ytterligare en till Acetyl-CoA, så om vi har ett fett med en fettsyra med 12 kol så kommer vi att få ut en Glycerolaldehyd, 6 Acetyl-CoA samt 5 NADH och FADH2.
Proteiner→Aminosyror (sker utanför cellen)
Fett→fettsyror (utanför cellen) → beta-oxidation (sker i mitokondrien)→Acetyl-CoA→Citronsyracykeln (i mitokondrien koldioxid bildas och väte) → andningskedjan → vatten och energi
Kolhydrat→glukos (utanför cellen)→Glykolysen (pyruvatjoner i cytoplasman) → Acetyl-CoA→Citronsyracykeln (i mitokondrien koldioxid bildas och väte) →andringskedjan → vatten och energi som bildas av vätejon en elektron och en syrgasmolekyl som bildar vatten, på det viset fortsätter skillnaden mellan vätejonkoncentrationen att finnas och ATP-syntasen fortskrider. Cytokromernas (proteiner) uppgift är att transportera elektroner

Fotosyntesen
Delas in i ljus fas och mörker fas. Ljusfasen kräver ljus medan mörkerfasen sker både i ljus och i mörker (växternas cellandning). Mörkerfasen kallas även Calvincykeln. Hälften av all syre produktion sker i havet, tjugofem procent av det kommer enbart ifrån kiselalger. Fotosyntesen sker i växternas kloroplaster. I fotosyntesen bildas det socker och syre.
I ljus fasen oxideras vatten och syrgas bildas. 2 H2O + ljus → O2 + 4 H+ + 4 elektroner
Det bildas även ATP och NADPH i en process som liknar andningskedjan (fast tvärtom, man använder energin för att spjälka vatten). Mörkerfasen katalyseras av enzymet Rubisco som är ett jätteviktigt enzym som styr hela mörkerfasen och finns nästan överallt i cellen. Den är cyklisk men vi behöver inte kunna det utantill. Vid varje varv förbrukas den ATP och NADPH som bildades vid ljusfasen och glycerolaldehyd-3-fosfat bildas (ur koldioxid).

Re: Varför detta projekt?

av lighten-up » 03 feb 2013, 19:29

Jag tycker att det är bättre att du laddar upp dokumentet än att du inte gör det :) Det kan ju hända att vissa saker redan är nämnda i nån av trådarna här, men det gör egentligen inget tycker jag ;)

Upp