Vänjer man sig vid det "äckliga"?

Besvara


Den här frågan är till för att förebygga automatiska registreringar.
Smilies
:glad: :ja: :ler: :skrattar: :cool: :tummeupp: :ledsen: :nej: :olycklig: :velig: :oj: :vitflagg: :neutral: :huh: :nja: :perplex: :tokig: :sliten: :blinkar: :tunga: :lurig: :visslar: :ful-ler: :himlar: :blundar: :glor: :doh: :arg: :bitter: :tummener: :oskyldig: :ond: :betagen: :konfys: :sover: :smart: :ninja: :skam: :rodnar: :pinsamt: :skraj: :w00t: :strålande: :tummarupp: :party: :telefon: :kyss: :tur: :censur:

BBCode är
[img] är AV
[flash] är AV
[url] är
Smilies är

Trådhistorik
   

Expandera Trådhistorik: Vänjer man sig vid det "äckliga"?

Vänjer man sig vid det "äckliga"?

av Elv » 28 jun 2018, 23:16

MEN så bra att du uppdaterade. Kommer med största sannolikhet komma in på läkarlinjen i höst och har just nu panik för att jag verkligen blev svimfärdig (sus i öronen, svartfläckligt för synen) av att se ett väldigt inflammerat sår inom äldreboendet där jag sommarjobbar. Är i övrigt väldigt lik dig när det kommer till vad jag tycker är spännande med läkaryrket. Så känns väl lite bättre nu. Får hoppas på att jag vänjer mig.

Vänjer man sig vid det "äckliga"?

av Eli » 27 jun 2016, 11:43

Vad kul att du ville uppdatera oss om hur det gick :)! Och bra att du inte lät det avskräcka dig.

Vänjer man sig vid det "äckliga"?

av babbeloke » 09 jun 2016, 18:07

Vilket universitet valde du? :)

Vänjer man sig vid det "äckliga"?

av Hmmmisback » 09 jun 2016, 00:15

Här kommer en liten uppdatering från trådstartaren, sådär fem år och nio terminer senare. Om någon annan har samma undran som jag hade så är mitt svar att JA, man vänjer sig. Dissektioner och obduktioner var inte så kul (naturligtvis hamnade jag på en studieort med massor av sådana moment), och visst har jag fått blodtrycksfall pinsamt många gånger även inne på operationer, men så länge det är levande människor finns det nog inget jag tycker är riktigt äckligt längre. Per rektum? Inga problem! Kirurgi? Spännande! Stå och gräva i en buk? Fascinerande! Det finns andra anledningar till att jag inte kommer att bli kirurg, typ att jag har tummen mitt i handen, men annars hade jag absolut kunnat tänka mig det också.

Jag är alltså nöjd med valet att bli läkare och glad (och stolt) över att jag vågade utmana och komma över mina rädslor :). Så om någon annan är lika känslig som jag var så skulle jag inte låta det avskräcka er.

Re: Vänjer man sig vid det "äckliga"?

av Lina » 02 okt 2011, 21:38

Örebro univeritet har inga dissektioner och så vitt jag förstått så har även lund slutat med detta. De som fortfarande hade dissektioner som ett lärmonent nu i höst fick för övrigt inte tag på några lik så det blev inget av med dissektionerna på fler ställen. Så om du kännerstarkt motstånd mot just det momentet så är det nog inget större problem. Frågan är väl hur det går på kliniska moment, AT och i det framtida yrkeslivet om du har så svårt att hantera äckel.
Å tredje sidan så kan man nog om man verkligen vet vad man vill...

Re: Vänjer man sig vid det "äckliga"?

av Hmmm » 14 sep 2011, 11:06

empezar skrev:Varför vill du bli läkare?
Av flera skäl, några bra och ännu fler dåliga. Det främsta av de bra är att jag är väldigt intresserad av hur kroppen och sjukdomar fungerar, och även hur de botas. Mitt intresse ligger främst på det teoretiska planet, men ska man bli medicinsk forskare verkar det som att läkarprogrammet är den klart bästa vägen. Jag kan också tänka mig att jag skulle trivas som vissa former av läkare, där det inte är så mycket undersöka-skära, som t.ex. smärtläkare.

Bland de dåliga skälen - som är de som får mig att tvivla på att jag borde bli läkare - är lönen, och att jag desperat letar efter något jag verkligen vill göra.

Och ja, obduktionerna låter inte så roliga, även om jag inte tror att jag skulle tycka att de är värre en dissektioner. Därför undrar jag om man vänjer sig, eller om jag lika gärna kan gå och arrangera blommor eller något annat gulligt och blodfritt.

Re: Vänjer man sig vid det "äckliga"?

av wysiwyg » 13 sep 2011, 16:36

Du verkar vara osedvanligt känslig men ja, man vänjer sig. Nu vet jag ju inte om du kommer göra det eftersom du verkar väldigt känslig men ja..

När jag började jobba inom vården blev jag yr när blodprovs tog. Nu tar jag blodprov själv och är nästan obehagligt intresserad när sår ska sys. Puttar nästan mina kollegor åt sidan när något ska sys på akuten :flinar:

Fast jag undrar faktiskt också varför du vill bli läkare när du verkar tycka kroppen är så obehaglig? Tänk när obduktionerna kommer..

Re: Vänjer man sig vid det "äckliga"?

av empezar » 13 sep 2011, 15:35

Varför vill du bli läkare?

Vänjer man sig vid det "äckliga"?

av Hmmm » 13 sep 2011, 13:48

Jag har under en lång tid funderat på att bli läkare, men det har alltid fallit på att jag har svårt för sår och liknande. Blod är väl ok, men när det kommer till inälvor vill jag helst vända och springa åt andra hållet. På dissektionerna vi hade i skolan satt jag i rummet bredvid och gjorde en teoretisk variant (som även den kändes som på gränsen för vad min mage klarade av ...), och jag vill absolut inte bli kirurg eller något sådant. Däremot så har jag förstått att det finns en mängd specialiteter inom läkaryrket/den medicinska forskningen som jobbar utan att skära i människor - men för att komma dit måste jag först överleva utbildningen.

Så frågan är, vänjer man sig vid det "äckliga"? Eller måste man tycka att inälvor är enbart intressant från början? Och hur stor del av utbildningen ägnar man åt "äckliga" saker?

Upp