Forum

Hej allihopa!

Vet att tråden är några år gammal men vad gör det, t.ex jag läser den idag (aug. -17) :huh:
Ville bara instämma med personen som sa att många jobbar över 60,
blev själv opererad för en knäskada 2015, läkaren var 68 då, han var välkänd i hela regionen (inte i sverige) och var bäst på sitt ämne (ortopedi) enligt min mor (läkare hon med!) . En liten parentes, Hon började läsa upp sins betyg vid 26års åldern; och sedan, läkarstudier+ specialisering efter det på KI)
Läkaren jag pratar om jobbar fortfarande sa min mamma häromdan (mitt knä mår bra f.ö :himlar: ) och han närmar sig nu 70. vill dock sluta snart men hallå han är snart 70 jag tycker det är fantastiskt.
Så åldern betyder inte mkt tycker man om det man gör tror jag inte det finns många begränsningar ö.h.t vare sig när man börjar eller slutar!

Tar själv upp studierna nu , är 31. :tummarupp: :ja:

[quote="Gäst"]
Att du känner dig gammal är ju inte så konstigt, men den intressanta frågan är ju om du upplever din ålder som ett problem?[/quote]

Nej, det är inget som jag upplever som ett problem. Och för att tillägga, man är långt ifrån ensam över 30 på KI.

[quote="medstud1"]Är inte 50 det nya 40? :)

Skämt åsido så började jag läkarprogrammet när jag var 32 och ärligt talat så känner jag mig ibland gammal gentemot klasskamraterna. Gentemot de flesta patienter känner jag att det bara är en fördel att vara lite äldre.[/quote]

Att du känner dig gammal är ju inte så konstigt, men den intressanta frågan är ju om du upplever din ålder som ett problem?

Är inte 50 det nya 40? :)

Skämt åsido så började jag läkarprogrammet när jag var 32 och ärligt talat så känner jag mig ibland gammal gentemot klasskamraterna. Gentemot de flesta patienter känner jag att det bara är en fördel att vara lite äldre.

Man kan ju också tänka att en 50-åring redan har betalat sin utbildning i förskott. Träffade en nyutexad 50+-åring som jobbade som vik. ul och skulle ha sitt första barn..

Hmmm. Jag hade lite otur när jag tänkte tror jag.

Åtta år då. Man är ju läkare även om man inte har sin legitimation än.

Men under klinterminerna jobbar man, om än mindre självständigt, med patienter rätt stor del av tiden.

Blir det inte snarare 7-8 år?

51,5 + 5,5 = 57
65 - 57 = 8

8 - 2 = 6 (år kvar efter legitimation)

Då har du elva år i yrket om du börjar nu och går i pension vid 65.

Elva år är rätt mycket.

Det finns för övrigt en hel del människor som utbildar sig till läkare fastän de inte ens vill bli läkare. Så du som är 51 år gammal och VILL bli läkare behöver nog inte hitta på några ursäkter. Kör på.

Ifall man vill och har hälsan i behåll så går det att fortsätta arbeta efter 65.

Tack för era synpunkter.
Jag har aldrig fäst så stor vikt vid den privatekonomiska sidan
av mina val i livet. Däremot har jag i detta fall funderat på
det etiska i att lägga beslag på en dyr utbildning utan att hinna
ge så mycket tillbaka.
Jag grubblade över detta redan för ett par år sedan innan jag
påbörjade min nuvarande utbildning, vilken är klar till våren.
Vi har mycket fysiologi och jag läser även lite farmakologi vid
sidan av.
Jag har fortfarande inte kunna bli av med tanken på läkaryrket.
Ett hinder, måhända oöverstigligt är att i så fall kunna försörja sig
under utbildningen. I och med nästa termin har jag förbrukat
allt studiemedel från CSN.
Jag är 51 år.
mvh Göran